lördag 21 juli 2012

Mammas lilla djurrättsaktivist

Vid kvällsmaten konfronterade hemulen oss plötsligt med uppgiften att djur dör när en "tar köttet ifrån dem" och undrade varför vi "inte bara berättat" det för henne. Därom går nu meningarna isär. Jag tycker att jag varit ganska tydlig med hur köttproduktion går till, men för henne var de här "nya" uppgifterna mycket skakande och hon var tvungen att vara ifred en stund efteråt.

Hon jublade inte precis av glädje när hon insåg att de flesta av hennes favoritlivsmedel kräver att någon sätter livet till. Inte heller är hon överförtjust i baljväxter, men vi kom ändå överens om att äta vegetariskt en tid framöver och se hur det känns.

Älskade lilla skatt, må du aldrig sluta bry dig!

11 kommentarer:

  1. Smart unge! Jag gillar't! Jag var också i den åldern när jag insåg att kött var lik. Dock för att jag varit med pappa på jakt samt sett flådda djurkroppar hängandes i ladan, tappade på blod.

    Pröva torkat sojakött, det kan kryddas och smaksättas helt efter eget bevåg, så slipper ni massa tillsatser, om ni nu ogillar det.

    Finns gott och billigt på Ica Maxi i Mölndal! Fast det kanske ni redan visste :D


    Och pröva att göra kikärtsbiffar med massa lime, rödlök, chili, salt och peppar. Jag låter det bindas upp av ströbröd, och vänder även biffarna i det samma. Stek det i sparsamt med fett, för annars löses biffarna lätt upp. Så himla gott och fräscht! Jag brukar äta det med pitabröd, koriander, inlagd ingefära, mangoldskott, någon yoghurtsås, rödlök och plommontomat. Kan inte föräta mig på det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig var det aldrig någon issue, kan inte minnas något "uppvaknande" eftersom jag alltid varit med och slaktat kycklingar och sett djurkroppar hänga i ladugården hos grannarna efter jakt och slakt. Dock har jag ju valt bort kött under många år eftersom det inte funnits "vettiga" alternativ att få tag på.

      Radera
  2. Förresten är jag ganska nyfiken på vilka åsikter det finns gällande att låta en bebis äta enbart lacto-ovo-vegetarisk kost.

    Googlar jag på ämnet så verkar det ju som om att barnmaten bara är gjord på grönsaker och rotfrukter, inget protein. Själv hade jag kanske tänkt efter en eller två gånger angående sojakorv och liknande, eftersom det är så pass smaksatt. Men vad anser du om qourn och torkat sojakött? Dessa två alternativ hade jag nog själv valt att använda, förutom bönbiffar och så vidare...

    (Inlägget skrivs medan jag ligger slappt på sidan i soffan, drickandes Ramlösa direkt ur 1½-litersflaskan.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vegankost till små barn är fortfarande rätt kontroversiellt, men har en inte en extremt inskränkt BVC-sköterska så är nog inte lakto-ovo-vegetarisk kost till barn någon stor grej. Inte här iallafall. Kanske är det annorlunda på landsbygden eller i områden med annan socioekonomisk status.

      I början brukar det som du säger vara mest rotfrukter, grönsaker och frukt i början, oavsett om en väljer att köra med puréer eller plockmat. Främsta anledningen till att välja bort (vegetariska) halvfabrikat är snarare än smaksättning salthalten. Bebisars njurar är inte redo att ta emot salt i någon större utsträckning.

      Radera
  3. Vilken smart unge! Jag tycker att det där är svårt. Vi har tidigare varit mångåriga vegetarianer, men har de senaste åren börjat släppa på det mer och mer, men när jag ibland har svårt att motivera det för mig själv (annat än bekvämlighet och då med "skyllet" att vi ändå försöker att välja bra fisk och fågel), hur ska jag då kunna förklara det för E?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, att bli förälder tvingar en onekligen att tänka igenom sina etiska och moraliska principer både en och två gånger och det tycker jag bara är bra :)

      Radera
  4. Svar
    1. Eller hur, barn är the shit :)

      Radera
  5. Jag var likadan som barn, men det hade nog till viss del (bakvänt nog) att göra att jag som stadsbarn och butikskött-uppfödd inte hade någon relation till det kött vi åt och de djur som producerade det. För mig var djur någon slags ulliga saker som man klappade liksom, och hade nog svårt att koppla ihop det med maten över huvud taget. Samtidigt tror jag att den oförmgan att få ihop dessa två världar bidrog till att kunna anamma ett skygglappstänk när jag väl blev vuxen konsument. Jag var vegetarian i perioder men i andra perioder när jag inte var det kunde jag köpa även de värsta varianterna i butiken (typ kycklingfilé) utan att riktigt reflektera över det. Tog lång tid innan jag hittade någon balans i det tänket. Mina egna barn är däremot fullt medvetna om vad deras kött kommer ifrån. De har ofta träffat och klappat den gris som sedan ligger i frysen, de fångar själva fisk som blir mat och de är fullt medvetna om att de av våra kycklingar som är pojkar kommer att bli gryta. Barn som växer upp med hushållsdjur har förvånandsvärt ofta en oerhört pragmatisk och flerdimensionell bild av matproduktion upplever jag. De kan både relatera till djur som mat och till djur som levande varelser med rätt till ett gott liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner verkligen igen det du beskriver, men här är det tvärtom: jag är uppvuxen i glesbygd med förhållningssättet att djur är både vänner och mat, medan min unge är en rätt urban typ. Vi har förvisso odlingslott, men hon har aldrig varit med om en slakt.

      Radera