Ge mig mer elände!

Läsglädjen är tillbaka! Tack P.O., tack Ian! Idag har jag, förutom en sväng ner på stan, läst mest hela tiden och därmed grovt försakat min familj, brustit vad gäller uppsikt samt uppsåtligen låtit bli att städa inför hemulens play date imorgon. Comin' up: Jayne Anne Phillips. Och så lite rosé till det.

Heavy Petting Zoo

Borås Djurpark med treåring. Så jevvla bra. Fascinationen för de stora katterna. Inlevelsen hos aporna. Lyckan över att få gå in till bondgårdsdjuren. Att få klappa ett får i en halv evighet. Lätt värt vad det nu kan ha kostat. Jag vägrar räkna efter.

Förresten, nu har jag äntligen fixat tågbiljetter, de jag bokade förra gången försvann spårlöst i cyberrymden. Hej Malmö! Hej NOFX! Återstår bara att fixa boende. Någon med koll på stan som har tips om något prisvärt och nära (som inte redan är fullbokat natten 22-23 augusti)?

Åttiotalet ringde och bad att få sina fåglar tillbaka

Har ni barnsäkrat lägenheten än?

Nej, faktiskt inte. Lite halvhjärtat har vi petat in skydd i eluttagen i hemulrummet. Annars... hm... ingenting tror jag. Jo, vi har tippskydd på en del tunga möbler. Fast det hade vi nog haft även om vi inte haft barn. Men vi har faktiskt en liten påse med diverse spärrar hängande i städskåpet. Det blev liksom aldrig av att vi satte upp dem när ungen var liten och oförståndig och nu känns det på något sätt för sent. And guess what, hittills har vår avkomma inte råkat ut för fler eller allvarligare olyckor än något annat barn i samma ålder som jag känner till.

Jag minns inte vad vi svarade när BVC tog upp ämnet. Antagligen ljög vi, eftersom socialen inte varit här och hämtat barnet än.

Självklart är alla barn olika, en del är ju på allt de ser hela tiden och skaffar sig inte konsekvenstänkande förrän de är 30+, men många gånger tror jag att alla säkerhetsprylar som man förväntas köpa invaggar en i falsk trygghet. Uppsikt tycker jag däremot är toppen. Småbarnsföräldrar, särskilt förstagångs, måste vara en av de lukrativaste målgrupperna att sälja på prylar "just in case".

Visst, helt kamikaze har vi inte varit. I mitt föräldrahem finns till exempel en brant och jättespännande trappa som vi brukade sätta fast ett kompostgaller framför när le kid var yngre och vi inte orkade sitta i hallen och vakta varje sekund. Här hemma satte vi under en period ett hopknycklat papper mellan två skjutdörrar till ett skåp för att slippa städa upp det som finns där i stup i kvarten. Och ett tag stack vi ner ett skohorn genom handtagen på kökslådorna av samma anledning.

Hört talas om thinking outside the box, någon?

Måste alla hålla på och åka ut på öarna hela tiden bara för att det är industrisemester och fint väder?

14.23: inte en sekund för tidigt lyckas vi komma iväg hemifrån

Barn i bil är definitionen på vansinne

Se så mild hon ser ut. Som en liten ängel. Skenet bedrar dock, kan jag meddela. Att bila i sällskap med Damien vore mer avslappnande.

Gnäll, skrik, tjat, flyktförsök. You name it. Oavbrutet.

Innan jag tog körkort vägrade jag åka på bilutflykter längre än en dryg timme, ungefär så länge som det går att få henne att sova dagtid. Nu är dealen att jag kan tänka mig att åka även längre sträckor, mot att jag kör och gengäld lämnar över ansvaret för allt annat.

Berätta gärna om era bästa och sämsta upplevelser på tema barn i bil. Har ni några tips på hur man kan minimera lidandet för alla inblandade?

Bouleshit

Varning för gubbkepsbärande person som skiter bollar och heilar?

Man vet att det är rötmånad när...

...det går maneter i vinägern.

Staycation

I våras pratade vi om att åka till Berlin eller Köpenhamn på semestern. Ju närmare de magiska veckorna vi kommit desto mindre storslagna har dock planerna blivit. Tydligen är varesig planeringsförmåga eller sparsamhet våra främsta personlighetsdrag. Men vet ni vad? Det stör mig inte det minsta.
Hemester är ju the shit! Man får samma mat och det pratas samma språk som på svenskcharterorterna. Det kanske inte är billigare än Ullared, men har man inte slängt ut x antal tusen på flyg och boende så jämnar det ut sig rätt snabbt. Och det finns hur mycket som helst att se och göra utan att det måste innebära en massa logistik.
Det är inte sista gången den här familjen semestrar på hemmaplan.

