Ett par enkätfrågor till er vars barn inte är vegetarianer (eller av annan anledning inte äter gris och/eller blodmat):
1. På en skala från "blä" till "favoriträtt", var hamnar blodpudding?
2. Hur ser demografin ut där ni bor?
Häromdagen var jag på platsträff med en bunt andra förskolekockar i stadsdelen där jag jobbar. Vi tjuvkikade på ett av storkökens matsedlar för våren och någon konstaterade genast att "det där går inte alls hem hos barnen på mitt jobb!". Jag har serverat blodpudding ett par gånger och gjort samma erfarenhet. Särskilt i kombination med potatisbullar är det tydligen så främmande att jag var på vippen att drunkna i tsunamin av frågor och kommentarer som vällde över mig (både från barn och pedagoger, vilka i stor utsträckning bor i samma område som de jobbar). Hur i all sin dar jag kom på en så tokrolig idé?!
En av de få som inte upprördes var en förskollärare född och uppvuxen i Falköping, själv åt jag blodpudding och potatisbullar i tid och otid när jag gick i grundskolan (i en grannkommun till ovan nämnda köping), vi äter det hemma emellanåt och min unge äter det lätt var fjärde till sjätte vecka på förskolan. Där är det till råga på allt, hör och häpna, barnens favoriträtt och ingen tycker att det är något konstigt. Sträcka mellan mitt hem och min arbetsplats: knappt 7 km. Skillnad i årsmedelinkomst: 60 000 kronor (2008)*.
För övrigt var det en femåring som undrade om hen kunde få prosciutto på sin pizza igår. (Ja, vi bakar pizza till barnen ett par gånger om året. Nej, de blir inte felnärda och dör för det.) Jag skulle gissa att majoriteten av femåringarna häromkring inte ens vet prosciutto är. Stavningskontrollen vet för övrigt inte heller. Den föreslår att jag ändrar till "prostitution".
Det här med klass och mat är rätt intressant tycker jag. Tänk om göteborgare i alla stadsdelar (och såklart också alla ni andra) ville dela med sig av sina barns åsikter om blodpudding!
*Värt att nämna är dock att både stadsdelen där jag bor och stadsdelen där jag jobbar placerar sig någorlunda i mittfåran. Årsmedelinkomsten mellan Bergsjön och Älvsborg diffade 2008 på i snitt 270 000 spänn. Källa: Göteborgssamhällets utveckling – samhällsanalys ur ett göteborgsperspektiv. Ja, Göteborg är en rätt segregerad stad.
Nu bor ju vi i Linköping... Men min 22-månaders älskar blodpudding. Närapå favoriträtt, näst korv. Helst täckt i smör och lingonsylt. Blodpuddingen alltså. Nu bor vi i lägenhet i ett inte så flott område, tror inte det ändras över dagen när vi snart flyttar till ett flottare husområde. Men om en typ är stenrik och har husa, städerska och egen kock så kanske prostitution på pizzan smäller högre än stekt blod. Smaken är som baken - segregerad, eller ja du vet.
SvaraRaderaKorv är nog den mest klassöverskridande favoriträtten! Har aldrig träffat ett barn som inte gillar det.
RaderaFrån Lina alltså (rookiekommentator)
SvaraRaderaVi äter aldrig blodpudding hemma, Mira gissar jag inte tycker om, för hon tycker bara om pasta i stort sett. Äter INGENTING.
SvaraRaderaPå mitt jobb får vi blodpudding emellanåt, och första gången så tänkte jag att jag gillar det, för det gjorde jag när jag var liten, men nää.. det var inte så gott längre. Kunde äta en, sen åt jag potatisbullar & sås. Det var inte många av barnen som tyckte om. Kanske en vid mitt bord.. Så det är nog inte särskilt populärt.
Sås? Nu blir jag nyfiken, vad var det för sorts sås?
