lördag 4 december 2010

Day 26 – Your fears

Innan hemulen kom var jag odödlig. Allt ordnar sig alltid och hemskheter händer inte mig. Sedan visade sig de där två strecken på stickan och på en sekund förvandlades jag till en hönsmamma.

Jag minns ett tillfälle, en av de första gångerna jag lämnade övriga familjemedlemmar ensamma hemma, då jag gick längs trottoaren och inte kunde tänka på annat än vad som skulle hända med min lilla bebis om en bil plötsligt rammade mig. För att inte tala om alla de gånger jag målat upp sceariot för mig själv att jag plötsligt skulle falla död ner när barnafadern var på jobbet och den lilla skulle ligga och skrika i flera timmar och bli traumatiserad för livet.

Alla såna tankar är förstås heeelt normala. Fast ändå helt rubbade.

4 kommentarer:

  1. jag jobbar hårt på att hålla rädslan i schack, jag var nog ganska införstådd med oron som kom med att få barn gällande BARNET men inte när det kom till mig själv, eller oscar. första gången oscar var sen från jobbet när han jobbade kväll på sjukhuset var det till slut en hysteriskt lipande jennie som ringde runt på MAS för att få tag på den försvunne sambon. jag var så rädd så rädd, såg framför mig hur han låg i ett dike någonstans. och likadant har jag helt tappat förmågan att cykla sedan jag blev mamma och flyttade till stan dessutom. jag leder cykeln längs trottoarerna, övertygad om att ifall jag cyklar kommer en annan cykel/eller en bil/eller en isfläck orsaka min tidiga död. ibland går min rädsla överstyr, när jag inte kan gå fem meter själv i mörker, eller inte kan låta ebbe klättra högt i en klätterställning..men jag lär mig som sagt långsamt men säkert att hantera. oscar får vara ute själv i mörker igen, och jag har lärt mig sitta på bänken i lekparken så ebbe har en faktiskt chans att springa av sig och träffa andra kompisar i sanlådan osv utan en mamma hängande direkt över sig...

    SvaraRadera
  2. Jag skriver under på allt du säger.

    SvaraRadera
  3. Ja, fy. Jag FÅR INTE längre dö.

    (För länge sedan spelade jag Sims 2 en gång där barnafadern gick och dog när mamman var på jobbet. Efter en tids ledset barn kom socialen och tog barnet. När mamman sedan kom hem fick hon sörja både make och barn, ty det fick hon inte tillbaka.

    Tyvärr hade jag precis sparat spelet, så det krävdes säkert 20 omspelningar av den lilla tid jag hade för att den åldrige fadern skulle hinna ringa en barnvakt innan Döden tog honom. Med barnvakt på plats kom inte soctanten och stal barnet, så modern behövde bara sörja maken...

    Såna omspelningar finns inte i verkliga livet...

    SvaraRadera
  4. Jag överreagerar också rätt rejält, därför spelar jag inte längre sims (med mera) :)

    SvaraRadera