Let me rephrase

Två timmar, ett missat avsnitt av Morden, ett par vinröda nävar och ett ryggskott senare har jag fått ihop en liter prima blåbär. En liter. Jag var bombsäker på att det var minst två, men ännu en gång svek mig mitt ögonmått. Jag står dock fast vid att det finns mängder, åtminstone tre gånger så mycket, kvar att plocka – men det där om att det skulle gå "lätt" tar jag tillbaka. Det var tidsödande, karaktärsdanande och slitsamt. Dessutom bjöds det på gratis KBT-terapi för spindelrädda. Tjoho! Eventuellt fick jag också borrelia och/eller TBE.

Hello mr. Dvärgbandmask

Mitt största i-landsproblem just nu är att jag inte vet hur jag ska orka gå ut och plocka resten av blåbären bakom huset. Helst ska det vara klart innan Morden i Midsomer börjar. Vilket ger mig ungefär... tio minuter. Det skulle lätt gå att få ihop fem liter* och jag är för snål för att låta duvorna kalasa upp dem, ändå tar det emot. Körsbären däremot kan de få ta. Orken att klättra runt i en trädkrona såhär på kvällskvisten tänker jag inte ens försöka uppbåda.
 
*Källa: mitt ökänt dåliga ögonmått.

Blogga "ikapp"

Här händer en massa saker. Emellanåt tänker jag att jag borde blogga om ett eller annat. Sen kommer det något emellan. Till exempel så har jag testat att åka dressin, amma och fotografera samtidigt. Multitasking kallas det på utrikiska. Nu: mojito.

Det är jag som är den måttfulla i sällskapet

Ps. Ni som inte har ett par night vision goggles till hands: Bilden föreställer två jättestora öl och en pytteliten (dessutom alkoholfri). Kontraster är alltid kul.

Semesterbarn

Har:
Ätit grillad marshmallow till middag
Somnat i bilen

Har inte:
Ätit kvällsmat
Borstat tänderna

Kusin lintott x 3

Eller näe

Vacation mode

Det är ju helt fantastiskt egentligen, att min arbetsgivare betalar mig för att stanna hemma i flera veckor. Mer sånt.

Ps

Ni har lämnat en del intressanta kommentarer som jag gärna vill bemöta. Ska sätta mig vid en riktig datamaskin med tangentbord och sluta löjla mig med telefonen så fort jag varvat ner lite efter allt stressande pre semester.

Inbillningssjuk

Igår: en bit mat och två mellanöl med några av fröknarna. Hemma före tio.
Idag: känner mig en smula bakfull.

Relaxa relaxa

Vad är grejen med katter och lådor?

Han har suttit där större delen av kvällen. Självklart har han också sin favoritleksak med sig.

Good as new

Det är lika spännande varje gång jag tar fram kaffemjölken ur lilla kylen. Kommer det skära sig? Funkar det en dag till? Ribban höjs såklart också av den i antågande rötmånaden.

Bäst före är bara en vägledning. Det är inte lag på att hälla ut mjölk som "gått ut" och innan mejeriprodukter blir skadliga för hälsan har de för länge sedan ändrat smak och konsistens såpass att man inte alls blir sugen på att äta eller dricka dem.

Obs! Den mjölk barnen dricker står det 6 juli på. Dessutom står den i en annan kyl. Ingen risk för förväxling. No worries.

Ölvolontärer sökes för tillfälligt uppdrag

Jag är inget stort fan av sommartidtabellen. Restiden blir nästan dubbelt så lång. Men det ger mig åtminstone gott om tid att spana på morgonpendlare och motionärer. Och så hinner jag såklart fantisera en hel del om alla öl jag skulle kunna dricka i Hagabions käcka källare, eller ännu hellre på uteserveringen. Efter arbetstid alltså, inte klockan halv sju på morgonen. Någon frivillig?

Nurse in på Åhléns City i Stockholm

Idag uppmärksammar Sagogrynet, Lars H Gustafsson, Lady Dahmer och Amningsbloggen att Securitas-vakter eskorterade Monika Meharlizade ut från caféet på Åhléns City i Stockholm, för att hon ammade sitt tre månader gamla barn där. Tycker du också att det är fel att vuxnas bekvämlighet ska gå före små barns behov? Bor du i eller i närheten av Stockholm och har en stund över mellan klockan 12.30 och 15.30 nu på lördag 9 juli? Ta i så fall chansen att gå på nurse in och visa ditt stöd för barns rätt att äta ute.

