Det har varit en spännande resa. Nu är jag ju förvisso inte "i mål" än, kanske ammar jag i flera år till, men det känns som att de stora omvälvningarnas tid är förbi på den fronten. Det rullar på.
När jag väntade barn var amningen en icke-fråga, iallafall till en början och så till vida att jag tänkte att när barnet är fött så ammar man och sen är det inte mer med det. Jag är uppvuxen på landet och har sett djuren föda och dia sina ungar. Det har oftast funkat bra. En viktig skillnad mellan oss och djuren är dock att djuren inte har arbetskamrater, BB-personal, BVC-sköterskor och släktingar som kommer med oombedda råd, baserade på "fakta" som i nio fall av tio är tagen ur luften.
Det var först när jag slutade lyssna på alla självutnämnda experter som amningen började funka och det slutade göra ont. Då var hemulen fyra månader. Dittills hade det mest handlat om att härda ut, jag såg att min unge ville och så fick det bli. Men jag har full förståelse för och respekterar dem – 25 000 om året enligt en uträkning i Amningsnytt – som lägger ner amningen tidigare än de önskat.
Jag tycker att det är fruktansvärt att berörd personal inte få den fortbildning de hade behövt för att kunna hjälpa mammor att få till en fungerande amning. Att det är slumpen som avgör om man får träffa en barnmorska eller BVC-sköterska som har ett personligt intresse av amning och därmed är påläst nog att ge adekvata råd. Att omsorg om blivande och nyblivna mödrar och deras barn är så lågt värderad att personal tillåts ge råd som redan för tio, tjugo, trettio år sedan visat sig vara felaktiga och rent kontraproduktiva.
Det var ironiskt nog först i samband med att jag fick det att flyta (oavsiktig ordvits) som jag kom i kontakt med Amningshjälpen, som är en ideell förening och inte att förväxla med amningsmottagningar eller liknande, och blev medlem. Från början var jag väldigt peppad att bli hjälpmamma, men i och med att det kräver en hel del pluggande har det liksom varit så lätt att skjuta framför sig och inte blivit av. Än. Däremot har jag lärt mig massor om amning och bröst och nära föräldraskap och anknytning och träffat en massa fantastiska människor. Vi har fått vara bland likar. Min unge har fått träffa andra småbarn som ammas.
Länge var jag bitter över att jag inte fick chansen att helamma från början och att det tog så lång tid innan det slutade krångla. Jag var arg på personalen på BB. Jag har fortfarande inget förtroende för vår BVC – dock inte bara av amningsrelaterade orsaker – och går aldrig dit själv utan låter pappan sköta den delen av föräldraskapet på egen hand. Men jag tror inte längre att de gör det för att jävlas, jag har fattat att det handlar om okunskap. Okunskap som kommer att påverka nyblivna familjer negativt tills vi bestämmer att små barn och deras föräldrar är viktiga och att det måste få kosta pengar.
Det personliga är politiskt.
Del 1 – Förlossningen
Del 2 – BB-vistelsen
Ps. Jag tycker inte att alla måste eller ska amma. No bitching about amningshets, tack.
Du är en av tre personer som jag stöttat mig på nu när Lillhjärtat kom. Jag ville ju så jättegärna amma denna gången och tack vare dig och de två andra så fick jag mod, kraft, fakta och stöd att fortsätta när det krånglade som 17.
SvaraRaderaJag har en ytterst amningsvänlig bvc-sköterska (jag har berättat om dig också) och det är så skönt.
Men, nu när Lillhjärtat har passerat 4 månader och inga smakisar har introducerats så knorras det lite, bara lite tyst men ändock så hör jag knorrningarna.....smaaaaaakiiiisaaaar...... miiiiissaaaaa inteeee smaaaaaaakfönstreeeeet.....
But no. Inga smakisar så länge barnet går upp i vikt och mår bra!
Tack i alla fall. You rule! Som en linjal.
Jag fattar vilken tur jag har haft, då amningen har funkat från första början. Just eftersom det har funkat så har jag ingen erfarenhet av vilket stöd man kan få, men det är ju under all kritik om det är så att inte alla har samma möjlighet att få den hjälp man behöver, utan att det är beroende av vilken personal man träffar.
SvaraRaderaMen jisses Icka! Är du allvarlig? Är det bvc eller andra föräldrar? Hon är ju så liten, det är klart hon inte behöver smakisar än! Och det syns ju lååång väg att hon får allt hon behöver och är sjukt nöjd med tillvaron :) missa inte bebistiden!! :)
SvaraRaderaJag har PCOS och då är det väldigt vanligt att amning inte funkar pga hormoner. Man producerar helt enkelt inte tillräckligt med mjölk. Sjukvården är läskigt dåligt pålästa när det kommer till PCOS. Antar att det är samma lika på BVC...
SvaraRaderaLina: Nej, det var ett par bekanta som på midsommar sa att:"Vad skönt för dig, nu kan du börja ge smakisar så hon inte behöver amma så mycket." Och som påminde om smakfönstret och hur viktigt det är att inte missa det. Nej, för gör man det så kommer barnet aaaaaaldrig att vilja smaka på nåt.
SvaraRaderaJag och BVC är mycket överrens om hur länge Lillhjärtat ska helammas. Så länge vi väljer det. Hon är grym, jag önskar alla min BVCsköterska!
Det är skillnad mot den förra, hon som föreslog 5 mm och att jag skulle sluta laga egen mat till G....
Icka: Vad glad jag blir att jag kunnat göra skillnad! Och att du har fått en BVC-sköterska som står på er sida.
SvaraRaderaFifi: Jag blir lika glad varje gång jag hör om föräldrar som fått det att funka på en gång. Hoppas det fortsätter så!
J: Självklart finns det ibland hinder som man inte kan styra över. Men en mamma med PCOS som vill amma har naturligtvis rätt att få stöd av BVC och andra instanser ändå, delamning är också amning. Till och med om det inte kommer någon mjölk alls kan man amma om man så önskar, med tillmatningsset t.ex.
Vilket härligt inlägg. Jag hade också svårt med amningen i början, det gjorde fruktansvärt ont och dessutom ville lillan äta dygnet runt, men gick ändå inte upp i vikt. Jag kände mig som världens sämsta mamma. Men jag fick väldigt bra hjälp av min BVC-sköterska.
SvaraRaderaSen fick vi tyvärr byta sköterska och hade ett tag en äldre dam som vid fyra måader tyckte att det var dags att lillan skulle sova i eget rum. Eget rum, hon som inte ens hade egen säng(!). Vid rådgivningen om smakisar ifrågasatte jag behovet av mat med hänvisning till socialstyrelsen och då blev hon typ sur och sa "ja ja, alla gör ju som de vill". Min flicka har fått en hel del smakisar, men bara utifrån intresse.