RaderaVi är veggo/fiskätare så äter inte blodpudding (vilket f ö hette blodkorv i Skåne där jag växte upp) men vet att det är en av favoriterna hos grannens son på 3 år. Vi bor i ganska arbetarklassigt till medelklassigt radhusområde utanför stan. Små, äldre hus, många har "ordentliga" yrken som typ polis, rörmokare eller sekreterare. Inte alls flashigt.
SvaraRaderaJag brukar också köpa blodkorv, med russin i, i vår butik finns både blodkorv och blodpudding (jag har dock inte fattat vad skillnaden kan tänkas vara) i den manuella charken, där finns för övrigt även delikatesser som kokt tunga och olika syltor. Ja, du hör ju vad det är för område vi bor i.
Radera1. Vet inte vad cheetahn tycker. Vi äter aldrig blodpudding (som jag också kallar blodkorv, å ja, kommer också från Skåne) hemma. Jag fick det aldrig hemma som liten men i skolan ihop med potatisbullar å smakade nog då men gillade inte så där överdrivet.
SvaraRadera2. 358 000 enligt: http://www.usk.stockholm.se/tabellverktyg/tv.aspx?t=a33
Jag ska börja spana på förskolans matsedel om det förekommer där. Skulle gissa att det inte gör det faktiskt.
Det gläder mig att du åtminstone känner till kombon blodpudding och potatisbullar :)
RaderaUmeå, "övre medelklass". Vår förskola och grundskola, i samma område som vi bor, serverar blodpudding 1-2 ggr i månaden. De flesta barnen verkar tycka om det. Är näst bästa rätt (efter korv) enligt vår yngsta, 2 år, och bästa rätt hos vår äldsta, 7 år :)
SvaraRadera/A
Eftersom den här kommentaren talar emot min tes så tänker jag låtsas som att jag inte läst den :)
RaderaMin unge gillar det inte, ska nog testa i dagarna dock, för just nu äter hon nästan vad som helst. Själv har jag älskar blodpudding sen jag var liten. Min bror också, medan våra systrar alltid har avskytt det. När jag jobbade på institution för vuxna missbrukare åt vi blodpudding lite då och då och jag kunde inte låta bli att tänka på den klassmässiga aspekten; de boendes bakgrund bestämde ofta om de gillade det eller inte!
SvaraRaderaIntressant! Både att det var så olika er syskon emellan och att klassaspekten var tydlig bland de vuxna.
RaderaHär ute är det en redig blandning av folk, jag tycker bäö att vi hamnar i medelklassområdeskategorin, både Volvoarbetare, fiskare och tjänstemän, företagare.
SvaraRaderaPå bår fsk serverar dom blodpudding, potatisbullar och BACON!
Mina kids älskar det, här hemma äter bi ibland med bacon ibland utan. Mon man har aldrig fått det hemma, i min familj är det jag och pappa som äter det medan mamma och storebror tycker att det är vidrigt.
Jag har för mig att det ibland var fläsk i potatisbullarna i skolan. Själv tycker jag det är lite overkill med kött och kött.
RaderaVi är ju vegetarianer och alltså inte tillfrågade men jag kan ge en historisk information: Jag är ju uppvuxen på hisingen i ett väldigt varierat område, vi var ju själva arbetarklass och det fanns väl upp till övre medelklass i stadsdelen även om vanlig standardmedelklass och halvbönder väl var den vanligaste. Vi fick blodpudding och potatisbullar i skolan titt som tätt, på rullande schema. Jag tycker blodpudding är jättegott men att potatisbullar är vidrigt. Jag tror de flesta andra tyckte om potatisbullar men många gillade också blodpudding. Hemma åt vi "skogshuggarmiddag" som pappa alltid kallade det: ägg, bacon, blodpudding, lingonsylt och bröd som rostats i stekpannan. Så jävla gott!
SvaraRaderaSå vitt jag kommer ihåg får de nog aldrig blodpudding på Elsas förskola.
Ägg och blodpudding? Ur led är tiden! Eller nåt.
