Förresten

Tidningen Mama (som jag smygläser på bibblan men aldrig skulle betala för) skriver om att amma lite större barn. Hurra för det! Långtidsamning behöver synliggöras.

Amningshets?

Sist på bollen som vanligt, men jag måste ju såklart också uppmärksamma Amningsnytts undersökning av hur väl de svenska barnavårdscentralernas rådgivning stämmer överens med amningsrekommendationerna. Inte särskilt väl, visar det sig. Om nu någon har skulle ha missat den "nyheten".

Bara en av 73 BVC ger korrekta råd. Värt att nämna i sammanhanget är att de svenska rekommendationerna redan som det är är mer light än WHO:s rekommendationer (som gäller hela världen och inte alls bara u-länder). När WHO rekommenderar delvis amning i två år eller längre kontrar Livsmedelsverket med ett år eller längre. Inte så stor avvikelse kan tyckas, men när man utelämnar det lilla "eller längre" och istället sätter ett, jämfört med WHO:s två, år som någon slags maxgräns, vilket många BVC-sköterskor gör blir skillnaden genast betydligt större.

Man kan kanske få intrycket att jag driver ett litet personligt krig mot barnhälsovården i det här landet, trots att jag egentligen tycker att konceptet BVC är jättebra, folkhemmet in all it's glory, liksom. Men jag tycker samtidigt att det är jäkligt sorgligt att små barns och deras mammors (och pappors) välbefinnande är så lågt prioriterat att den personal som möter helt nya familjer många gånger inte har tillräcklig kompetens.

För det är inte skit samma. Jo, visst har vi rent vatten och det går alldeles utmärkt att föda upp ett barn på ersättning. Om man väljer att göra det, men ingen ska behöva göra det mot sin vilja för att det inte fanns någon som kunde stötta och ge korrekt information om hur man får amningen att fungera och hur man gör för att behålla den efter att annan mat introducerats.

Sagogrynet har också kommenterat granskningen av amningsråden. Här.

Intermission

I väntan på Godot att jag ska producera ett vettigt inlägg rekommenderar jag att ni utmanar er själva med det här fittiga testet. Jag är glad och lättad att jag hade alla rätt på första försöket. Bekänn gärna om och i så fall vad ni hade fel på. Om ni vågar.

Ps. Inatt drömde jag att jag sprang på min pappa nere i källaren här i huset. Får se vart detta leder. Tyvärr brukar mina varsel inte slå helt fel.

Nytt rekord: nio dagar

Hej GP,

tyckte ni att det var ett smakfullt ställe att placera SAS-annonsen?

"Vi tycker inte om stängda dörrar"

Sökord: GHB och amning

Svar: Nej. Det är ingen bra idé. Jag vet inte vilken den medicinska effekten blir för det ammade barnet, inte heller har jag planerat att ta reda på det. Däremot så vet jag att barn och droger generellt inte är en lyckad kombination. Särskilt inte om det är droger som är lätta att överdosera och där följden av en överdos är ond bråd död.

There is always room for one more scarf

Nudge, nudge, wink, wink. Say no more.

Dignelii. På wordfeud.

På listan över saker jag inte visste gick i säsonger:

A witch!

Kulturuniform

Som vanligt om lördagmorgnar går de flesta vagnar halvtomma, utom den jag åker med, som passerar mässan. Här är det kulturtanter högt och lågt, uppsluppen stämning och flerspråkigt. Trångt som i en sardinburk.

Det märks ganska väl vilka som är på väg till Bokmässan. Själv sticker jag dock ut ur mängden (not) i min bob-frisyr och färgglada sjal. Funderade på att hoppa av vid en annan hållplats, som en avledande manöver. Men vem skulle gå på det liksom?

Måste bara reblogga följande:

Imorgon är det jag som laddar med febernedsättande och smiter ner på bokmässan en stund (läs: hela dagen). Bilden hittade jag hos Sofia.

Obs! Det är bara ungen som har vattkoppor, jag har en helt vanlig mansförkylning, jag har alltså inte planerat att ta Lars Vilks av daga med bältros.

"Jag köper inte ekologisk mat för det är så dålig kvalitet på den..."

Är det verkligen så? Är definitionen på bra kvalitet ett livsmedel som är så hårt besprutat och processat att det aldrig möglar eller ruttnar?

Hjärtligt välkommen på koppfest!

Vi är hemma och klättrar på väggarna tills vidare, jag och hemulen. Hon är lite prickig och jag är lite förkyld. Båda lider också av en släng lappsjuka. Så. Om någon som redan haft, eller är sugen på att få, vattkoppor råkar vara dagledig imorgon så är ni mer än välkomna över på en kopp fika/koppfika. Jag lovar att svänga ihop något sött och fettbildande. Kanske städar jag också. Komsi komsi.

Får det lov att vara lite trafikdöd?

Jag vet inte hur det var förr, men nuförtiden får man lära sig på körkortsteorin att man inte ska hålla på och vinka fram och hetsa fotgängare att gå över gatan eftersom det gör dem stressade och ouppmärksamma, vilket såklart ökar risken för olyckor.

När jag lämnat hemulen om morgnarna korsar jag en tungt trafikerad gata. Säkert ser jag rätt jagad ut när jag står och väntar på att det ska bli grönt så jag kan kasta mig över till hållplatsen som hägrar på andra sidan, men snälla rara bilister, för guds skull ignorera mig bara. Alltså, det är en fin tanke att stanna för att släppa fram mig, men så länge ni inte besitter telepatiska förmågor så vågar jag inte ta tillfället i akt. För hur ska dina medtrafikanter som kommer farande i 70 km/h i de andra fyra filerna annars förstå vad som är på gång?

Mat för förskolekids – del 3: Prickig morotssoppa med ingefära

Idag blir det inget riktigt recept. Ni får höfta, det gjorde vi och det blev gott. Barnen lät maten tysta mun.

1. Skala och skiva morötter och potatis tunt. Hälften av varje ungefär.
2. Fräs.
3. Häll på buljong så att det täcker och koka en stund.
4. Vispa sönder rotfrukterna.
5. Häll i lite ostsås om du råkar ha någon sådan ståendes. Annars kanske du kan ta en klick färskost eller lite riven ost, en dutt grädde och/eller lite mjölk.
6. Smaka av med ingefära, salt och gräslök.

Diktafonchip i min hjärna, tack!

Fan vad jag bloggar hela tiden. Bra grejer också. Välformulerade och lagom långa inlägg. Med klatschig avslutning. I mitt huvud. När, o när, ska jag förvandlas till en cyborg? Hur ska jag lära mig att publicera medelst tankekraft?

0.6 promille

Dans.

Hotta upp vardagen med rollspel

Kära pedagoger,
jag har ett förslag. Kör rollspelstema nästa vecka! Börja med att prata med barnen så som ni brukar bemöta varandra. Det går nog rätt smärtfritt. När ni känner er klara med det kan ni testa att tilltala varann som ni vanligtvis snackar med barnen. Hänger ni med? Jag tror det kan bli jättespännande och en källa till många givande diskussioner.