Imorgon kommer (kanske) ett ordentligt bokslut. Idag blir det enkäthysteri istället. Ni vet den där som alla gör idag.
1. Hände något i år/gjorde du något i år som aldrig hänt förut?
Att jag tar körkort hör inte till vanligheterna.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
För ett år sedan påstod jag att 2011 var året då jag skulle börja skriva på min bok, det har jag inte gjort och jag lär inte göra det den närmaste tre timmarna heller, men jag har funderat och planerat. Jag såg också ljuset i tunneln på två andra stora projekt. Det första, att ta körkort, rodde jag i land med 5 maj. Det andra, hjälpmammeprovet, la jag förvisso sista handen vid i onsdags, men jag har inte skickat in det för rättning än. Över lag tycker jag ändå att jag har presterat fullt godkänt. Heja mig!
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Icka blev mamma för andra gången, annars var det rätt lugnt på den fronten i verkliga livet, däremot ploppar det ut barn till höger och vänster hos bloggarna jag läser.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.
5. Vilka länder besökte du?
Jag har inte varit utanför Götaland i år.
6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Lite mer tid och lite högre lön skulle sitta fint. Så kanske jag får ro att börja på den där boken trots allt.
7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Inget särskilt. Visst, det hände en del stora grejer. Typ Fukushima och Utøya, men jag har redan glömt de exakta datumen.
8. Vad var din största framgång 2011?
Att jag bytte jobb och tog körkort.
9. Största misstaget?
Det känns spontant som att jag undvikit att begå några dundertabbar i år.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag testkörde vattkoppor tidigare i höstas. Det var helt klart överskattat.
11. Bästa köpet?
Bilen?
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min unge. Min man. Min odlingslott. Körkortet. Att jag vann nyårsutlottningen hos Karins konstgrepp. Och en massa annat. Jag är glad oftare än man kan tro.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Eric Saades Popular. Min unge har fallit pladask för den såpass att jag har svårt att tänka mig att nästa års melodifestival kommer bjuda på något som toppar den.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Förra året var jag i chock efter mammas död. I år har jag orkat börja känna efter igen.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Skrivit.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Tjatat.
18. Hur tillbringade du julen 2011?
Hemma med min lilla familj. Kravlöst.
19. Blev du kär i år?
Jag fortsatte vara kär i min familj.
20. Favoritprogram på TV?
True blood, Landet Brunsås och På spåret.
21. Bästa boken du läst i år?
På Chesil Beach av Ian McEwan. Den gav mig tillbaka läsglädjen efter lång tids stiltje.
22. Största musikaliska upptäckten?
Musikalisk upptäckt? Nu förstår jag inte.
23. Något du önskade dig och fick?
Körkort.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Tid och ork att skriva.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Eftersom det var en tisdag så antar jag att jag jobbade. Jag minns faktiskt inte.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En diskmaskin kanske?
27. Vad fick dig att må bra?
Se fråga 13.
28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Sjukt ointressant fråga. Jag har aldrig särskilt attraherad av kändisar.
29. De bästa nya människorna du träffade?
Bortsett från några fellow amningshysterikor stiftade jag inte många nya bekantskaper.
30. Vad har du för nyårslöften inför 2012?
Att finnas där för min unge. Kanske börja på den där uttjatade gamla boken.
lördag 31 december 2011
Frågan är om jag eller barnet är mest exalterad över den här
fredag 30 december 2011
Årets sömnkvot är tydligen redan fylld
Barnet som gick och la sig halv elva igår och gick upp vid sju i morse, och som enligt barnafadern inte sovit middag, har tydligen inga planer på att gå och lägga sig idag.
Jag, som sovit cirka två timmar i natt, får svårare och svårare att vara snäll och trevlig.
Jag, som sovit cirka två timmar i natt, får svårare och svårare att vara snäll och trevlig.
Hur gick det sen?
Strax efter mig kliver en vansinnigt stressad man med två stora resväskor ombord på spårvagnen och frågar föraren om han kan trycka plattan i mattan. Tydligen har han beställt en taxi som inte dykt upp och nu är han på väg att missa sitt tåg. Föraren lovar att göra sitt bästa (i Göteborg har vi ungefärliga tider i kollektivtrafiken, på riktigt alltså).
Båda talar lite halvknagglig svenska men nästan direkt visar det sig att de har ett annat gemensamt språk (inget stort typ engelska eller arabiska utan något jag aldrig hört talas om, vad är oddsen?) och konversationen går med ens i en rasande fart, precis som spårvagnen.
