tisdag 1 februari 2011

Hej Emma

Har läst igenom alla amnings-taggar och förstår att du ammar till sömns(?) Jag har en bebis på 4 månader som inte kan somna på annat vis än med bröstet i munnen och det är helt okej, bara mysigt. Men jag skulle gärna gå upp och se en film med karln nån gång ibland då den lilla somnat och i dagsläget går inte det. Hon märker såklart att jag avlägsnar mig. Kommer det att vara så så länge jag ammar (helst i minst 1,5 år till) eller ändras detta när de blir lite större. Typ att de sover djupare? Vem vet?! :) Härlig blogg!

Mvh
Emma
Till att börja med: Tack! Jag är mycket svag för smicker.

Att många bebisar vaknar så fort man lägger dem ifrån sig är naturens sätt att se till att de inte blir lämnade utan uppsikt och uppätna av vargar eller andra hemskheter. Nuförtiden är ett sånt scenario tack och lov inte särskilt sannolikt, men det vet inte din bebis. När ni smyger iväg och äter smågodis och kollar på film vet hon inte att hon ändå är i säkerhet och att du och hennes pappa kommer tillbaka, så därför gör hon sig påmind.

Många gånger är föräldrarna mer beroende av rutiner än vad barnen är, men om det känns ok för er så kanske er dotter kan få vara med när ni kollar på film, det är mycket möjligt att hon sover lika bra i famnen i tv-soffan som i sin säng i sovrummet.

När min unge var spädis kändes det ibland som att hon aldrig sov. Det gjorde hon ju såklart, men oftast bara om man var precis intill henne, så att slinka iväg och greja med annat fanns inte på kartan. Stressande till en början men när jag vände på det och började ha henne sovande på bröstet när jag kollade på tv och vaken bredvid mig på golvet eller i babysitter eller i sele när jag diskade, duschade, hängde tvätt osv. så blev allt mycket enklare. Föräldraskapet har för mig i mångt och mycket handlat om att lära mig att släppa taget och bara hänga med, och det är jag tacksam för.

Med tiden har den sammanhängande sömnen kommit i längre och längre sjok. Hon sover fortfarande inte hela nätter och jag ammar henne fortfarande till sömns, men jag behöver inte längre ligga bredvid henne för att hon ska inte ska vakna stup i kvarten. Om det är det faktum att jag "belönar" hennes nattliga uppvaknanden, som en del uttrycker det, med amning som gör att hon inte "lärt sig" att sova hela nätter eller om hon ändå hade vaknat låter jag vara osagt. Jag struntar faktiskt i vilket också eftersom jag inte tror på att barn och hundar mår bra av att uppfostras med samma metoder.

När ditt barn börjar sova djupare och utan en förälder som ligger tätt intill har jag ingen aning om, men det kommer hända. Förr eller senare. Hoppas ni hittar ett sätt att göra tiden fram till dess så bekväm som möjligt!

11 kommentarer:

  1. att bero på att hundar och barn inte ska uppfostras med samma metoder har du rätt i. den dagen jag ammar katla och piglet om de vaknar på natten får du gärna köra mig till psyket :)

    hahahaha! ja, nu ska jag sova efter detta tråkigt roliga skämt!

    ses om 1½ vecka och då ska jag vara full ala mikkanstyle!

    SvaraRadera
  2. Jag ska hålla ögonen på dig, det är ju inte långt ifrån så som du daltar med dem.

    Mikkanstyle = att kräkas "bakom" ett elskåp utanför Suggans panaoramafönster?

    SvaraRadera
  3. Nämen! Vilket långt och härligt svar :D Alla tips om famnsovning, sjal/sele och så vidare fungerade jättebra när hon var lite mindre (hon är såklart liten fortfarande :) men sen hon var 2,5-3 månader är det bärande i famn (sittande utåt, så att säga) eller liggamma i sängen som gäller. Usch, får lite dåligt samvete för de gånger jag smugit upp och hon vaknat själv nu men tur att de är få. Det gäller alltså att bara gilla läget.. Något jag sen länge misstänkt egentligen ;) Tack för engagemanget!

    Mvh
    Emma

    SvaraRadera
  4. Ps. Vi samsover, att sova i egen säng har aldrig varit ett alternativ. Anledning 1. Jag vägrar låta mitt barn skrika och så fort vi har närmat oss den oerhört fina bebiskorgen så har hon gjort just det, gallskrikit. Anledning 2. Amning. Orka stiga upp 20 ggr per natt för att Bebin vill snutta lite! Ds.

