torsdag 27 januari 2011
onsdag 26 januari 2011
Dagens dos amningshysteri
Jag sparar tid genom att låta andra stå för tyckandet:
Lady Dahmer – Jag tänkte ta tillfället i akt och visa pattarna
UnderbaraClara – Inte ens Hitler var så dum så han höll med er
Sagogrynet – Offentlig amning i hetluften igen
Lady Dahmer – Jag tänkte ta tillfället i akt och visa pattarna
UnderbaraClara – Inte ens Hitler var så dum så han höll med er
Sagogrynet – Offentlig amning i hetluften igen
tisdag 25 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Hört talas om faktoider?
Ett påstående jag ofta stöter på är det om att svenska (och norska) kvinnor skulle vara världens mest amningsbenägna – de som ammar mest och längst i världen. Så är inte fallet.
Till att börja med förstår jag inte varför Sverige och Norge ens nämns i samma mening i det här sammanhanget, då amningsstatistiken ser helt olika ut länderna emellan. Vidare så är amningsförekomsten i Sverige inte alls mycket att hänga i granen i internationella sammanhang – i Nepal ammas 95% av tvååringarna, i Bangladesh är motsvarande siffra 89% och i Sverige för vi inte ens statistik längre än till ettårsdagen, då 18% av de svenska barnen fortfarande ammas. Faktum är att vi till och med är på god väg att halka efter USA, som väl knappast är känt som amningshysterins epicentrum.
Jag undrar var den här populära skrönan kommer ifrån, och i vems intresse det är att den fortsätter spridas.
Edit: Jag är tydligen inte den enda som blir fundersam.
Till att börja med förstår jag inte varför Sverige och Norge ens nämns i samma mening i det här sammanhanget, då amningsstatistiken ser helt olika ut länderna emellan. Vidare så är amningsförekomsten i Sverige inte alls mycket att hänga i granen i internationella sammanhang – i Nepal ammas 95% av tvååringarna, i Bangladesh är motsvarande siffra 89% och i Sverige för vi inte ens statistik längre än till ettårsdagen, då 18% av de svenska barnen fortfarande ammas. Faktum är att vi till och med är på god väg att halka efter USA, som väl knappast är känt som amningshysterins epicentrum.
Jag undrar var den här populära skrönan kommer ifrån, och i vems intresse det är att den fortsätter spridas.
Edit: Jag är tydligen inte den enda som blir fundersam.
lördag 22 januari 2011
Vätskeersättning
1 l ljummet vatten (värm i vattenkokare eller på spisen, varmvatten från kranen är aldrig nyttigt)
½ tsk salt
6 tsk socker
Blanda och avnjut i måttligt tempo så att kroppen hinner med i svängarna. Ungefär två deciliter krävs för att ersätta den vätska kroppen förlorar på en omgång vattentunn diarré (eller en kräkning, om man är lagd åt det hållet).
Annars då? Jo tack, bortsett från en mycket mystisk matförgiftning, som tack och lov bara drabbade mig, så har helgen hittills varit fin och bra på alla sätt och vis.
½ tsk salt
6 tsk socker
Blanda och avnjut i måttligt tempo så att kroppen hinner med i svängarna. Ungefär två deciliter krävs för att ersätta den vätska kroppen förlorar på en omgång vattentunn diarré (eller en kräkning, om man är lagd åt det hållet).
Annars då? Jo tack, bortsett från en mycket mystisk matförgiftning, som tack och lov bara drabbade mig, så har helgen hittills varit fin och bra på alla sätt och vis.
fredag 21 januari 2011
torsdag 20 januari 2011
På en tvåårings nivå
Ofta när jag och min unge bakar urartar det någonstans under resans gång. Som när jag tycker att det räcker med en dryg liter mjöl medan hemulen anser att det borde vara minst en hel påse, eller när jag tycker att det räcker med degätande medan hon tycker att omvägen via ugnen är helt onödig. Idag testade vi dock något, för oss, nytt och revolutionerande – chokladbollar. Betyg: perfekt vab-sysselsättning.
I 1994, inte 1894, års upplaga av Sju sorters kakor står det förresten fortfarande att de även benämns negerbollar. (Ni som har en nyare upplaga är välkomna att kontrollera när den termen blev omodern och återkomma med svar i kommentarsfältet.)
