Jag sparade några kritiska minuter i morse genom att låta bli att byta tröjan jag dreglat tandkräm på. Jag byter ju ändå om direkt när jag kommer till jobbet. Det är faktiskt ingen som ska kolla vad jag har på mig, tänkte jag och krängde på mig en kofta som skar sig mot den fläckiga tröjan.
Vid lunch sprang jag på min chef, som bad mig att slinka in på hennes kontor och skriva på ett papper på vägen hem. Tur att jag redan har mitt på det torra där. Ungefär som att jag nio dagar av tio glider runt här hemma i skabbig T-shirt och noppiga leggings. Inte jätteupphetsande, men heller inget man begär skilsmässa på grund av.
Haha! Jag inser lite då och då att sen Knappen kom duschar jag typ var 3e dag och sover i samma kläder jag har på dagen. Det finns ingen hejd. Jag kompenserar detta med att ibland stila till mig så mycket som möjligt vilket oftast resulterar i att jag går omkring i kläder som det är omöjligt att amma i så att det krävs en hel manöver, helst i total avskildhet, för att över huvud taget få mat i ungen.
SvaraRaderaNågon månad till bara, sen ska jag bli respektabel igen.
Den varianten körde jag också när jag var föräldraledig, men när man ska jobba och umgås med andra människor än sin familj så måste man nästan duscha iallafall varannan dag :)
SvaraRaderaNär jag skulle ut häromdagen (bland folk) kunde jag knappt hitta en tröja utan mjölkfläckar, matkladd, dregel eller snor på.
SvaraRaderaNu när V har varit snorig har jag till och med, i akutsituation och i brist på annat, torkat hans näsa med avigsidan av min tröja. Nice.
Jag gör också så att jag helt plötsligt byter ut all sunk mot extrem opraktisk piffighet. Det är så skönt att få känna sig lite snygg också, samtidigt som det är skönt att vara slapp.
Så gör jag jämt (förutsatt att jag har sunkkläderna på mig), orka gå och hämta papper var tredje sekund liksom :)
SvaraRadera