Min unge är helt freakin' awesome. I torsdags (förra veckan that is, jag har så jävla mycket semester att det tar åtta dagar att plita ner ett kort leffeinlägg) var hon med mig på jobbet och bakade pizza. Ja, ni läste rätt, vi serverar pizza ett par gånger om året. Ring socialen! Hon gjorde naturligtvis succé. Inte nog med att hon var "det vackraste barnet i Göteborg"*, hon visade sig också från sin bästa sida och charmade the hell out of både barn och pedagoger.
Jag är inte förvånad, men jag tror att personalen hade varit det om de vetat att hon inte alls är särskilt "uppfostrad". Vi säger ja så ofta vi kan, hotar inte med saker vi inte tänker verkställa (eller som är helt irrelevanta) och försöker hålla oss ifrån att tjata. Barn gör inte som du säger – barn gör som du gör, you know. Jag måste säga att det är förvånansvärt få vuxna som knäckt den koden, trots mångårig erfarenhet inom barnomsorg.
*Autentiskt citat från en person som jobbar i byggnaden. Inte min favorittyp av komplimang, men en får väl vara glad för vad en får.
Men eller hur?! Det är ju så trist för alla inblandade att säga nej hela tiden; ungen blir less, föräldrarna tröttnar på att höra sig själva tjata och ungen gör inte som de säger ändå. Vi försöker att "nejja" så lite som möjligt, typ bara åt sånt som är farligt för Elly.
SvaraRaderaJa, ungefär där, vid farligt/skadligt, brukar jag försöka sätta ribban också. Sen blir det (såklart) en del slentrian-nejjande också, men betydligt mindre än om jag inte jobbat aktivt på det.
RaderaHur lyckas ni med det? Om jag inte var den där trista nejsägaren skulle min son äta bulle varje dag, få glass varje gång vi handlar och se tv varje morgon.. Och det är väldigt olämpligt tycker jag som vill att han ska äta så hälsosamt och ekologiskt som möjligt och se så lite tv som möjligt. Dessutom skulle han mysa sig till sömns varje kväll genom att gräva in naglarna i min eller sin pappas ansikte... (vilket jag vill begränsa både för min egen skull och för att jag vill att han ska lära sig att man inte kan göra sådant som gör ont på andra oavsett hur mysigt man själv tycker att det är/inte ska stå ut med något som gör ont bara för att någon man gillar tycker att det är mysigt).
RaderaHar era barn för det mesta samma uppfattning om vad som är lämpligt/olämpligt som ni eller låter ni barnen bestämma ändå då länge det de vill göra inte är direkt farligt? Eller menar ni att det skulle finnas föräldrar som säger nej bara för sakens skull, även om frågan som sådan inte är viktig för föräldern?
/Nyfiken (eventuellt trist nejsägarförälder)
Som sagt, jag säger nej till sånt som är skadligt (vilket jag anser att t.ex. excessive bull- och glassätande är), men jag försöker tänka efter innan jag automatiskt svarar nej på frågor. Kanske är jag "av naturen" mer nej-sägare än dig och därför mer i behov av att jobba aktivt på att säga ja.
RaderaVi tar ett hypotetiskt exempel: Vill min unge gå ut naken på balkongen när det är fem grader så är min spontana reaktion att inte tillåta det. Men varför? Hon kommer snabbt att upptäcka att det inte var en bra idé och därför behöver jag inte ta den konflikten.
Ah, då förstår jag bättre! Hoppas inte mina frågor lät som surkritik, det var det inte, jag var bara nyfiken på hur andra gör och har det! Är helt med dig i det du skrev i övrigt. Fattar tex inte greje med att "alla" (okej vissa) föräldrar verkar tycka att hotet "Då går jag utan dig" är vettigt, samtidigt som de blir vansinniga när ungen rymmer från föräldrarna. Och vilket hemskt hot också förresten! Är det något jag vill att minst ungar ska kämma sig säkra på så är det ju att jag inte överger dem...
RaderaJa, just hotet om att lämna sitt barn verkar väldigt utbrett och allmänt accepterat. Jag vet att Maria Wetterstrand i något sammanhang (sommarprat kanske?) sa att hon gör tvärt om och "hotar" med att inte gå någonstans alls om inte barnet följer med.
RaderaHörde också det sommarpratet, sjukt bra tips tyckte jag!
RaderaHåller med! Det värsta är när jag ibland märker att jag själv är den där tjatande jävla pissföräldern. Snacka om att inte leva som jag lär.
SvaraRaderaAlla är den tjatande jävla pissföräldern emellanåt, men du vet "sikta mot månen...".
RaderaJag vill också träffa den där åsm ungen, när kommer ni till Skåne igen?
SvaraRaderaVi har just värvat min syster som kattvakt, så nu ska vi bara komma överens om ett lämpligt tillfälle i samråd med Olivers syster och eventuella andra inblandade. Jag återkommer.
RaderaVad kul att det funkar så bra!
SvaraRaderaJa, i ärlighetens namn så oroade jag mig för att hon skulle bli fasligt uttråkad och rabiat, eftersom jag är en worst case scenario-typ. Fast jag egentligen visste att hon skulle klara av en dag på mitt jobb alldeles galant. Skulle hon bli med hemtam i miljön utgår jag såklart från att hon hade börjat "testa gränser" ganska jag snart.
Radera