söndag 5 februari 2012

Day 5 – 10am

Ett smakprov (hehe) på det maniska plastslickandet jag nämnde i förra inlägget. Om ni undrar över mängden sopor så... ja, jag har svårt att komma på en giltig ursäkt här. Jag vet inte riktigt vad som hänt faktiskt.

6 kommentarer:

  1. Jamen det är väl inte plasten han är ute efter? Det luktar ju sopor = godis!

    SvaraRadera
  2. Nej, när det kommer till mat är de väldigt kräsna, de ger sig inte på sopor ens om påsen skulle stå öppen. Det är plasten som lockar det här kattskaftet.

    SvaraRadera
  3. Känns ju en aning skumt, och inte särskilt hälsosamt. ;)

    SvaraRadera
  4. Rasmus gör exakt likadant.

    Wierdokitties.

    SvaraRadera
  5. hej Jonna, har du sett det här? http://bloggar.aftonbladet.se/hannahwidell/2012/02/01/tuttchock-amning-och-mina-balla-ballonger/

    SvaraRadera
  6. Helena: Eller hur, hade det varit mitt barn som slickade på plastpåsar (och åt små plastbitar som låg och drällde) hade jag fått för mig att hon skulle bli sjuk, men katten är väl antagligen redan körd.

    Icka: Jag inbillar mig att det mest är skarvarna i plasten som är intressanta. Kanske känns det särskilt skönt att slicka på sådana om man har sträv tunga?

    Lorven: Tack för intressant läsning, vägrar dock scrolla ner till kommentarerna. Jag är ganska övertygad om att det inte skulle vara nyttigt vare sig för humör eller blodtryck. Gillade däremot ditt inlägg på temat :)

    SvaraRadera