För lite drygt en vecka sedan fick jag ett ryck och gick och köpte ett par löparpjucks för över tusen spänn på väg hem från jobbet. Ba sådär, får jag lust att säga, men så var det givetvis inte.
Det har legat och pyrt ett tag. Jag har varit sugen på att komma i form, men varit tvungen att vänta in motivationen, vilken varit svår att uppbåda eftersom träning för de flesta verkar handla om att bli smal. Punkt. Samtalen kring träning blir också därefter. Personligen skiter jag i hur många kalorier jag förbränner, jag vill bara kunna springa efter spårvagnen utan att hosta blod när jag väl är ombord.
Nåväl. Cred till Lady Dahmer, som började träna för ett tag sedan av ungefär samma anledning som jag. Kan jag så kan fan vem som helst, sa hon och jag tror henne. I samma veva fick en vikarie på min arbetsplats reda på att hen inte tagit sig in på en utbildning hen gärna ville gå och reagerade på beskedet med att ge sig ut och springa av sig raseriet i en timme. Dit vill jag komma.
Hur har det gått då? Jag har varit ute och lufsat sex av nio dagar sedan jag bestämde mig och det ger jag mig själv godkänt betyg för. Rundan är på knappt fyra kilometer, varav mitt första delmål är att kunna springa de två och en halv som inte är asfalterade i ett svep. Innan jag fyller trettio i augusti. Det tror jag att jag ror iland med.
Jag märker skillnad från dag till dag. Framför allt är jag piggare. Uppförsbackarna känns också kortare och kortare och återhämtningen går snabbare för varje gång jag är ute, men igår kom första opeppen då benhinnorna kändes ömma när jag sprang. Av rädsla för att förvärra situationen lät jag bli att ge mig ut idag, vilket jag redan ångrar. Imorgon tänker jag trotsa eventuell smärta och köra iallafall. Må det bära eller brista.
Heja dig! Och hoppas benhinnorna taggar ner, för det är så trist när en väl är pepp, men kroppen sätter stopp.
SvaraRaderaSkönt nä man väl kommer igång med projektet träning! Men ångra inte att du tar det lugnt när det gör ont, många brukar väl köra på för hårt och sen blir det totalstopp pga av skador, bättre lite lugnt och sakta tempo även om man vill skynda på det hela. Fast det kanske du redan vet, vet ju inte om du varit värsta träningsnarkomanen eller så..
SvaraRaderaHeja heja! och att du skriver om det peppar andra, iaf mig. :)
SvaraRaderaHeja heja!
SvaraRaderaLåter som en bra runda och delmål.
Själv har jag den senaste månaden cyklat de fyra kilometerna till jobbet, och det blir bara lättare och lättare.
Vilket jäkla bra mål! Jag är lite i samma sits. Åkte 3mil tjejvasa i februari. Men lyckas faktiskt inte springa mer än nån kilometer. Fattar ej varför. Ska försöka springa 5 km i juni är planen. Samma mål som jag hade för ett par år sedan å lyckades med. Å sen vore det ju fint om jag nån gång i livet tog mig längre.
SvaraRaderaSex av nio dagar = mycket impad motvalls!
Akta benhinnorna! Förhoppningsvis är det bara lite dålig kondis och form som leder till smärtan.
SvaraRaderaEtt smart sätt att träna utan att belasta dessa djävlar till kroppsdelar är att cykla. Detta om du skulle ha ont ett längre tag vill säga.
Ett annat tips är att vara försiktig, för glädjen den första tiden kan lätt göra att man övertränar. Musklerna blir snabbt starkare, konditionen likaså, men senor och leder tar lite längre tid på sig... Så våga vara försiktig!
Med vänlig hälsning från den bakfulle soffliggaren.
Good for you!! Ett bra mål också. Men jag vill bara säga akta dina små ovana ben. Kanske promenera sträckan ett par dagar istället? Jag fick nämligen ont i mina ben, dock inte hinnorna men jag körde på ändå och tänkte att det var träningsvärk. Höftinflammation och ingen löpning sen augusti. Börja försiktigt, thats all im saying! Kram på dig
SvaraRaderaGrymt! Verkligen grymt! Var naturligtvis försiktig med dig, tänk exempelvis på underlaget du springer på i början, hellre grus än asfalt osv, men när jag får benhinne-problem funkar voltaren-gel skitbra och sen är det borta typ.
SvaraRaderaKan jag, som aldrig varit motiverad att springa ens när jag idrottade, få upp min kondis så som jag gjort det senaste året så kan alla, och det är en häftigare resa än jag någonsin trott! Så heja heja heja!!
Åh nu blir jag också peppad! Men har lovat mig själv att bygga upp styrka med promenader i alla fall över sommaren innan jag börjar springa. (Promenader är också bra träning när löpningen tar för hårt och man måste pausa)
SvaraRaderaTack för all pepp! Jag har lyssnat på både er och benhinnorna och låtit bli att springa sedan jag skrev senast. Det är frustrerande, men säkert det bästa i längden.
SvaraRaderaFår jag också vara lite äckligt förnumstig och föreslå att du i samband med dessa löpturer (kudos för övrigt sjukt bra jobbat!) även slänger in lite knäböj (med eller utan vikt) och utfall. Samt vanlig och sidoplanka. Så kommer du kunna springa längre och mer förhoppningsvis utan att få ont i typ knä och rygg (som jag fick). Lätt att man snedbelastar och man behöver lite muskler och en stadig bål som väger upp för det.
SvaraRaderaHeja dig!!
Alex: Ja, nu är du lite besvärlig, men du har säkert helt rätt. Dock vill jag inte riskera att det blir tråkigt att träna, så jag håller mig till att hatta runt i skogen tills rutinen riktigt har satt sig och sedan börjar jag lägga till grejer som känns vettiga och givande.
SvaraRaderaBra jobbat!
SvaraRaderaJag hade problem jag trodde var benhinnorna när jag började springa, men de försvann när jag började stretcha skenbenet (vilket dock är rätt svårt). Oftast sätter jag tån bakom mig mot marken och försäker sträcka ut benet.
mvh
Bra tips, det ska jag lägga på minnet.
RaderaJag tränar också utan mål att gå ner i vikt. Jag har iofs alltid rört på mig, men nu är jag mer aktiv än jag varit på länge. Då kommer förstås frågan om beach 2012. Det går helt enkelt inte att tänka sig en människa nöjd med sin kropp som bara vill hålla den stark och glad.
SvaraRaderaMen det går lätt att skjuta hål på någons motivation genom att komma med irrelevanta förslag på hur den ska träna och (inte) äta för att maximera förbränningen och liknande.
Radera