Jag har skaffat en ny gubbe. Det är inte alls så kontroversiellt som det låter, eftersom jag är av åsikten att en inte kallar mannen en är gift med för gubben, så ta och lugna ner er ett par hekto. Gubben jag snackar om här är bara en random farbror som jag har börjat morsa på när vi springer på varann här i området. Och det gör vi, tro mig.
Gubben och jag brukar helt oavsiktligt synka våra besök i fiskbilen och livsmedelsbutiken och således få anledning att slänga lite käft. Jag vet inte vad han heter eller var han bor, men vi ses nästan varje dag och jag gillar honom och hans neverending kvickheter. Vad skulle jag göra om han plötsligt försvann? Hur länge måste jag vänta innan jag anmäler honom försvunnen? Han är rätt till åren kommen, så han kan ju teoretiskt sett ligga någonstans kvidande med bruten lårbenshals om han inte syns till på en dag eller två.
Jag gillar gubbar!
SvaraRaderaDet var en av fördelarna att jobb i vården, ibland fick man kontakt med en lagom sjuk farbror som man kunde slänga käft med och pyssla om.
Jag hade en favvisgubbe som hade afasi, men han kunde sjunga.
Vi ylade ikapp til Fritjof och Carmencita, Nidälven och sådana gamla dängor.
Grattis till en alldeles egen farbror!
Tack! Min mamma hade ett gäng gubbar hon också. Bland annat en som hon kallade sin bi-man. Det väckte en del munterhet hos dem som inte kände till att deras gemensamma nämnare var att de båda sysslade med biodling.
SvaraRaderaJag vill också ha en gubbe!
SvaraRaderaJag hade en när jag bodde i Gårda för många år sen, det var så trevligt att småprata med honom på gården. Tyvärr började han med tiden att titta längre och längre ner i flaskan och efter att han hade sagt att jag har snygga ben på ett icke snällgubbigt sätt tog vår relation slut.