2997 kommentarer till så blir det tårta sen. Kom igen!

Ha, jag lurade er! Och mig själv. Det blir inget tusenkommentarsjubileum. Eftersom det tydligen redan lämnats tvåtusentre kommentarer. Jag skyller på gmail som buntar ihop konversationer lite slumpmässigt.

Titta mamma, jag leker med den!

– Wiiwii... tipptapp, tipptapp, tippetippetipptapp...

Partyhöjare: ryck av antenner och klor från en kräfta och ge den en pipig röst. Funkar inte det, testa bebismössetricket*. Funkar inte det heller, byt umgänge.

*bebismössetricket = stryk en katts öron bakåt och säg bebbimössa upprepade gånger med bebisröst.

Nostalgitripp

Häromdagen hävdade hemulen bestämt att hon minns att hon bott på en annan plats. Eftersom hon var sex månader när vi flyttade känns det orimligt att hon skulle komma ihåg något från Bergsjön, men jag blev iallafall inspirerad att ta med henne dit.

Redan när vi höll på med flyttstädningen drabbades jag av någon slags jävligt otippad separationsångest. Valde då att skylla på hormoner. Jag hade förvisso bott där i över sex år – längre än jag bott någon annanstans – men jag hatade verkligen avsaknaden av portlås, grannen med borren och tvättstugebabushkorna av hela mitt hjärta. Och att utsätta sitt barn för stigmatiseringen i att växa upp med postadress 415, när man har ett val, kändes onödigt. Jag var länge helt säker på att jag skulle låsa dörren och gå därifrån utan att vända mig om.

Idag såg jag våra gamla kvarter med besökarens ögon. Jag förfasades över sådant som jag knappt la märke till då. Hur allt tillåts att förfalla. Gungdjur som det sticker ut långa vassa skruvar ur. Glas och fimpar i sandlådorna.

Vi hyr av samma värd här som vi gjorde där, men vilken skillnad det är på servicen och attityden till hyresgästerna. Där väntade vi under alla år på att få en fuktskada i badrummet fixad. Och nu snackar vi ingen liten grej utan en stor bula i badrumsmattan. På att få en tröskel som skulle stänga ute ljud – och ljus – som kom in från trappuppgången. Det var alltså en stor glipa under ytterdörren. Här kommer bovärden och kollar läget och bokar service på en röd sekund när vi ringer om något.

Men det fanns också det som var så mycket finare än jag mindes det. Naturen. Badet. Stora lekplatsen med långa rutschkanan. Alla promenadvägar och trappor. Odlingar. Myllret av barn. Iallafall om man väljer att åka dit sommarens vackraste dag. I mitten av februari hade intrycket kanske blivit ett annat.

Saxparty

Små barn, små bekymmer heter det som bekant. Just nu är definitionen på lycka saxar och bad. Inte nödvändigtvis samtidigt som tur är, men ändå. Det ger mig gott om tillfällen att praktisera storstenens princip. Och hyperventilera i en imaginär papperspåse medan jag visualiserar avklippta fingrar och bakhuvud som möter sten.

Windows/Don't open that door

Ok fågeljävlar, jag har fattat att ni har fått ungar. Och det kanske bor en och annan katt här i grannskapet, men måste ni skräna/kraxa heeela tiden? Sover ni aldrig?

Och hey all ya myggor, vad är ert problem? När flyttade ni in till stan?

Kom och ge mamma en puss

Nu är de hemma om bara några minuter. Jag har just glufsat i mig en burk makrill i tomatsås. Så att de ska känna sig riktigt välkomna. Sån är jag. Omtänksam och vänlig.

De stora frågorna

Jag slits mellan att göra ett ryck och röja upp här hemma* tills de andra kommer hem, eller att gå ut och lägga mig i solen med min bok. Undrar om min familj skulle uppskatta en fräsch lägenhet eller en solkysst mammamage mest. Eventuellt sitter jag kvar här och funderar och lyssnar på Mark Levengood tills jag inte hinner med något vettigt alls.

*Obs! Det är inte i det här hemmet Jimmie Åkesson-tårtan och ölflaskorna har invaderat soffbordet. Här råder bara normal barnfamiljsmisär. Ni behöver alltså inte kontakta Barnavårdsnämnden ifall jag väljer alternativ två.

Jimmie Åkesson, tjalalalala!

De små sakerna i livet

Bortsett från att jag vaknade till av jag fick ett sms vid halv åtta-tiden sov jag ostört i ungefär tolv timmar i natt. 11:39 klev jag upp. 11:39! Jag som inbillar mig att jag egentligen är en morgonmänniska. Förträngningsmekanism? Det är första gången på tre fucking år som jag fått styra över min egen sömn. Jag är en ny människa.

Min familj är hos Hemulens farföräldrar. Jag marinerar kött, dricker starkt kaffe, diskar lite halvhjärtat och lyssnar på radio. Sen ska jag duscha sjukt länge med stängd dörr – utan att lyssna efter barnolycksfall eller misstänkta tystnader, packa kött och öl i en romantiskt somrig kasse, slinka förbi odlingslotten och ta tabberas på myntan, hoppa på vagnen till Örgryte och fira en anarkistisk midsommar.