Till bollarna på bilden har hemulen, utan att tumult uppstod, mätt upp ingredienserna, hjälpt till att blanda – "jätterolig deg, mamma!" – och format alla bajskorvar, ormar och tissar, det vill säga alla de "bollar" som inte är runda. Nästa gång ska vi se till att ha kokos hemma också.
Det är i barndomen grunden läggs för ens framtida kostvanor
onsdag 19 januari 2011
Ta den om en korg i en skog och en yttepytteliten cykel
Vi är inne i en ny nattningsfas. Det räcker inte att stoppa ett bröst i munnen på barnet längre, nej, man måste berätta en saga först. Man kan lätt tro att det snabbt och enkelt går att improvisera ihop en historia bara sådär, men så är det inte. Särskilt inte när det enda man vill är att gå och lägga sig i soffan och informationsskölja sig och inte alls använda de små grå till något kreativt. Och när man får noggranna instruktioner om vilka parametrar som ska ingå och de råkar vara "en korg i en skog och en yttepytteliten cykel" eller "en flicka som kör en bil på ett torg" blir det ju inte precis mer inspirerande. Då tänker jag en stund på att Astrid Lindgren skrev ner sina barns godnattsagor och försörjde sig på det och så blir jag ännu mer prestationsångestig och bitter.
Och nej, det funkar inte med en saga som redan finns. Dels för att jag blir helt blank när jag ligger där, jag kommer helt enkelt inte ihåg en enda berättelse från min barndom, och dels för att det alltid ingår någon form av genusvansinne eller antirovdjurspropaganda i de klassiska sagorna.
Och nej, det funkar inte med en saga som redan finns. Dels för att jag blir helt blank när jag ligger där, jag kommer helt enkelt inte ihåg en enda berättelse från min barndom, och dels för att det alltid ingår någon form av genusvansinne eller antirovdjurspropaganda i de klassiska sagorna.
Vad ska man göra för att få dricka en tjejöl i den här stan?!
Ok, all ya göteborgskor, imorgon eller på fredag? Och kom inte med följande ursäkter, de är redan förbrukade:
– Jag ska äta middag med min kille som jag inte träffat på hela veckan.
– Jag har redan bokat och betalat biobiljetter.
– Jag har mitt barn den här veckan.
– Jag har sammandragningar.
– Jag ska äta middag med min kille som jag inte träffat på hela veckan.
– Jag har redan bokat och betalat biobiljetter.
– Jag har mitt barn den här veckan.
– Jag har sammandragningar.
Lilla tacksamhetsboken
Plötsligt händer det. Spårvagnen jag sitter på rullade så nyss ut ur vagnhallen att golvet inte ens hunnit torka. So fresh and so clean.
tisdag 18 januari 2011
Ibland är en stång bara en stång
Angående gårdagens artikel i Metro, om barn som "studerar strippdans". Det finns de som inte tycker att flickor ska få rida eller cykla eller äta bananer heller. Man kan associera allt med sex. Om man vill. Eller så kan man låta bli att tycka att det är flickor och kvinnor som hela tiden ska anpassa sig för att inte väcka mäns (okontrollerbara?) lustar.
När ska förresten brandmännen lära sig att gå ordentligt i trappor och sluta hålla på och åma sig ner för stänger varje gång det börjar brinna någonstans?
När ska förresten brandmännen lära sig att gå ordentligt i trappor och sluta hålla på och åma sig ner för stänger varje gång det börjar brinna någonstans?
måndag 17 januari 2011
Hör nu på go' vänner så ska jag för er berätta
Hur många gånger har man inte gått till affären för att köpa siktad kakao, och så har de ingen! Jävla dålig affär det där. Bäst att gå hem och googla.
Siktad kakao – så gör du:
1. Ta den mängd kakao som anges i receptet.
2. Häll kakaon genom en finmaskig sil.
3. Klart!
Siktad kakao – så gör du:
1. Ta den mängd kakao som anges i receptet.
2. Häll kakaon genom en finmaskig sil.
3. Klart!
lördag 15 januari 2011
Radioångest
Miss Muffin och Kulturkoftan läser en lätt ångestladdad radiokurs. Det har jag också gjort en gång. Först trodde/hoppades jag att jag skulle dö, sen kunde jag plötsligt inte få nog. Nu sitter jag chipsdäst och gräsänkig och funderar på ett par grejer:
1. Ifall det är en tjejgrej att tycka det är så jobbigt att höra sin egen röst att man hellre skulle utsätta sig för en brasiliansk vaxning, en cellprovtagning och en rotfyllning. In a row. Jag har nämligen svårt att se framför mig killarna i min klass på JMG sitta och kedjerökta med något tomt i blicken, utan inspelat material, dagen innan person-/miljöbeskrivningen skulle spelas upp för hela gänget, men vad vet jag?