Plötsligt skickar föraren över sin privata mobil till den stressade mannen. Han har lyckats få någon taxikontakt på tråden och när vi kommer en bit ner på Linnégatan står en taxichaufför med öppen baklucka och väntar.
Mannen tackar föraren för hjälpen, kastar sig ur vagnen, hystar in sina väskor i bagaget på taxin och slänger sig in i framsätet. Taxin gör en rivstart.
Och jag som trodde jag skulle ha svårt att hålla mig vaken på väg till jobbet.
Båda talar lite halvknagglig svenska men nästan direkt visar det sig att de har ett annat gemensamt språk (inget stort typ engelska eller arabiska utan något jag aldrig hört talas om, vad är oddsen?) och konversationen går med ens i en rasande fart, precis som spårvagnen.
Plötsligt skickar föraren över sin privata mobil till den stressade mannen. Han har lyckats få någon taxikontakt på tråden och när vi kommer en bit ner på Linnégatan står en taxichaufför med öppen baklucka och väntar.
Mannen tackar föraren för hjälpen, kastar sig ur vagnen, hystar in sina väskor i bagaget på taxin och slänger sig in i framsätet. Taxin gör en rivstart.
Och jag som trodde jag skulle ha svårt att hålla mig vaken på väg till jobbet.
Jag är inte ljudkänslig, men...
Plötsligt snarkar hela familjen. Inte jag såklart, eftersom jag sov två timmar på förkvällen och sedan gick upp och drack en burk julmust och kvicknade till efter att barnet somnat, men de andra.
Familjefadern kör någon slags growl-variant medan barnet och en av katterna håller sig på en mer normal nivå. Att grannen tycks ha drabbats av tbc underlättar inte heller insomnandet.
Fan vad kul det kommer bli att gå upp om två och en halv timme.
Familjefadern kör någon slags growl-variant medan barnet och en av katterna håller sig på en mer normal nivå. Att grannen tycks ha drabbats av tbc underlättar inte heller insomnandet.
Fan vad kul det kommer bli att gå upp om två och en halv timme.
torsdag 29 december 2011
Men varför skaffade du barn då, om det nu är så jävla jobbigt?!
Barnet och hennes far har åkt bil i tre timmar idag. Två av de timmarna sov hon. Hellre det än att hon blir åksjuk förstås, men barn som är vakna till halv elva på kvällen är inte på något sätt ett underskattat fenomen. Tvärtom.
Bebisar som är vakna till halv elva – ok. "Stora" barn som förstår för mycket, men samtidigt för lite av vuxenprogram och som håller sig vakna till halv elva och tvingar en att hålla uppe en fasad av måttfullhet när det kommer till sena kolhydratintag – not so.
Och om det inte blir någon fantastisk årskrönika publicerad på den här bloggen i år så vet ni vems fel det är. (Inte mitt.)
Bebisar som är vakna till halv elva – ok. "Stora" barn som förstår för mycket, men samtidigt för lite av vuxenprogram och som håller sig vakna till halv elva och tvingar en att hålla uppe en fasad av måttfullhet när det kommer till sena kolhydratintag – not so.
Och om det inte blir någon fantastisk årskrönika publicerad på den här bloggen i år så vet ni vems fel det är. (Inte mitt.)
Jul+bok
Vid det här laget antar jag att ni lärt er att jag älskar enkäter och listor. Så, medan jag jobbar bjuder jag på en tidsinställd sådan som jag hittade hos min kusin bibliotekarien. Here it goes:
Har du fått några böcker i julklapp i år?
En. Fanny Ambjörnssons Rosa – Den farliga färgen. Som jag har längtat!
Har du gett bort några böcker i år? Vilken/vilka och till vem?
Tre. Steve Jobs-biografin till min styvfar (som knappt tar i Apples produkter med tång), en bok om skägg till lillebror och en träna svenska-bok till lillasysters pojkvän.
Hann du läsa nånting under julhelgen, och vad i så fall?
Några sidor ur Fria Tidningen på toaletten och något kapitel i den episka Gandhi-biografin som jag somnat ifrån varje kväll hela hösten.
Har du någon bok/några böcker som du alltid läser på julen?
Nej, är det normalt beteende?
Vilken tycker du är den allra bästa julboken?
Jag har nog aldrig läst en så kallad julbok.
Och till sist: hur mycket choklad har du ätit?