Ps. Jag såg just att Amningshysteri-bloggen hittills fått 986 kommentarer. Kanske väljer jag att uppmärksamma den som lämnar den tusende.

Folkfest

Alltså, varför göra något i tid, när man kan göra det i otid?

Upprättelse!

Kära herr Nöt,

du kanske inte minns mig. Det är egentligen inte så noga, men jag ska iallafall ge dig en chans att friska upp minnet. Jag heter Jonna och vi träffades på en gruppintervju i höstas. Du körde en klassisk härskarteknikfuling. Ringer det några klockor? Inte? Ok, det är som sagt inte så noga. Vad jag ville säga var bara följande:

Vänligen
Jonna Dignelius

Ps. Jag hade rätt, du hade fel, in your face!

Bara gör't!

Ni är några stycken som verkar intresserade av konceptet menskopp. Good for you. Sådana tendenser vill jag gärna uppmuntra, även om jag varit för lat för att själv skriva en hyllning, men på fitt for fight-bloggen finns ett käckt inlägg (och inom kort en menskoppsskola) som jag varmt rekommenderar.

Har hon ingen egen säng? Men var sover hon då?

Oj, så bekymrade personer i min omgivning har varit över att vårt stooora barn (tre år gammal, 91 cm lång, 12 kg tung) sovit i vår säng så länge. Nej, det har inte varit jobbigt. Tvärt om, det är skönt att veta var man har henne, för att inte tala om att slippa kliva upp om nätterna om hon vaknar till. Men nu är det slut på sötebrödsdagarna.

Sedan vi gjorde om i sovrummet för ett tag sedan har hon bedrivit en intensiv tjatkampanj angående en specifik säng som hon fick upp ögonen för när vi besökta det stora möbelvaruhuset. Ok då, sa vi. Så nu står den där. Och ungen sover i skrivande stund i den för glatta livet. Så nu är väl allt frid och fröjd? Ha, bäst ni ringer socialen på en gång. Vi har köpt en våningssäng till ungen!

Klart jag är livrädd att hon ska ramla ner och bryta nacken, men de enda alternativen vi kunde se var a) ingen säng, med följden fortsatt tjat från barnet om en våningssäng och från omgivningen om vikten av självständighet och fan och hans moster, eller b) en vanlig säng, med följden att hon skulle rata den och fortsätta tjata om en våningssäng och att omgivningen skulle fortsätta tjata om vikten av självständighet och fan och hans moster.

FYI: Omgivningen har inte haft någon talan i den här frågan. Det är barnet som valt att flytta in i sitt eget rum.

Dagens skörd

Odlingslott är the shit!

Undrar om de hinner hem till lunch

Hemulen ska på utflykt idag. Hon har med sig matsäck för första gången.

J: Var ska ni någonstans på utflykt då?
H: Först ska vi gå till Marklandsgatan, sen ska vi åka spårvagn och buss. Sen ska vi åka bil till Joy och Noah (kusinerna i Skåne) och sen ska vi gå till en lekplats.

Ok, om de gör såna utflykter så fattar jag varför det blir så lite budget över till annat. Typ genusfrågor.

Hej kliché

Strumpor på sovrumsgolvet. Mmm. Sexy!

15 years ago

Ok, knäck den här nöten då

Nycklarna i handen.
Brevet i lådan.
Ljuset i Skagen.

Poesi eller minnesanteckningar? Oavsett vilket förstår jag inte alls vad jag ville ha sagt när jag sparade detta minimalistiska meddelande i telefonen. Igår kväll. Hur kort minne får man ha?

Geeks/freaks

Nu minns jag varför jag nogsamt undvikit alla former av föreningsliv under så många år. För att jag hatar (ok, hatar är ett starkt ord) ogillar andra människor så jävla mycket, särskilt när de inte fattar att de har fel och att jag har rätt. Jag är helt enkelt ingen lagspelare.

Tyvärr sitter jag i styrelser till höger och vänster och känner mig därför tvingad att föregå med gott exempel och alltså totalt jävla bakbunden vad gäller att uttala mig kritiskt. Men bjud mig gärna på en öl på lokal någon dag så ska jag spy galla så det står härliga till.

Husmorssemester/punk in drublic

Har alla resebolag någon slags universell hemlig svart lista? Kan mina mail (del 1 och del 2) angående Västtrafiks kombinerade toalett/amningsrum i så fall vara förklaringen till varför SJ klarar att dra pengar från mitt konto men inte att maila/sms:a vare sig bekräftelse eller beställningsnummer? Dem har jag för övrigt inte heller fått svar från på länge. Kanske det vore på sin plats att ligga på lite...

Nåväl. Om det skulle råka dyka upp några tågbiljetter här så åker jag helt solo kvist till Malmö och ser NOFX 22 augusti. Tjoho tjoho tjoho!

Senast jag såg dem var på nittonhundratalet i Christiania. Eventuellt kan jag också ha träffat dem. Och vi kan ha rökt jazztobak ihop. Jag kan också ha fått klä av mig alla kläder i tullen på vägen hem. Det kan ha känts som att det helt klart var värt det. Bildbevisen? De är spårlöst borta. *gräm*