2. Hur jag, efter att jag slutat ängslas och lärt mig älska radio, vågade ta med mig ett gôtt gäng drinkarkamrater till skolan och gå loss i studion. Hur skulle jag ha förklarat vad jag höll på med ifall vi inte hunnit avsluta och evakuera innan larmet gick på vid elva (eller vilken tid det nu var) och mött vaktbolaget på väg ut? Eller valfritt annat möjligt scenario som kunnat uppstå med ett tiotal förfriskade ynglingar i en miljö med dyr teknisk utrustning.
1. Ifall det är en tjejgrej att tycka det är så jobbigt att höra sin egen röst att man hellre skulle utsätta sig för en brasiliansk vaxning, en cellprovtagning och en rotfyllning. In a row. Jag har nämligen svårt att se framför mig killarna i min klass på JMG sitta och kedjerökta med något tomt i blicken, utan inspelat material, dagen innan person-/miljöbeskrivningen skulle spelas upp för hela gänget, men vad vet jag?
2. Hur jag, efter att jag slutat ängslas och lärt mig älska radio, vågade ta med mig ett gôtt gäng drinkarkamrater till skolan och gå loss i studion. Hur skulle jag ha förklarat vad jag höll på med ifall vi inte hunnit avsluta och evakuera innan larmet gick på vid elva (eller vilken tid det nu var) och mött vaktbolaget på väg ut? Eller valfritt annat möjligt scenario som kunnat uppstå med ett tiotal förfriskade ynglingar i en miljö med dyr teknisk utrustning.
fredag 14 januari 2011
Näringsförbud
När fiskgrytan med vitt vin och grädde stod på bordet en stund senare gick det dock plötsligt bra att vistas i köket.
onsdag 12 januari 2011
Det har varit mammigt idag
När jag var i hemulens ålder och lite äldre hyrde mamma ett litet hus i slutet av en liten väg i skogen. Hon körde en grön Fiat som kan ha varit så gammal som från sextiotalet, som hon inte hade några vinterdäck till. Vi fastnade alltid i den sista branta backen innan man kom ut på landsvägen. När hon puttade bilen höll hon i dörren med vänstra handen medan hon hade den högra på ratten och jag önskade att jag kunde hjälpa henne. När den lilla gröna inte gick längre började hon ta cykeln överallt istället. På vintern satt jag insvept i ett fårskinn i min orange Rex-sits på väg till dagmamman. Jag tänker på hur ensam hon måste ha varit de där åren.
tisdag 11 januari 2011
Opp och ner, ner och opp...
Pang, sa febern. Som en keps. Jag är golvad. Bokstavligt talat eftersom vi tyckte det var himla käckt med en japansk sovrumslösning för en massa år sedan. Inte lika käckt när man är en hel familj som ska samsas på 140 cm stenhård futon, eller när man ska dammsuga och måste montera isär fanskapet för att komma åt under.
Hur som helst har jag gått och lagt mig och hemulen har lite egentid med sin pappa, sitt pussel och alla alfapetbrickorna.
Godnatt.
Hur som helst har jag gått och lagt mig och hemulen har lite egentid med sin pappa, sitt pussel och alla alfapetbrickorna.
Godnatt.
Straight outta GP
måndag 10 januari 2011
Eventuellt kommer jag vara lite autistisk ett tag framöver
Jag har köpt en pusselmatta och ett femtonhundrabitarspussel till mig själv. Och ett femtiobitarspussel till min unge. (Hon har pusslat det tre gånger redan. Jag är sjukt imponerad och förväntar mig såklart att ni också är det. Det står på lådan att det är från fyra år.)
Over and out.
Over and out.
söndag 9 januari 2011
Jaja, jag är 172 cm lång och väger över 80 kg, goddamnit! Now, fuck off!