Alldeles för lite. Det finns kvar av både marsipabröden och hemulfaderns hemmagjorda tryfflar.
Har du fått några böcker i julklapp i år?
En. Fanny Ambjörnssons Rosa – Den farliga färgen. Som jag har längtat!
Har du gett bort några böcker i år? Vilken/vilka och till vem?
Tre. Steve Jobs-biografin till min styvfar (som knappt tar i Apples produkter med tång), en bok om skägg till lillebror och en träna svenska-bok till lillasysters pojkvän.
Hann du läsa nånting under julhelgen, och vad i så fall?
Några sidor ur Fria Tidningen på toaletten och något kapitel i den episka Gandhi-biografin som jag somnat ifrån varje kväll hela hösten.
Har du någon bok/några böcker som du alltid läser på julen?
Nej, är det normalt beteende?
Vilken tycker du är den allra bästa julboken?
Jag har nog aldrig läst en så kallad julbok.
Och till sist: hur mycket choklad har du ätit?
Alldeles för lite. Det finns kvar av både marsipabröden och hemulfaderns hemmagjorda tryfflar.
onsdag 28 december 2011
Ensam hemma-mat
Nu struntar vi i att bilden är alldeles gul och konstig. Det kan bli så när man kombinerar mobilkamera med lysrör och gult porslin. Låt oss istället fokusera på en av mina absoluta favoriträtter. Enkel och genial:
Skär blomkål i tunna skivor och strimla fänkål. Ungefär lika mycket av varje.
Strö över nymalen svartpeppar, flingsalt och citronzest efter behag. (Jag tycker skalet av en citron är lagom om man utgår från ett halv blomkålshuvud och vad gäller salt så är det bra att komma ihåg att halloumin som ska ätas till också är rätt salt.)
Ringla över kallpressad rapsolja. Också efter tycke och smak.
Blanda.
Grilla halloumi.
Ät.
Den är rätt smaklös faktiskt
Jag har aldrig blivit ifrågasatt när jag valt att få byta räkan (och tonfisken) mot en annan bit, har du?
Krp krp
Jag tror bestämt att jag nämnde Karins konstgrepp igår, jag tror till och med bestämt att jag nämnde att jag kanske tänkte köpa något ur hennes webshop. Ett sånt här tandhalsband köper jag. Om jag inte vinner det i hennes nyårsutlottning vill säga.
Ps. Bilden har jag snott rätt av från Karin.
tisdag 27 december 2011
The reader
Om du kikar lite snett ner till höger så borde ni hitta en lista med bloggar jag följer. Den har jag uppdaterat idag. Kanske hittar du en ny favorit?
I augusti i år gav jag mig på mastodontprojektet att skriva några rader om varje blogg jag följer. Många blev glada för uppmärksamheten, någon kände inte alls igen sig och någon blev till och med lite stött. Till er som inte blev jättenöjda med hur jag framställde er vill jag påpeka att jag inte vill er något illa, ibland blir det bara lite knasigt när man ska försöka göra sig rolig i text. Det där med tonfall som inte går fram, ni vet.
Hur som helst. Nu gör jag ett nytt försök med de bloggar jag hittat eller återupptäckt sedan dess. Håll till godo:
Avanai och Jesus
Det är svårt att prata tro i en sekulariserad värld, och lätt att känna sig dum. I en blogg ämnad för just det blir det kanske lättare och de som inte är intresserade kan hålla sig undan.
Spin off på Lisas "vanliga" blogg. Om det är för att jag "känner" henne sedan tidigare som jag fascineras så av den andliga sidan, eller om jag hade fastnat ändå, det vet jag faktiskt inte. Jag tycker i vilket fall som helst om tonen där.
Awesome people reading
Kändisar läser också.
En helt ny karriär
Om att forska, pussla å tänka på nobelpris.
En till "sidoblogg", med avsändare tuffaste motvalls. Jag brukar ju hävda att jag gillar de där gamla leffebloggarna bäst, men jag börjar ana en trend. Kanske blir 2012 året då jag börjar läsa nischade bloggar istället. Min inkörsport till den här djävulskvinnan var Diagnos: jävligt förbannad.
En vanlig dag på heroin
Jag är en ganska vanlig Malmö-tjej på 25 år. Eller ja, helt vanlig är jag väl inte. Eftersom jag sedan tio år tillbaka är sprutnarkoman tillhör jag de facto en minoritet.
Jävlar vad den här tjejen kan sätta ord på saker. Jag tror att hon kommer gå långt.
