torsdag 12 april 2012

Jag gör skillnad

Igår kväll ringde en sprudlande glad mamma och tackade för råden hon fått för en tid sedan. Krånglet var nu ett minne blott och även hennes BVC-sköterska hade lärt sig något nytt. Flera gånger idag har jag tänkt på hennes vänliga ord och blivit alldeles varm inombords. Gissa om jag är stolt!

Amningshjälpens hjälpmammor tog emot drygt femtusen samtal förra året. Om en ser det i förhållande att det varje år föds runt hundratusen barn i Sverige är det alltså statistiskt sett fem procent av alla nyblivna familjer som hör av sig till oss. Vi behövs!

15 kommentarer:

  1. OJ! Det är ju enormt många!

    SvaraRadera
  2. Ja, sedan arbetet med amningsvänliga sjukhus rann ut i sanden för ungefär tio år sedan har amningsfrekvensen stadigt sjunkit i Sverige och det har blivit svårare för dem som vill ha stöd att hitta det. (Idag är det större andel barn USA än i Sverige som ammas vid ett års ålder. Inte riktigt vad en föreställer sig.)

    SvaraRadera
  3. Men åh så bra! Amningssttödet när jag födde E var ksatastrof vilket resulterade i oammad unge. Inget fel med det. Men jag vill ju gärna kunna amma. Hoppas på bättre stöd den här gången när jag vet lite mer.
    Hurra för dig och er!

    SvaraRadera
  4. Härligt med återkoppling från mamman!

    SvaraRadera
  5. Bra jobbat! Nu börjar vi nog få ordning på taget, men bara att veta att du finns i närheten och kan hjälpa till om det behövs är en stor trygghet.

    SvaraRadera
  6. Vad bra! Jag har själv lärt mig mycket genom amningshjälpen under mina första fyra månader som ammande mamma. Att så många vänder sig till er visar på bristerna inom sjukvården. Lite snett att det bland de som faktiskt har betalt för att hjälpa med amningsfrågor på bb BVC verkar finnas så mycket kunskapsluckor.

    SvaraRadera
  7. Tack alla för era hejarop :)

    Dalkullan: Får du inte det stöd du vill ha och behöver från vården så tveka inte att höra av dig till en hjälpmamma!

    aliel: Ja, verkligen! Vissa som ringer eller mailar tänker jag mycket på efteråt och undrar hur det gått. Den här mamman hade ett sånt problem som jag inte var säker på skulle gå så "lätt" att lösa.

    Lisa: Tack, vad snällt sagt.

    Petra: Det är ledsamt att de som i sitt yrke kommer i kontakt med små barn och deras föräldrar inte alltid får den fortbildning de behöver. Men det är ju egentligen inte deras fel att det ser ut så. Det största problemet är att över dem sitter personer som gång på gång bestämmer att det är de små barnens och kvinnornas välbefinnande det går att spara in några kronor på.

    SvaraRadera
  8. Heja Amningshjälpen och heja dig!

    SvaraRadera
  9. Jag har två önskerubriker:

    1. Långtidsamning ur näringsperspektiv i ett I-land. Hur länge skulle ett barn överleva på enbart bröstmjölk?

    2. Jag har precis suttit och rensat ut mina spår på nätet,vilket har varit ett helvetsprojekt.

    Och då funderade jag över följande: hur ställer du (och Oliver) er inför att ni har så mycket bilder på Hrönn och att det kommer att finnas otroliga mängder information om henne den dagen hon fyller 18? Särskilt med tanke på det ovanliga namn hon har, vilket hon lär vara ensam om i hela Sverige/världen, ett problem som jag också har efter giftermålet tyvärr...


    Så, det är bara att börja problematisera!

    SvaraRadera
  10. Toppen!

    Jag pratade faktiskt om er med en vän för ett tag sedan. Det blev dock så att hon inte vände sig till er då hon ville ha träffa en person, men hon fick hjälp på amningsmottagningen på Sös istället, och det verkar ha gått bra. :-)

    SvaraRadera
  11. Mama Bear: Tack :)

    mikkan: Problematisera mig hit och problematisera mig dit. Jag ska försöka skriva plita ner något. Om jag bara kan sluta vara så distraherad hela tiden.

    Jenny: Skönt att det gick bra för din vän!

    SvaraRadera