Jag beställde lite nya arbetskläder i fredags. Tydligen har stadsdelen jag nu jobbar i bättre ekonomi än den förra, något jag misstänkte redan då de utan allt för mycket köpslående gav mig tusen pix mer i (heltids)lön, så det var bara att välja och vraka. Jag gick följdaktligen all in och satsade på rosa och röda kockrockar. Jävligt nöjd.
Men så var det det ju det där med storlekar. Anarki är på många sätt trevligt och bra, men när det kommer till klädstorlekar vill jag ha ordning och reda. Det ska inte skilja fyra nummer mellan olika plagg som sitter lika bra (eller dåligt). Som tur var fanns det ett par byxor i huset, i samma modell och storlek som min kollega å det bestämdaste hävdade att jag absolut skulle komma i, som jag kunde prova. De fastnade såklart halvvägs mellan knäna och höfterna. Det kändes sådär. Men jag tog det ändå med ro, jag börjar bli van, så är det nämligen var och varannan gång jag provar kläder.
I civila sammanhang köper jag oftast mina kläder som man gjorde förr, i butik, och alltid är det någon käck säljare som ba "det räcker nog om du tar en 31:a på de där jeansen" och fast jag vet att jag måste ha 32 eller 33 så gör jag som jag blir tillsagd och blir sen tvungen att be det aset hämta ett större par. Och varje gång funderar jag på om det ska föreställa en komplimang, typ "oj, det syns verkligen inte hur fet du är, du klär dig verkligen smickrande för din figur" eller om det handlar om att sätta mig på plats, typ "just rubbin' it in".
Värst var nog inför bröllopet. Vi hade redan bestämt att köra budget rakt igenom, men i ett svagt ögonblick gled jag ändå in på någon slags designhörna på NK och kikade på en bedårande liten skapelse i glansigt rött tyg. Den skulle gå på plenty money men den var syndigt snygg, så jag kunde inte motstå frestelsen att prova den.
När den slinkiga lilla kreationen befann sig ungefär i axelhöjd fick jag den inte längre varesig uppåt eller nedåt. Jag såg rött, bokstavligt talat, men det var också allt. Och eftersom det inte fanns fler potentiella kunder inom synhåll hade expediten alltså inget bättre för sig än att kretsa omkring utanför provrummet och vara plågsamt service minded.
– Hur går det där inne? Ska jag hämta en annan storlek? undrade hon efter en professionellt lagom lång stund.
Ja, vad svarar man på det? Det började kännas som ett fall för doktorn i Mariannelund att få loss mig utan att bli ersättningsskyldig för klänningen. Och som jag svettades.
– Bara bra tack, kvittrade jag tillbaka och bad till alla eventuella högre makter att hon inte skulle kika in.
Det gjorde hon inte och på något vänster lyckades jag till slut orma mig ur den röda lilla tuben, få på mig mina egna kläder, mumla något om att den inte var riktigt min färg och slinka ut ur boutiquen med svansen mellan benen.
Kan vi nu en gång för alla enas om att inte tvinga på varandra för små kläder, det gör ingen glad, ok?
Men så var det det ju det där med storlekar. Anarki är på många sätt trevligt och bra, men när det kommer till klädstorlekar vill jag ha ordning och reda. Det ska inte skilja fyra nummer mellan olika plagg som sitter lika bra (eller dåligt). Som tur var fanns det ett par byxor i huset, i samma modell och storlek som min kollega å det bestämdaste hävdade att jag absolut skulle komma i, som jag kunde prova. De fastnade såklart halvvägs mellan knäna och höfterna. Det kändes sådär. Men jag tog det ändå med ro, jag börjar bli van, så är det nämligen var och varannan gång jag provar kläder.
I civila sammanhang köper jag oftast mina kläder som man gjorde förr, i butik, och alltid är det någon käck säljare som ba "det räcker nog om du tar en 31:a på de där jeansen" och fast jag vet att jag måste ha 32 eller 33 så gör jag som jag blir tillsagd och blir sen tvungen att be det aset hämta ett större par. Och varje gång funderar jag på om det ska föreställa en komplimang, typ "oj, det syns verkligen inte hur fet du är, du klär dig verkligen smickrande för din figur" eller om det handlar om att sätta mig på plats, typ "just rubbin' it in".
