En soffbusrelaterad dansk skalle resulterade i att jag fick ligga på rygg med en papperstuss i näsan en stund innan vi (hela familjen, utan att tjafsa) gick och lagade middag tillsammans. En väldigt kort stund fick jag ligga där. Sen kom den danska skallen tillbaka och drog ut tussen, studerade den noga och utbrast förtjust:
– Bajs!
– Nej, blod. Kan du säga blod?
– Bajs!
Ok, vi säger väl så då. Det låter ju faktiskt fullt rimligt när jag tänker efter.
Bajs, blod, vilket som. Det är inte så noga i en barnfamilj.
SvaraRadera