Sånt som är helt hundra och sånt som inte är det

Det började i precis samma anda som förra gången, med frossa och kväljningar, men det var inte vinterkräk. Det var inget kräk alls. Däremot har tempen pendlat som en jojo mellan 36,4 och 39,8 och vad gäller allmäntillståndet så har hon alternerat mellan body-slams-i-soffan-mode och knappt kontaktbar. Så jag ringde 1177:

– Har hon fått i sig någon vätska?
– Ja, dels så ammar jag ju...
– Ammar?! Jag ser här på hennes personnummer att hon är 21 månader, är det samma barn vi pratar om nu.
– Ja...
– Ger du henne inget annat än bröstet? Äter hon ingen riktig mat?!
– Nej, självklart inte. Jag helammar mitt snart 2 år gamla barn.
– Jo, naturligtvis. Hon har druckit ordentligt med både vatten och juice och vi erbjuder henne mat men hon är inte särskilt intresserad.

Nämen, vilket sammanträffande. Senast igår tänkte jag på att hur mycket vårdapparaten i övrigt än förfasar sig så håller iallafall sköterskorna på sjukvårdsrådgivningen alltid huvudet kallt. Där är det minsann aldrig någon som tycker att det är något konstigt att amma ett "stort" barn. Pyttsan.

Och så vill jag till sist passa på att gratta mig själv. Det här råkar nämligen vara inlägg nummer hundra här på bloggen. Hipp hipp hurra! Tackar tackar.