Amen va fan, tänkte jag. Fast jag sa det såklart inte högt eftersom jag var i kyrkan. Jag hade faktiskt tänkt uppträda civiliserat, men det hjälper ju föga när allt ens avkomma vill är att klättra upp i predikstolen och/eller ha ett bröst i munnen. Så jag valde det senare. Att ta med ungen och gå ut var inget alternativ eftersom jag så att säga spelade en av huvudrollerna, alltså redan innan jag
flashade brösten ammade så diskret man kan när man sitter på första bänkraden.
Jag förväntade mig väl inte direkt att få en utskällning, jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig faktiskt, men definitivt inte det som faktiskt hände. När jag som bäst satt och sippade på begravningskaffet kunde prästen inte hålla sig längre. Hon klev helt sonika ut ur garderoben och berättade att hon också hade ammat sina barn länge och att hon tyckte att det var fantastiskt att jag hade låtit hemulen sitta och småsnutta i hennes kyrka.
Yes!
Härligt befriande att faktiskt få en positiv respons!
SvaraRaderaJag tycker det är så himla tråkigt att det finns människor som faktiskt ser offentlig amning som..något..jag vet inte vad dom ser det som riktigt..konstigt? fel? Jag ammade ebbe, inte länge, men jag ammade. Överallt. Han var hungrig jämt. Jag hade visserligen oftast en liten filt med mig som jag lindande in oss i, mest för vår skull. Ebbe fick lite lugn, jag fick lite insynsskydd & det kändes bra för mig. Jag önskar jag kunde ge mig in i debatten lite livligare, men det här är väl ett av få ämnen där jag liksom inte riktigt vet vad jag ska säga för jag förstår inte ett enda argument för varför amning inte är okej, överallt. Jag blir bara förvirrad över att det faktum att det finns människor som inte tycker det är okej, vare sig med amning offentligt,eller att vissa föräldrar väljer att amma sina barn länge. Det är väl jättebra för barnet tänker jag & blir lite yr av kommentarer artiklar & dyl som säger annat...det här kommentaren blev inte så klok...men det är lite så här jag känner, så det är därför jag aldrig riktigt kommer med bra grejer när du skriver om ämnet. För jag har inget att komma med, mer än det jag nyss skrivit. amning är bra och människor kan vara dumma...ja.
SvaraRadera//Jennie
jag är en av de som har svårt för människor som ammar offentligt utan filt. beroende på hur situationen ser ut så tycker jag att det blir jobbigt att veta vart man ska titta... är det okej om jag råkar stirra på er boobie?
SvaraRaderajag har inte barn själv, vilket kan förklara saken. men jag har så svårt att förstå den där vändpunkten där en individs kropp går från det privata och sexualiserade rummet till att fungera som matstation. för mig är det onaturligt att någon visar brösten för mig även om det sitter fast en liten eller stor unge på dem...
så det är inte amningen jag har problem med, det är den nakna huden... för om någon sitter med en liten filt så bryr jag mig över huvudtaget inte... men just skyltandet av bröst har jag svårt för...
men en sak som jag undrar, hur känns det att helt plötsligt bara dra fram sitt bröst, på restaurangen eller liseberg så där första gången, är det ångestladdat eller är man helt avtrubbad bara för att barnet skriker och vill ha mat så man bara skiter i allt?
jag är mycket fascinerad... och ge mig gärna tips på hur man som ickeförälder skall tycka att det är naturligt att någon slänger fram sin boobis...
/mikkan
LillaGrå: Ja, plötsligt händer det :)
SvaraRaderaJennie: Jag fattar. Och jag håller med.
Michaela: Jag funderade lite på det där innan Hrönn föddes. Ifall det skulle kännas konstigt att hala fram ett bröst mitt i alltihop, men för egen del så föll det sig naturligt när det väl fanns ett hungrigt barn där. Den nakna huden blev sekundär på något vis.
Vad gäller filt eller annat insynsskydd så har det inte varit ett alternativ för oss eftersom Hrönn stör sig så när man lägger något över henne (hon sparkar t.ex. av sig täcket i samma sekund som man lägger på det) och snarast drar mer uppmärksamhet till det blottade bröstet med sitt sprattlande och krånglande ju mer man försöker dölja det. Men naturligtvis försöker jag vara någorlunda diskret och gå undan lite grann om jag har möjlighet och kanske fälla upp eventuell jacka eller kofta lite som en skärm.
Mitt tips till utomstående är att försöka att inte bry sig och bara fortsätta som om ingenting hänt, precis som man får göra när folk hånglar eller gör något annat som bryter mot normen i det offentliga rummet. Den som ammar (iallafall om barnet inte är helt nyfött) tar i allmänhet inte illa upp var man än väljer att fästa blicken eftersom man är så van vid situationen att man inte reflekterar så mycket över den själv.