(På Familjeliv verkar diskussionen mest ha fastnat i käbbel (surprise!) om ifall Monika hade köpt kaffe innan hon ammade sitt barn eller om hon tänkt göra det efteråt. Det är en aspekt, men eftersom vakterna bad henne gå därifrån med motiveringen att man inte får sitta där amma där så tycker åtminstone inte jag att själva kaffeköpets vara eller icke-vara är det relevanta i det här sammanhanget.)

Försoning – del 3: Amningen

Det har varit en spännande resa. Nu är jag ju förvisso inte "i mål" än, kanske ammar jag i flera år till, men det känns som att de stora omvälvningarnas tid är förbi på den fronten. Det rullar på.

När jag väntade barn var amningen en icke-fråga, iallafall till en början och så till vida att jag tänkte att när barnet är fött så ammar man och sen är det inte mer med det. Jag är uppvuxen på landet och har sett djuren föda och dia sina ungar. Det har oftast funkat bra. En viktig skillnad mellan oss och djuren är dock att djuren inte har arbetskamrater, BB-personal, BVC-sköterskor och släktingar som kommer med oombedda råd, baserade på "fakta" som i nio fall av tio är tagen ur luften.

Det var först när jag slutade lyssna på alla självutnämnda experter som amningen började funka och det slutade göra ont. Då var hemulen fyra månader. Dittills hade det mest handlat om att härda ut, jag såg att min unge ville och så fick det bli. Men jag har full förståelse för och respekterar dem – 25 000 om året enligt en uträkning i Amningsnytt – som lägger ner amningen tidigare än de önskat.

Jag tycker att det är fruktansvärt att berörd personal inte få den fortbildning de hade behövt för att kunna hjälpa mammor att få till en fungerande amning. Att det är slumpen som avgör om man får träffa en barnmorska eller BVC-sköterska som har ett personligt intresse av amning och därmed är påläst nog att ge adekvata råd. Att omsorg om blivande och nyblivna mödrar och deras barn är så lågt värderad att personal tillåts ge råd som redan för tio, tjugo, trettio år sedan visat sig vara felaktiga och rent kontraproduktiva.

Det var ironiskt nog först i samband med att jag fick det att flyta (oavsiktig ordvits) som jag kom i kontakt med Amningshjälpen, som är en ideell förening och inte att förväxla med amningsmottagningar eller liknande, och blev medlem. Från början var jag väldigt peppad att bli hjälpmamma, men i och med att det kräver en hel del pluggande har det liksom varit så lätt att skjuta framför sig och inte blivit av. Än. Däremot har jag lärt mig massor om amning och bröst och nära föräldraskap och anknytning och träffat en massa fantastiska människor. Vi har fått vara bland likar. Min unge har fått träffa andra småbarn som ammas.

Länge var jag bitter över att jag inte fick chansen att helamma från början och att det tog så lång tid innan det slutade krångla. Jag var arg på personalen på BB. Jag har fortfarande inget förtroende för vår BVC – dock inte bara av amningsrelaterade orsaker – och går aldrig dit själv utan låter pappan sköta den delen av föräldraskapet på egen hand. Men jag tror inte längre att de gör det för att jävlas, jag har fattat att det handlar om okunskap. Okunskap som kommer att påverka nyblivna familjer negativt tills vi bestämmer att små barn och deras föräldrar är viktiga och att det måste få kosta pengar.

Det personliga är politiskt.

Del 1 – Förlossningen
Del 2 – BB-vistelsen

Ps. Jag tycker inte att alla måste eller ska amma. No bitching about amningshets, tack.

Var inte den där baljan jättestor alldeles nyss?

Under ytan

Ok, nog för att det allt som oftast ser ut som på bilderna ovan hemma hos oss...

Men. Om man skrapar lite på ytan finner man att det faktiskt bor minst en ordningsfascist här (och det är inte hon som simmat in i bild). Samt att vi har två burkar enbär trots att det kanske är den krydda vi använder minst. Och att vi har malen peppar på burk. Har vi inte brukat en kvarn för det ändamålet åtminstone de senaste fem-sex åren? Kanske dags att rensa lite?

Hur som helst, notera att kryddorna (bortsett från de stora burkarna som ständigt rubbar mina cirklar) ligger i bokstavsordning. Alltid.