Värst var nog inför bröllopet. Vi hade redan bestämt att köra budget rakt igenom, men i ett svagt ögonblick gled jag ändå in på någon slags designhörna på NK och kikade på en bedårande liten skapelse i glansigt rött tyg. Den skulle gå på plenty money men den var syndigt snygg, så jag kunde inte motstå frestelsen att prova den.
När den slinkiga lilla kreationen befann sig ungefär i axelhöjd fick jag den inte längre varesig uppåt eller nedåt. Jag såg rött, bokstavligt talat, men det var också allt. Och eftersom det inte fanns fler potentiella kunder inom synhåll hade expediten alltså inget bättre för sig än att kretsa omkring utanför provrummet och vara plågsamt service minded.
– Hur går det där inne? Ska jag hämta en annan storlek? undrade hon efter en professionellt lagom lång stund.
Ja, vad svarar man på det? Det började kännas som ett fall för doktorn i Mariannelund att få loss mig utan att bli ersättningsskyldig för klänningen. Och som jag svettades.
– Bara bra tack, kvittrade jag tillbaka och bad till alla eventuella högre makter att hon inte skulle kika in.
Det gjorde hon inte och på något vänster lyckades jag till slut orma mig ur den röda lilla tuben, få på mig mina egna kläder, mumla något om att den inte var riktigt min färg och slinka ut ur boutiquen med svansen mellan benen.
Kan vi nu en gång för alla enas om att inte tvinga på varandra för små kläder, det gör ingen glad, ok?
lördag 8 januari 2011
Tomten är all julångests fader
Tjugondedag Knut dansas julen ut, men innan dess vill jag passa på att ventilera en julrelaterad fundering. Det här med tomten, vad ska det vara bra för egentligen? Finns det någon, förutom handlarna, som vinner på tomtehetsen? Har man inte nog med grejer att rodda utan att det dessutom måste planeras in tidningsinköp mellan Kalle och julbordet? Och ungarna är ju ändå livrädda för den skäggiga främlingen tills de är gamla nog att genomskåda bluffen. Så. What's the point?
Storyn i den här familjen är att det är möjligt att det finns en tomte, men han behöver inte komma och hälsa på oss eftersom vi köper våra egna julklappar. Egentligen hade jag velat avliva myten på en gång men tydligen har det kommit en tomte genom skorstenen på förskolan, så vi har varit tvungna att spela med lite grann för att inte ungen ska tala ut och göra de andra barnen jultraumatiserade för livet.
Någon sa att vitsen med tomten skulle vara att då kan barnen önska sig precis vad de vill, utan att behöva tänka på om föräldrarna har råd eller inte. Ok, det var ju en fin tanke, men hur kul är det då när man ändå inte får helikoptern man önskat sig? Om det inte är av ekonomiska orsaker så måste det ju alltså bero på att man inte varit tillräckligt snäll.
Storyn i den här familjen är att det är möjligt att det finns en tomte, men han behöver inte komma och hälsa på oss eftersom vi köper våra egna julklappar. Egentligen hade jag velat avliva myten på en gång men tydligen har det kommit en tomte genom skorstenen på förskolan, så vi har varit tvungna att spela med lite grann för att inte ungen ska tala ut och göra de andra barnen jultraumatiserade för livet.
Någon sa att vitsen med tomten skulle vara att då kan barnen önska sig precis vad de vill, utan att behöva tänka på om föräldrarna har råd eller inte. Ok, det var ju en fin tanke, men hur kul är det då när man ändå inte får helikoptern man önskat sig? Om det inte är av ekonomiska orsaker så måste det ju alltså bero på att man inte varit tillräckligt snäll.
Föräldraskap när det är som bäst
Pappan hjälpte en kollega att flytta i förmiddags. Jag och hemulen gjorde mest ingenting under tiden. Eller, så här var det: jag hade faktiskt ambitioner. Jag föreslog att vi kunde gå på MyDog på mässan, eller om hon hellre ville vara hemma så kunde vi diska lite och sen baka en kaka. Kanske en med glasyr, som blir nästan som en tårta. Ungen däremot hade bara en önskan, kolla på Pippi, och hon var inte beredd att förhandla. Ok då.
So far so good. Men sen blev det glass till mellanmål och uppvärmd pizza till lunch. Och hämt-kina till middag om en stund.
