tisdag 3 december 2013

1. En kort recension av den bästa boken jag läst i år

Ett av mina bättre initiativ är helt klart den här kontaktannonsen. Vi blev ett gött gäng till slut, som med ojämna mellanrum träffas och pratar om böcker vi läst eller inte läst och om våra barn och radikalfemism och annat som sätter guldkant på tillvaron. Åtminstone för min del har bokcirkeln haft önskad effekt – jag har kommit igång med läsandet och jag har alltid en bok med mig i handväskan igen.

I kategorin "bästa boken jag läst i år" blir det delad pallplats mellan tre sinsemellan ganska olika böcker – Marit Olanders Amning i vardagen, Patti Smiths Just kids och Nina Björks Lyckliga i alla sina dagar: om pengars och människors värde. Motiveringarna/minirecensionerna lyder (utan inbördes ordning) som följer:

Amning i vardagen är boken jag önskar att någon stuckit i handen på mig när jag väntade barn och jag har själv köpt ett extra exemplar att ha att låna ut till vänner som ska bli föräldrar. (I skrivande stund är den ute på sitt första uppdrag.) Den innehåller varken scheman eller pekpinnar, slår hål på gamla myter och belyser i ödmjuk ton allt från de problem en kan stöta på i början till historiska och kulturella betraktelser och ger dessutom kött på benen och skinn på näsan att bemöta en omgivning som tycker att det ammas för mycket/för lite/för ofta/för sällan/för kort/för länge. Marit Olanders har skrivit en bok för alla som kommer i kontakt med små barn och deras föräldrar, för alla som i någon utsträckning har ammat eller kommer att amma. Inte en sekund för tidigt.

Vem fan var det som föreslog att vi skulle läsa Just kids och varför, undrade jag när det var dags för bokcirkeln att ta sig an den. Jag hade av oklar anledning fått för mig att den skulle vara riktigt jävla värdelös och fick låna om den två gånger innan jag ens kom mig för att öppna den. Sen sträckläste jag den eftersom den visade sig vara sjukt jävla inspirerande. Jag blev skitpeppad att själv sätta igång med kreativa skrivprojekt och grät och gladdes om vartannat åt Pattis och Roberts med- och motgångar. Bonus 1: jag upptäckte Patti Smiths musik. Bonus 2: jag fick en skjuts in i ett lässkov och plöjde flera andra bra böcker av bara farten.

Kanske måste en inte vara antingen barnlös och för att få kalla sig feminist, eller åtminstone lämna bort eventuella barn så tidigt och så mycket som möjligt. Kanske måste en inte spela på patriarkatets planhalva. Kanske måste en inte värdera karriär högre än traditionellt "kvinnliga" och "moderliga" värden. Kanske måste en inte  t j ä n a  på allting hela jävla tiden. Kanske är en annan värld möjlig.

7 kommentarer:

  1. Åh, jag skulle jättegärna vilja vara med i er cirkel. Är dock omöjligt att komma hemifrån på sociala grejjer som inte utspelar sig under barnomsorgstimmarna för mig för tillfället. buhu.

    SvaraRadera
  2. Jag är SÅ glad att du startade bokcirkeln! Kom på igår att jag har glömt att börja läsa När änglar dör, eftersom jag råkade låna Alltings början för ett par veckor sen.. Men men, jag läser iaf! Win!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte heller börjat läsa den än, har fastnat i en annan bok som jag började på medan jag väntade på att den skulle bli ledig på bibblan. Den andra boken är egentligen intressant men så jävla långrandig att jag aldrig kommer in i den riktigt. Funderar på att ge upp den.

      Radera
    2. Borde väl för övrigt maila angående nytt tillfälle för träff och så, men det har jag inte heller kommit mig för…

      Radera
  3. Alltså, Just kids tyckte jag var SÅ överreklamerad. Fattar inte grejen med ikoniseringen av Maplethorpe och all namedropping.

    Amningsboken har jag precis beställt från bibblan. Hoppas den kommer snart. Känner att jag är inne i en helt ny amningsfas med bebisen som jag aldrig var med Edith i och med att vi skalade upp ersättningsdelen från att hon var typ 3 mån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade ju extremt låga förväntningar på den, visste heller ingenting om henne innan eller att hon och Maplethorpe var en enhet. Sen kan jag hålla med om att det var en del namedroppande men jag la nog mig fokus mer på hennes kreativa utveckling och på själva vänskapen henne och Robert emellan än på hans konstnärskap och alla andra jävla män runtomkring.

      Radera