söndag 6 februari 2011

Sjåpmorsa

Jag är ganska säker på att broräcket inte kommer lossna och dra med sig min unge i fallet, men ändå skriker hela mitt inre stopp när hon står där.

5 kommentarer:

  1. Jag är PRECIS likadan! Mitt inre skriker stopp bara jag ser fotot! När Elsa var liten var vi vid ett tillfälle uppe på ramberget efter en picknick i Keillers park och vi stod säkert 10-20 meter ifrån bergskanten och jag drabbades av total panik. Tänk om jag skulle snubbla och tappa henne och så skulle hon börja rulla och inte sluta rulla! Tänk om min kropp skulle få någon ofrivillig spasm och jag skulle kasta henne bort från mig! Tvångstankar och mammapanik i bästa kombination. Du är modig! :)

    SvaraRadera
  2. Mest handlade det om att jag inte kunde komma på ett argument hon skulle godkänna (och som inte skulle lägga grunden för en framtida broräckefobi hos henne) för att hon inte skulle få stå där.

    SvaraRadera
  3. ... och det där går visst aldrig över har jag hört. Suck. (trodde det skulle bli lättare med åren)

    SvaraRadera
  4. ... jag trodde tex att taklampan skulle rasa och mosa mitt barn om han låg därunder så han fick aldrig ligga under lampan)

    SvaraRadera
  5. Nej, det verkar ju inte bättre än att det håller i sig. Tänk när de blir större och gör en massa livsfarliga saker helt på egen hand. Hjälp!

    SvaraRadera