    :)

    /Emma

    SvaraRadera
  5. En bra grej är att ha en sovpåse, typ grobag på bebisen. Då kan hon somna vid bröstet men vaknar inte lika lätt när du lägger ner henne - i egen säng eller bredvid dig.
    Grobagen är istället för täcke/filt, så bebisen har det lika varmt & mysigt i din famn som när hon ligger själv. Inget vaknande pga skillnaden mellan varm famn & kalla lakan alltså. Vi köpte en sådan åt vår äldste när han var fyra månader - innan dess sov han helst ovanpå mig - vilket möjliggjorde att han kunde sova bredvid mig istället & bara vakna när han blev hungrig.
    /Anna

    SvaraRadera
  6. Jag ammar min son (nu ett år) på nätterna. På kvällarna nattar jag honom med amning eller sjalbärande, och sedan får han ligga kvar i sängen och jag smyger iväg när han sover. Så fort han vaknar går jag in och ammar igen.

    Nu har han lärt sig att någon kommer så fort han piper till, så han blir inte orolig längre av att vakna ensam. Men han sover bara 30-60 minuter i taget ensam, så man får ju avbryta det man håller på med några gånger under kvällen.

    Ibland har han oroliga perioder då han absolut inte vill sova själv. Då får han somna i bärsjalen och sitta kvar där och sova medan jag sitter vid datorn eller läser eller något. När han vaknar flyttar vi över till sängen med hjälp av lite amning, och det fungerar faktiskt bra.

    Det är skönt att höra hur andra gör, för det är ganska lätt att man börjar tro att "alla andras barn" sover hur bra som helst och föräldrarna har egentid på kvällen och ingen är fastklistrad vid sin bebis som jag är... :)

    SvaraRadera
  7. Haha, tror det kan bli en uppviglarfylla där jag hetsar någon i min omgivning att tända eld på någon random säng som ligger och skräpar någonstans off Järntorget.

    SvaraRadera
  8. Jag blev faktiskt lite orolig och tittade på flaskan flera gånger för att försäkra mig om att det var alkoholfri öl.

    Någon dag framöver ska jag sätta mig och läsa igenom allt du har skrivit om amning. Jag ser verkligen fram emot att amma, det verkar som ett mysigt och behändigt sätt att knyta an till barnet på. Det pratas inte så mycket om amning på det sättet, utan mest som ett rent matningssätt eller ett nödvändigt ont, vilket jag tycker är lite trist.

    SvaraRadera
  9. åh vad glad att det finns fler av min sort där ute! båda mina barn har alltid vägrat vagn och bara sovit i bärsjal på dagarna fram till nio månaders rycket (då deras far har tagit över föräldraledigheten och lyckats säng-söva). Min äldsta har dock alltid sovit som en sten om nätterna - vaknat någon gång och sen somnat om av amning.
    min yngsta (nu 15 mån) sover i två timmars streck och måste alltid sövas om med amning, vilket gör mig oumbärlig och min man rätt förtvivlad.
    sånna är de och det man kan vara helt säker på är att de växer upp och så småningom kommer sova helt utan min hjälp. så vi är många med närhetssovande barn även om jag också kan få för mig att alla andra sover i egna sängar jämt.

    och jonna - stort tack för en alldeles strålande blogg!

    SvaraRadera
  10. Emma: Att du smiter iväg en stund när din bebis sover tycker jag inte du behöver ha dåligt samvete över. Det viktiga är ju att du eller pappan finns där när hon ropar efter er.

    Lisa 1: Ja, visst är det lätt att tro att alla barn sover hela nätter från sex månaders ålder (som de påstår på BVC att de ska göra).

    Fifi: Bra att du tänkt igenom hur du vill ha det med amningen innan bebisen kommer. Det kommer du få älta många gånger med allt och alla :)
    Ja, amning är ju så mycket mer än mat! Jag tycker det ett skönt sätt att ta igen tid ifrån varandra, att bli sams, varva ner, osv. Och var inte rädd för att be om hjälp om det krånglar, igen och igen om så krävs. Det har alla mammor rätt till.

    Lisa 2: Tack!

    SvaraRadera
  11. mikkan: Haha! Det hade jag helt glömt bort.

    SvaraRadera