Nej, faktiskt inte. Lite halvhjärtat har vi petat in skydd i eluttagen i hemulrummet. Annars... hm... ingenting tror jag. Jo, vi har tippskydd på en del tunga möbler. Fast det hade vi nog haft även om vi inte haft barn. Men vi har faktiskt en liten påse med diverse spärrar hängande i städskåpet. Det blev liksom aldrig av att vi satte upp dem när ungen var liten och oförståndig och nu känns det på något sätt för sent. And guess what, hittills har vår avkomma inte råkat ut för fler eller allvarligare olyckor än något annat barn i samma ålder som jag känner till.
Jag minns inte vad vi svarade när BVC tog upp ämnet. Antagligen ljög vi, eftersom socialen inte varit här och hämtat barnet än.
Självklart är alla barn olika, en del är ju på allt de ser hela tiden och skaffar sig inte konsekvenstänkande förrän de är 30+, men många gånger tror jag att alla säkerhetsprylar som man förväntas köpa invaggar en i falsk trygghet. Uppsikt tycker jag däremot är toppen. Småbarnsföräldrar, särskilt förstagångs, måste vara en av de lukrativaste målgrupperna att sälja på prylar "just in case".
Visst, helt kamikaze har vi inte varit. I mitt föräldrahem finns till exempel en brant och jättespännande trappa som vi brukade sätta fast ett kompostgaller framför när le kid var yngre och vi inte orkade sitta i hallen och vakta varje sekund. Här hemma satte vi under en period ett hopknycklat papper mellan två skjutdörrar till ett skåp för att slippa städa upp det som finns där i stup i kvarten. Och ett tag stack vi ner ett skohorn genom handtagen på kökslådorna av samma anledning.
Pappersknivarna är kanske det obehagligaste jag sett! Förpackningen ser ut att vända sig till barn way below pappersknivålder. Skulle detta lilla barn nu trots allt få en papperskniv, varför ska hon ha 5 (!) stycken? Och så "Little Angel" på det. Skräckfilmsvibb.
SvaraRaderaUnderbara knivar...blir bra när ungarna kommer i tonåren å vill skära sig för att de haft en så kass uppväxt...
SvaraRaderaSkoja bara.
Uppsikt. Det är visst inte på modet 2011. Vårt bvc upplyste i våras (när ungarna i gruppen var typ 4 månader) om att förskolan kommer be oss skicka med en LEKHJÄLM.
Här tänkte jag att hon skulle säga att det är konstigt. Det sa hon inte. Hon sa att vi då ska skaffa en med nåt särskilt knäppe. Sånt som löser ut automatiskt om ungen blir hängande i en gren eller liknande.
Där satt jag å funderade på om personalen var bortrationaliserad från förskolan numera. Ska de inte ha koll på barnen så att de inte behöver ramla å slå sig sönder å samman? Ska de inte åtminstone ha så pass mycket koll att ingen på förskolans område hänger sig i ett träd?
Själv känner jag ingen som växt upp i lekhjälm. Å ingen som fastnat hängande i nån gren heller för den delen.
Jag kan inte se att vi kommer att barnsäkra vår lägenhet nämnvärt. Visst får vi se hur ungen reagerar när hon kommer upp i den åldern, men annars tycker jag att uppsikt låter bättre.
SvaraRaderaJag har liknande inställning och har inga planer på att barnsäkra. Men jag är ju också en väldigt dum förstagångsmor i affärernas ögon. Köper så lite jag bara kan. ^^
SvaraRaderaVi har barnsäkrat lite, satt spärrar på knivlådan och sånt. Bytte ut det fina fina glasbordet mot ett superbilligt från IKEA.
SvaraRaderaPlockat undan saker vi är rädda om, men är det att barnsäkra eller att saksäkra?
Knivarna var väl mycket praktiska?! Man ska lära sig i tid!
Min älskade tanklöse far gav treåringen en liten kniv i våras.... Vi sa att det var liiiite tidigt och lade undan den. Han har även gett bort sitt multiverktyg och en riktig hammare. Nåja, G får leka med dom under uppsikt.
Men att behöva ha hjälm på sit barn på fsk var überdumt.... Jag har aldrig hört talas om når dylikt.
Vi har satt stickskydd i två kontakter men av någon anledning skippat de andra. Vi körde också ihopknycklat papper och det där med skohorn ett tag, och tippskydd på tunga bokhyllor måste jag säga känns som ett måste. I övrigt noll. Inte en lådspärr, inte ett hörnskydd. Ibland har någon undrat över det, men i hennes unga år så var jag ju med henne jämt, varför skulle vi behöva barnsäkra allt? Har man trappa känns ju grind dock som ett måste då det kan gå så himla illa när de är små. BVC har aldrig någonsin frågat och jag tror inte de skulle noja så värst, de ser ju att hon lever och mår bra.
SvaraRaderaVägra skicka med lekhjälm!! Vad fan är det för jävla nonsens? Nu blev jag arg också!
Sofia: Ja, eller hur?!
SvaraRaderamotvalls: Haha, ja en papperskniv måste ju vara mycket smidigare att cutta sig med än ett litet rakblad.
Om jag inte minns fel var det ett barn som dog nyligen, efter att ha strypts i hakremmen (eller vad det nu heter) till en lekhjälm.
Tyvärr är det nog så att personaltätheten blir lägre och lägre och grupperna större och större. Skolverket rekommenderar inte att en grupp förskolebarn ska vara större än 17 barn, men på mitt jobb (och på Hrönns förskola) går det 23 barn på en grupp. Och så max fyra vuxna på det, som såklart inte allihopa jobbar hela dagen från 6 till 18 och som såklart också ska ha rast någon gång under dagen. Så helt lätt att ha uppsikt hela tiden blir det ju inte för dem. Men jag instämmer med Icka och Lina. Vägra skicka med lekhjälm!
Jenny: Att göra vissa punktinsatser blir nog de flesta tvungna till, att vänta och se vad som behövs tycker jag låter som en sund inställning.
audhumble: Jag är imponerad över att ni t.ex. valt bort barnvagn. Det är ju helt hysteriskt hur det krängs vagnar som ligger i samma prisklass som fullt funktionsdugliga bilar.
Icka: Ja, ni har ju ett sånt där modernt kök där lådorna är lätta att dra ut :) Här är de så tröga att Hrönn var stor nog att fatta att knivar är farliga innan hon hade styrkan att få ut lådorna.
Jag vill att Hrönn ska lära sig att hantera knivar tidigt, men hon är fortfarande lite för yvig i sina gester för att jag ska våga. Själv har jag haft knivar så länge jag kan minnas.
Lina: Hörnskydd har jag funderat på, men som sagt så har ju ungen lärt sig att undvika farorna innan jag hunnit få tummen ur. Å, nu kom jag förresten på att Oliver satte lite skumgummi under hörnen på skenorna som skärbrädan löper i eftersom hon sprang in i dem ett tag när hon var precis så lång att hon fortfarande kunde stå raklång under köksbänken.