När jag väntade hemulen och under mitt första halvår som mamma hängde jag en del på ett par föräldraforum. Bad idea. Fast det fattade jag ju inte då. Inte så att jag har lämnat ut en massa smaskiga detaljer och privata bilder och nu sitter och ångrar mig bittert. Nej, problemet, när jag ser tillbaka på det, var snarare all jävla skit man fick serverad förtäckt som välmenande yet oombedda råd, från de som varit med ett tag.
Jag, som annars alltid odgör mig över folk som saknar kritiskt tänkande och tror på vad som helst bara för att det står i tidningen, svalde den där dyngan med hull och hår. Jag såg till och med upp till flera av mammorna som verkade vara inloggade i princip dygnet runt och kände mig tacksam för att de delade med sig av sina visdomar till mig som var så oerfaren. Och jag mådde sämre och sämre över att jag inte kunde få min dotter att somna själv i sin egen säng (kan de inte det när de är fem månader kommer de aldrig lära sig det) och sedan sova rätt antal timmar per dygn (färre än fjorton timmar, varav tolv på natten, ger nämligen spädbarn hjärnskador), vi började med smakportioner tidigare än vi skulle ha gjort om jag lyssnat inåt (jag ville ju inte riskera att missa smakfönstret) och jag stressade upp mig över att vi inte hade några vettiga rutiner (bara för att man är "ledig" betyder det inte att man inte ska ställa klockan, promenera bort gravidkilona, sova, äta och skita på beställning efter schema), tills det gick upp för mig vad jag höll på med och jag började lyssna på min unge och mig själv istället.
Känns det bra för oss att amma länge, sova allihop i samma säng, bära på ungen när hon vill bli buren och så vidare så gör vi så, oavsett vad Sveriges samlade hobbybarnpsykologkår tycker om det.
Av samma anledning låter jag bli att läsa mammatidningar. För bortsett från en lite snyggare layout och något färre stavfel är det är precis samma gamla själadödande smörja, plus "experter" som lever kvar på femtiotalet och tips på hur du kan känna dig som en ännu sämre mamma som inte har en smal, slimmad och hårlös kropp, att arkitektritat barnrum och råd (och miljösamvete) att åka på solsemester två gånger om året.
(Apropå det här inlägget.)
Jag hängde inte på forum, läste inga magasin, hade ingen särskilt aktiv mammagrupp och ÄNDÅ lyckades precis den där pressen smyga sig på. Jo, ett magasin läste jag en gång. Ett provex som kom på posten. Efter det var jag övertygad om att jag snuvade Knappen på all trygghet i livet om han inte genast fick BABYMASSAGE.
SvaraRaderaSen bestämde jag att det var färdigt med de goda råden.