My uterus, my opinion

"Och när kommer tvåan då?" "Men börjar det inte bli dags för ett syskon?" "Känner hon sig inte ensam?" "Barn behöver någon att dela glädje och sorg med!" Vet ni vad, jag börjar bli rätt trött på de där pikarna.

För några dagar sedan hade jag en abort bokad och klar. Mentalt. Sen fick jag  ä n t l i g e n  mens, fyra dagar senare än väntat. Klang och jubel! Det, samt det faktum att jag har laglig rätt och ekonomisk möjlighet att själv välja hur många barn jag vill eller inte vill ha, tänker jag fira med att donera en slant till Women on waves när lönen kommer.

Det finns inga gratisluncher, eller?

Nejmen, här sitter jag och har lite egentid klockan 10:48 en torsdag. Hittills har jag uttnyttjat min frihet till att bädda sängen, diska och betala en räkning och en faktura (det är någon form av skillnad mellan räkning och faktura, jag vet bara inte vad). Det går alltså inget vidare. Jag har någonstans på vägen förvandlats till en blind gammal gruvponny som fortsätter gå i sin invanda cirkel kring pumpen även sedan den selats av.

Om en stund ska jag slinka iväg till Svenska Mässan och mingla med representanter från Nestlé. Jag antar att det för min del kommer handla mycket om att le och se glad ut, samt att bita av mig tungan för att hindra mig själv från att säga emot. Jag vet inte riktigt hur min chef tänkte när hon bestämde sig för att skicka iväg mig på Produktinformation Med tema "Aktivt nutritionsarbete för våra äldre och Att leda till lust" (ja, versalerna och citationstecknen ska tydligen vara precis där) men vad jag tänkte när jag inte protesterade mot att gå dit var att omväxling förnöjer och att de kanske bjuder på något tillsatsstinnt och smaskigt.
Jag ser på min inbjudan att första punkten är lunch, det bådar gott. Eller ont. Vem vet?

Dr von Oben

Läkaren som kändes så sympatisk för ett par veckor sedan var inte alls lika skojig igår. Förutom att han förväxlade mig med en annan patient visade han också prov på allmän taktlöshet och nonchalans.

– Jag skriver ut en stark antibiotika som blablabla... Något du undrar över?
– Kan jag äta det när jag ammar?
– Nej. Hur gammalt är barnet?
– Hon är ett och ett halvt år.
– Då tycker jag att du ska överväga om det inte är dags att sluta amma.
– Jasså, tycker du det? Ja, i så fall får jag nog ta och flytta hemifrån, hon sover nämligen med oss och ammas på natten.
– Du behöver knappast mer än en månad för att avvänja henne, sen kan du äta kuren.
– Vad sa du?
– Ok, jag ska kolla FASS.
– Tack
– Där hade du tur. Det står här att det är fritt fram att amma.

På Apoteket frågade de om jag ville hämta ut båda recepten. Det visade sig att han hade skrivit ut en annan medicin förra gången jag var där. Synd att han inte sa det till mig bara.