tisdag 27 juli 2010

Återfås mot beskrivning

Vi har inte hunnit längre än till Gävle (lite drygt fem av arton timmar avverkade) och jag har redan hunnit stövla in i fel kupé, vifta med biljetten och med bestämdhet hävda att jag har bokat den (kollade visst på hemresebiljetten, hoppsan hejsan) samt glömma min handväska i restaurangvagnen. Jag skickade min mindre dementa hälft att hämta den efter att tågvärden ropat ut att en kvarglömd väska fanns att återfå mot beskrivning (återfå mot beskrivning innebar i det här fallet att peka på väskan som stod i baren och säga "det är min fru som har glömt den där").
Men inte nog med det, jag har mot alla odds även lyckats natta mitt barn i en kupé där det finns en stege (vilket innebär att alla minderåriga i sällskapet oavbrutet måste klättra på den) och är nu tillbaka i restaurangvagnen med en halvflaska vin och ett korsord (väskan har jag i knät så att jag omöjligt ska kunna glömma den igen och det här är sista parentesen, jag lovar). Det blir nog bra det här.

3 kommentarer:

  1. å, nu blev jag sugen på att åka tåg. kanske det får bli tåg istället för bil när vi ska göra våran söderöver-resa om ett par veckor!

    jag ska vinka till dig när vi åker förbi luleå på torsdag (för visst stod det luleå på biljetten?) (jag kan också göra parenteser)!

    SvaraRadera
  2. Jag har alltid älskat att åka tåg och trots allt klättrande och en del tristessgnällande så gick det helt klart smidigare än det skulle gjort att bila en så lång sträcka. Med barn är ju såklart sovkupé att rekommendera också.

    Ska du vinka får du ta en sväng förbi Kalix, däromkring är där vi uppehåller oss närmaste veckan.

    SvaraRadera
  3. Attans. Ingen omväg, inget vinkande.

    Vi blir fyra som åker och siktar in oss på en egen liggvagnskupé. Om det nu blir tåg. Bil är billigare och ger frihet när man är framme vid resmålet. Om än tråkigare, för jag gillar också tåg.

    SvaraRadera