Men imorgon tar vi nya friska tag. Om inte socialen redan varit här och hämtat ungen då.
So far so good. Men sen blev det glass till mellanmål och uppvärmd pizza till lunch. Och hämt-kina till middag om en stund.
Men imorgon tar vi nya friska tag. Om inte socialen redan varit här och hämtat ungen då.
fredag 7 januari 2011
Husmorstips
Ibland kommer det hantverkare och hälsar på. På jobbet eller hemma. Ofta är de män och ofta tror de att alla andra, som inte är män och/eller verksamma inom samma skrå som de själva, är i tur och ordning födda i farstun och därefter tappade bakom en vagn. Det medför att de kan få för sig att det räcker att låtsas göra sitt jobb en stund, för att sen ta helg och aldrig mer dyka upp. Istället för att låta det gå så långt, bli tvungen att ta en konflikt och till sist bli svartlistad, är mina tre bästa tips följande:
1. Visa lite lagom intresse för vad de gör, utan att varken framstå som besserwisser eller bimbo, typ "jaså, 60 watt säger du...", "finns det någon standard för såna?" eller "hur ofta skulle man byta det filtret sa du?".
2. Prata dialekt, helst den lokala eller samma som hantverkaren i fråga.
3. Bjud på kaffe och dopp. Finns det någon statistik på diabetesfrekvensen hos elektriker/rörläggare/snickare jämfört med befolkningen i stort?
Hittills har det inte slagit fel, servicen blir utan undantag snabbare och jobbet bättre utfört. Även när man har med erkänt vresiga gubbar att göra.
1. Visa lite lagom intresse för vad de gör, utan att varken framstå som besserwisser eller bimbo, typ "jaså, 60 watt säger du...", "finns det någon standard för såna?" eller "hur ofta skulle man byta det filtret sa du?".
2. Prata dialekt, helst den lokala eller samma som hantverkaren i fråga.
3. Bjud på kaffe och dopp. Finns det någon statistik på diabetesfrekvensen hos elektriker/rörläggare/snickare jämfört med befolkningen i stort?
Hittills har det inte slagit fel, servicen blir utan undantag snabbare och jobbet bättre utfört. Även när man har med erkänt vresiga gubbar att göra.
onsdag 5 januari 2011
Hej fantasi, kan du låta bli att skena iväg hela tiden, tack!
Vad är man i för situation när man känner att ens enda alternativ just nu är att lämna sitt nyfödda barn i en resväska? Jag får svårt att andas bara jag tänker på det. Alla historier där barn far illa/dör/räddas under extraordinära omständigheter handlar plötsligt om mitt barn sedan jag själv blev morsa.
Ekvation
tisdag 4 januari 2011
Ok, vilket år skrevs det här härliga new age-flummet?
Människorna blir genom en förtryckande fostran aldrig riktigt mogna och andligt fullvuxna, utan söker sig ständigt till fadersauktoriteter. Därför måste vi uppfostra våra barn på ett sådant sätt, att de blir immuna mot all slags auktoritär tro. Istället för obetingad lydnad och undertryckande av de naturliga känsloreaktionerna, som är de djupaste orsakerna till att folk accepterar auktoritära teorier, måste vi sätta: en förnuftig uppfostran, som utvecklar en kritisk och självständig personlighet, som skapar aktiva och fria individer, för vilka hänsynstagande till andra människors rättigheter ter sig som något alldeles självklart, när de är lyckliga och harmoniska själva.
...
Betyder en fri och sund uppfostran, att barnen ska få göra allt vad som faller dem in? De som värjer sig med all kraft mot den så kallade fria uppfostran, har ibland denna uppfattning. Men ... om frågan ställs på det sättet är den absurd. En av den moderna uppfostrans principer är kravet på konsekvens. Men en konsekvent genomförd uppfostran, där barnen får göra precis vad de vill, är helt enkelt otänkbar ... Fri uppfostran betyder inte, att barnen ska få hoppa med fötterna på pianot, skära hål i mattorna eller riva sönder böckerna. Inte heller betyder det, att de skall terrorisera sin omgivning. Uppfostran under frihet är inte liktydigt med att barnen alltid ska få sin vilja fram. Det är rättigheten att reagera och visa sina känslor, som vi istället vill ha fram.
