Tandläkarmetoden

Som jag minns det från min barndom var det i princip omöjligt att öppna plasten som satt runt Dumleklubborna. Mamma sa alltid att det var tandläkare som hade förpackat dem. Jag godtog den förklaringen. Hade hon påstått något sådant idag hade jag antagligen ifrågasatt om de inte tjänade nog på sitt ordinarie arbete, och om inte, vad ett sketet godispackarjobb (säkert på ackord) hade gjort för skillnad.

Om de Dumleklubbor jag fått avstå har gjort någon skillnad för den kroppsbyggnad och tandstatus jag har idag ska jag låta vara osagt, men det ska erkännas att det på undersökningsprotokollet från mitt senaste besök hos käftis står "svag för sena kolhydratintag". Inte precis något gott betyg på ens självdisciplin. Så. Eftersom jag inte vill tappa tänderna och bli tvungen att ersätta dem med träplugg innan jag fyller trettio finns bara en sak att göra: börja lyssna på Göran. Tandläkaren alltså, inte lobbyisten.

Så här säger han:
Inte stoppa någonting i munnen oftare än var tredje timme. "För det är småätandet som ger frätandet" – så käck är han att han har små rim för att man lättare ska komma ihåg.
Inte äta senare än två timmar innan tandborstning och läggdags.
Tugga Fluorette efter varje måltid eller skölja med Flux varje kväll.
Ta det lugnt med kolhydrater och syror.
Använd tandtråd. Varje dag.
På helgerna får man bryta mot reglerna. Och det har jag just gjort. Med besked.

Resultat vecka 1
Tänder: +-0
Vikt: -1 kg