Jag jobbar med kost och nutrition på ett äldreboende här i staden. Tanken med att lägga en sjujäkla massa pengar på min och fem andra rejäla fruntimmers tjänster så här mitt i finanskrisen är att det ska betala sig i andra änden.
Hur stor blir besparingen om man lyckas anpassa kosten och skapa lugn och ro kring måltiderna, så att man i gengäld kan dra ner på mängden näringsdryck (64-108 kr/300 ml)? Går det åt mindre inkontinenshjälpmedel om vårdpersonalen får mer tid över att se och hjälpa de gamla när de slipper ta hand om kök och matsal? Blir svinnet mindre om det är en person som lagar och serverar frukost och mellanmål istället för fyra som springer och hattar med en smörgås hit och en tallrik youghurt dit? Ungefär så är det tänkt.
Men ibland undrar jag vad jag egentligen gör där. Och om det jag gör där faktiskt gör någon skillnad. Varför ska jag anstränga mig med att duka upp en dignande frukostbuffé och bjuda på nybakt till elvakaffet, när det uppenbarligen duger lika gott med en plain virkad duk doppad i apelsinjuice? Liksom.
vilket trevligt inlägg, jag har funderat lite på vad dugör egentligen när du inte ammar;) /Jennie
SvaraRaderaDet låter behjärtansvärt, det du gör. Fint!
SvaraRaderaDet kanske bara är min dåliga självkänsla som ställer till det, men jag kan inte låta bli att fundera på om ni är ironiska nu. Behjärtansvärd? Jag?
SvaraRaderaAtt jobba med dementa är som är vara förälder tycker jag. Jävligt otacksamt vissa dagar. Och andra dagar ger det hur mycket som helst tillbaka.
SvaraRaderaJag tycker också det verkar spännande det du gör. Har precis upptäckt din blogg och gillar den jättemycket. Många av dina inlägg känns det som jag skrivit själv.
Ja, lite så är det. Fast min egen unge tycker jag om även när hon är som mest påfrestande.
SvaraRaderaKul att du gillar bloggen förresten!