Pris för bästa gissning blir äran, eller – om så hellre önskas – ett obläddrat ex av senaste tidningen Språk (jag får av någon anledning alltid två stycken, trots att jag påtalat det för kundtjänst).
Jag tror jag har hittat ett bra jobb den här gången
måndag 3 januari 2011
LillaGrå utmanar. Jag tackar och tar emot.
Jag har för mig att jag gjort den här förut. Minus hårdrockarpunkten. Men jag är inte den som är den.
3 tv-program jag kollar på
På spåret
True Blood (om bara nya säsongen kunde börja någon gång)
Kinas mat
3 saker jag har gjort idag
Börjat på nytt jobb
Gått igenom två fulla pärmar med recept i jakt på något användbart
Pratat med min mormor
3 saker jag längtar efter
Dagsljus
Lästid
Tjejöl
3 saker på min önskelista
Mandolin (köksredskapet, inte musikinstrumentet)
Nytt sovrum
Välsittande hela jeans
3 saker att hata
Vinterkräksjuka
Quick-fix-barnuppfostran
Margarin
3 måsten för en hårdrockare
Vinyl-spelare
Udda husdjur
Balsam
Jag vill skicka vidare utmaningen till
alla som inte redan gjort den (jättetråkigt, jag vet, men jag har plågat er med så många utmaningar på sista tiden att jag inte vågar peka ut någon den här gången)
Ps. Att komma på saker att hata var det svåraste. Det gläder mig.
3 tv-program jag kollar på
På spåret
True Blood (om bara nya säsongen kunde börja någon gång)
Kinas mat
3 saker jag har gjort idag
Börjat på nytt jobb
Gått igenom två fulla pärmar med recept i jakt på något användbart
Pratat med min mormor
3 saker jag längtar efter
Dagsljus
Lästid
Tjejöl
3 saker på min önskelista
Mandolin (köksredskapet, inte musikinstrumentet)
Nytt sovrum
Välsittande hela jeans
3 saker att hata
Vinterkräksjuka
Quick-fix-barnuppfostran
Margarin
3 måsten för en hårdrockare
Vinyl-spelare
Udda husdjur
Balsam
Jag vill skicka vidare utmaningen till
alla som inte redan gjort den (jättetråkigt, jag vet, men jag har plågat er med så många utmaningar på sista tiden att jag inte vågar peka ut någon den här gången)
Ps. Att komma på saker att hata var det svåraste. Det gläder mig.
söndag 2 januari 2011
Inget nytt under solen...
...bortsett från att vår unge varit helt blöjfri sedan julafton.
*tar i trä*
*tar i trä*
lördag 1 januari 2011
fredag 31 december 2010
Bokslut 2010
Januari
Hemulen tycker det är skitkul att krångla sig ner i mina byxor när jag sitter på toaletten, and there's no such thing as nyhetens behag. Vi tjafsar fortfarande om detta. Ofta. Ni som får gå på toaletten utan barn och husdjur som antingen är där inne eller står och bankar på dörren är välkomna att lämna tips på hur man bär sig åt.
Sju och ett halvt år efter inköp klär jag äntligen om köksstolarna. Vi firar med hallongrottor.
Jag tappar ett paket kakao och bloggar om det. Varianter på "siktad kakao" är fortfarande en av de sökningar som genererar flest nya läsare. Win!
Februari
En riktig jävla kukmånad. Dagissjukdomar och fan och hans moster gör att jag gång på gång tvingas ställa in besök hos min mamma som har noll immunförsvar kvar.
Men jag kommer iallafall iväg på gerillaårsmöte i Skene. Lunchar på åttiotalet kinakrog. En oslipad diamant i restaurangvärlden ska det visa sig, man ska inte döma hunden efter håren.
Hemulen diskar och diskar. Fascinationen för allt som har med vatten att göra håller i sig ännu, snart ett år senare. Min fascination för barn som står på stolar och gör vuxensaker likaså. Notera de små fågeltårna som griper om kanten.
Mars
Vi åker på vinterkräksjukan tre (!) gånger under vårvintern. Jag är fortfarande traumatiserad och kan konstatera att bästa sättet att bli av med en fobi inte alls är att utsätta sig för det som utlöser den.
Hemulens mormor dör. Jag har fortfarande inte hämtat mig.
