Det blir en lågpresterande jul. Inga gäster och få förberedelser. Fadern i familjen har jobbat och jobbat in i det sista och jag har mest glidit runt här hemma håglös och emetofobisk de senaste fyrtioåtta timmarna. De som känner mig vet att jag väljer helvetets alla kretsar och samtliga barnsjukdomar, in a row, framför vinterkräksjukan. Och vad händer dan före dan före dan före dan? Jo, ungefär en millisekund innan jag ska kliva av spårvagnen hör jag ungen (som jag dittills tyckt varit rätt gullig) som sitter mitt emot mig kvida fram ett "Mamma, jag har ont i magen och mår illa" innan han, för den rätta vattenspridareffekten, sätter händerna för munnen och högtryckskräks så det snöar bambamat över folk och fä. Oh, the terror.
Som genom ett mirakel lyckades jag undgå att träffas. Ångesten var dock redan ett faktum och trots en lång het dusch i fosterställning har jag inte riktigt varit mig själv sedan dess. Varje kroppsfunktion har jag tolkat som ett tecken på kontaminering och såklart har jag googlat symtom och inkubationstid på kräket. Först vid sextiden i eftermiddags kunde jag blåsa faran över. Nu är jag istället säker på att att jag lider av panikångest, råkade kolla upp det när jag ändå var igång och jag kunde bocka av varenda punkt på listan.
Men nu så. Jag har vandrat i dödsskuggans dal och jag har tagit mig helskinnad ut på andra sidan. Allt jag önskar mig i julklapp är att jag och mina nära och kära ska få slippa kräkas.
Åh fy fan. Det var det äckligaste jag hört på länge. Jag hade antagligen spontankräkts på en gång av åsynen.
SvaraRaderaJag också, om det inte vore för att det är min största fobi.
SvaraRaderaJäklar vad äckligt. Tänker också på mamman till kräkbarnet. Kul att va henne...
SvaraRaderaHoppas din julönskning går i uppfyllelse (och lite mer därtill).
Åh fy fan.
SvaraRaderaLillaGrå: Hade det varit jag och mitt barn som hamnade i den situationen hade jag fått jobba hårt med mig själv för att inte bara lämna henne där.
SvaraRaderaDet är verkligen jobbigt att leva med emetofobi. Jag fick hjälp på www.fobikliniken.se Det tog lite tid men känns bättre nu. Hoppas du kommer över denna händelse.
SvaraRaderaSara
Jag antar att det blir bättre när min unge är större (det har eskalerat sedan hon föddes, innan dess hade jag ju bara mig själv att ta hand om vid eventuell sjukdom) och inte lika hjälplös/oberäknelig när hon blir sjuk, eller för den delen när jag är sjuk och inte kan ha ordentlig koll på henne. För jag tror att det i grund och botten handlar om att jag har problem med att inte ha kontroll över situationen.
SvaraRadera