RaderaVi är vegetarianer så här hemma serveras det aldrig blodpudding. I förskolan förekom både blodpudding och potatisbullar ganska frekvent, men för sig, inte tillsammans. Det gick hem hos min dotter i alla fall. Nyss frågade jag om hon fått blodpudding i skolan också (hon går i F-klass nu) och då sa hon att de inte fick det, och det var synd tyckte hon.
SvaraRadera(Förskolan här serverade överlag väldigt fantasilös mat tyckte jag. Barnen vandes vid att äta samma 15 rätter om och om igen, ingen variation, inga nya smaker. Och potatisbullar som tillbehör är en sak, men när lunchen består av potatisbullar och lingonsylt så blir det inte vidare bra näringsmässigt heller.)
Villaområde i Spånga (Stockholmsförort), övre medelklass.
Nej, det låter lite futtigt med bara potatisbullar och lingonsylt om en ska orka hela dagen. Jag och barnet äter det till lunch ibland om vi är ensamma hemma, men på jobbet klassar jag det mer som ett mellanmål (om vi har soppa till lunch får de varmt mellanmål på eftermiddagen sen).
Radera"Lustigt" att de fick samma rätter om och om igen. Vi har nästan det omvända problemet, att vi hittar en massa nya grejer vi vill testa hela tiden så att det nästan inte finns utrymme att köra repris på favoriterna :)
Blodpudding är den säkraste maten att erbjuda till vårt barn. Det enda han alltid äter, förutom vindruvor och glass.
SvaraRaderaHan går bara på förskolan tre dagar per vecka, och mig veterligen har de aldrig fått blodpudding. (alltid soppa onsdagar och fisk torsdagar, så det är bara tisdagar som skulle kunnat innehålla blodpudding). Växte dock själv upp här i krokarna, och då serverades det blodpudding + potatisbullar i bamba, och jag upplevde att jag var den enda som åt blodpuddingen.
Området är blandat öfre medelklass och arbetarklass, i alla fall på förskolan. (I boendesituationen håller vi oss på var sin sida av gatan :) )
Hur gör ni om barnen får för sig att leka klassöverskridande? Släpper ni in barn från andra sidan gatan i ert hem?
RaderaBor i medelklass-samhälle (känns som att i mindre städer är inte klyftorna lika påtagliga). Vi äter aldrig blodpudding hemma hos oss. Maken är ursprungligen från Iran & jag är halvfinne, så vi har inte riktigt det där med blodpudding med oss från uppväxten, förutom att man blev tvingad att äta det på skolan..
SvaraRaderaVåra barn äter det däremot gärna. Med en massa smör på!
Blodpudding med smör låter gott, det måste jag testa!
RaderaJa, smör! När jag var barn åt vi blodpudding, smör och lingon – varken mer eller mindre. Potatisbullar stiftade jag inte bekantskap med förrän i skolan.
RaderaJag kommer ihåg blodpudding och potatisbullar från skolmaten, och avskydde det då (blodpuddingen var antingen torr och hård, eller halvrå och slemmig). Som vuxen äter jag gärna blodpudding, men inte hemma eftersom både man och son vägrar befatta sig med det.
SvaraRaderaJag vet inte om de serverar det på Björns förskola, men jag tror inte det. De brukar berätta hur/vad han har ätit när man hämtar, och då borde man ha hört om det var blodpudding. Vi bor bland hyfsat välbärgade bönder fast området där förskolan ligger är mer blandat.
En klick smör livar lätt upp blodpudding som känns torr :)
RaderaHar alltid avskytt blodpudding (fick det enbart i skolan i Skövde, eftersom min mor heller inte kan med det). Man och tre barn äter det dock gärna (beror troligen på indoktrinering av svärmor:).
SvaraRaderaVad jag vet serveras det inte hos dagmamman, men jag får bara 2 av 5 matrapporter (de dagar jag hämtar). Har inte hört skolbarnen nämna det heller. Mölndalsbo, medelklassområde.