Busen och Brorsan flyttar in. Ett hem är inte komplett utan katt.
April
Våga vägra städning. Satsa på påskliljor istället.
Jag letar efter en flicklastbil att lägga i hemulens påskägg.
Till sist hittar jag en.
Maj
Jag skjutsar en ettåring till förskolan för sista gången. Nu är hon snart tre, herregud.
Mammas lilla pirat fyller två år.
"Styrelsen" vårstädar. Jag gick aldrig dit och köpte någon cykel, det kändes liksom upplagt för obekväma situationer, däremot står jag fast vid att det var ett bra initiativ. Cyklar som står och dräller är en ständigt återkommande källa till irritation.
Juni
Potträningen går sådär. Vi stressar inte.
Det smäller till och blir sommar. Vi tar en uteserveringspremiäröl på Styrsö.
Morbror Jonathan tar studenten.
Juli
Jag blir med odlingslott strax före midsommar. Första skörden räcker till tre itsy bitsy rabarberpajer.
Semester/uppdrag civil olydnad.
En veckas konstant paltkoma hos hemulens gammelmormor och -morfar. En gång gick lillasyster Annixa upp fem kilo under en tiodagarsvistelse i Kalix. Vi tar lärdom av historien och uppfinner Kalix Bredvik-metoden.
Augusti
Vi uträttar ärenden norr om polcirkeln. Trots att ingen haft mobiltäckning på över en timme lyckas vi samla ihop hela det femtontalet personer stora sällskapet i skogarna norr om Överkalix.
Jag går in i ett skov och får för mig att det är min grej att sluta köpa bröd. Det är det inte. Jag betalar hellre över trettio spänn styck för ett gott och vettigt bröd och lägger min tid och energi på matlagning istället.
Äppelträdet bakom huset bär hur mycket frukt som helst och jag klarar inte av att se dem ligga och ruttna bort. Äppelmos känns inte jättetjugohundratio så det slutar med att grisarna vid odlingslotten får äta upp dem.
September
Vi har inte haft särskilt mycket problem med trots, däremot har ungen under större delen av hösten varit i en fas(?) där hon haft så mycket annat att göra om morgnarna att hon knappt har hunnit gå till förskolan. Och jag har missat bussar.
Oktober
Hemulen har blivit alldeles för stor och streetsmart för att kunna sitta ner på spårvagnen.
Fasen(?) där allt ska ligga på golvet håller i sig.
Jag klipper lugg. Varför har jag inte gjort det tidigare? Lugg är the shit!
November
Jag praktiserar lite vardagsmindfulness under en utflykt till Naturhistoriska. Ungen krossar inte bakhuvudet och jag får dricka en hel kopp kaffe medan det fortfarande är varmt. Alla är nöjda. Utom de snipiga morsorna.
Vi kickstartar julhysterin med pepparkaksbak och ny röd vaxduk.
Jag hoppar inte på klädutmaning 2.0. Inte medvetet iallafall, men jag har blivit bättre på att inte bara använda de tre översta plaggen i garderoben sista tiden.
December
Vi fortsätter julhetsa. Kontrollerat. Konsumerar inte så mycket, vare sig mat eller prylar, köper en mistel och blir bättre på att prata med varandra. Det går åt rätt håll inför 2011. Tror jag. Inte ropa hej och så vidare.
Operation konsumentupplysning: amaryllis.
Nästan bäst av allt: jag hittar ett nytt jobb! Aldrig mer ska det här ostädade kylskåpet förstöra mitt morgonhumör. Hurra!
2011, bring it on!
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Augusti
September
Oktober
November
December
2011, bring it on!
torsdag 30 december 2010
En som inte skäms för sina skämshörnor
Nu börjar det likna något! Jag tror inte Eva läser min blogg, men som genom Guds försyn postar hon precis ett sånt inlägg jag var ute efter häromsistens – späckat med skämshörnor. Se och lär.
Rekommenderas inte
Saliga äro de som törsta
Sitter på ettan. Passerar just Systemet på Linnégatan. Det är kö förbi Condeco, alltså ungefär ett halvt kvarter, för att komma in i butiken. Tur att vi är så himla dåliga på att festa till det att vi har en flaska Bollinger kvar som legat på kylning sedan hemulpappans födelsedag i oktober.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)