Esmes mamma
32 år, förälskad i Esme och hennes pappa. Fanatisk tv-tittare, tacksam hobbytyckare. Bosatt i Stockholm, verksam som PR-konsult.
Jag läser sjukt många bloggar som skrivs av andra småbarnsmorsor (som i någon utsträckning delar mina värderingar om föräldraskap). Kanske inte så underligt då vi så att säga befinner oss på samma ställe i livet. Men. Hur intressant det än är att läsa om deras barn så är det mest det andra som fångar mig, det som gjort och gör dem till de personer de är idag. Läs till exempel det här inlägget om en svåger.
Glisjox
Saker jag tillverkat.
Jag har köpt en symaskin. Den står här bredvid soffan. När disken är diskad och lägenheten städad och papprena sorterade och hjälpmammeprovet är insikckat kanske jag vågar bekanta mig lite närmare med den. Hos den här glisjoxaren som jag träffade på ett gerillamöte hittar jag inspiration till framtida projekt.
It could be worse... I could be Sting
Det här är ibland en lightblogg. Inget storstilat, ytterst få analyser och typ inga djupdyk. Jag ser det lite som substitutet för den där rökpausen jag aldrig tar.
Är det inte småbarnsliv så är det ofrivillig barnlöshet. Min fixering kring barnalstrande tycks aldrig upphöra. Och så handlar det om en del annat också, men tankarna kring IVF är vassast tycker jag.
Johanna Lagerfors
Jag gillar att dokumentera saker. Fota, skriva ner, lägga märke till och komma ihåg. Därför finns den här bloggen. Jag är journalist och bor i Göteborg, men reser ofta kors och tvärs i världen.
Och så ba åker hon till Japan och tar en massa skitsnygga bilder och skriver så bra och träffar fantastiska människor och äter gott och dricker gott och jag får stanna hemma.
Karins konstgrepp
Jag heter Karin. Jag är 30 år och ganska märkvärdig. Jag gillar att: titta på saker, skapa saker, läsa saker, lyssna på saker, skratta åt saker, hytta åt saker och äta saker.
Jag gillar när det inte är så mycket spärrar och ängsligt kring vad folk ska tycka. Jag gillar Karin och jag gillar Karins projekt. Någon dag när jag känner mig spontan kanske jag till och med köper något ur hennes webshop.
LillaGrå
Fantasilöst namn efter vår feta katt. 30 och lite till. Två barn, ett litet och ett stort. En "karl" som de brukar säga. B säger jag. För många katter och en gammal envis hund. Är säkert rätt tråkig och grå fastän jag försöker dölja det med färgglada kläder och saker. Det här är min klagomur.
Om hon bodde i Göteborg skulle jag tvinga henne att bli min vän. Hon skulle vara klok och balanserad och erfaren och säga att det nog blir bra när jag har ångest över vilken dålig morsa jag är och över att min unge är helt rosa. Och så skulle vi fika. Och dricka öl ibland.
Lyckoprickar
Här är Hästbloggen med alldeles för mycket barnsnack eller Familje/Mammabloggen med på tok för mycket hästar... Jag, Anna (30+) bor i vackra Västerbotten tillsammans med Pappa Pilot, 6-åriga dotter, Stora N och vår 0-åriga son, Lilla N. Vi har också en Galgo Espanol-tik och två kallblodshästar.
När någon ber mig berätta var jag är och vad jag gör om tio år så drömmer jag mig förvånansvärt ofta till Västerbotten (eller Norrbotten) och nästan lika ofta är kallblodshästar en del av ekvationen. Men jag svarar alltid något annat, för hur ska jag kunna styra upp allt det där?
niskalainen
niskalainen: förlängt adj. (urspr. niska) som beskriver en person; t.ex. hon är niska; dvs. snygg, rolig, smart, begåvad, trevlig, intressant, het, underbar. Jag är musiklärare, sångpedagog, mamma och en rätt härlig person helt enkelt!
Västerbottenskvinna. Småbarnsmorsa. Dissar tillsatser och överlever utan att hetsäta kött flera gånger om dagen. Jag sympatiserar.
Pandamamman
Jobbig men kul.
Trivsamt och familjigt men ändå lite vasst. När jag gnäller om att håret inte gör som jag vill känner jag mig fåfäng och dum, men när Pandamamman gnäller om att håret inte gör som hon vill säger jag hell yeah! När jag säger att amning är the shit blir jag ängslig och tror att Agnes Wold ska komma och läxa upp mig, men när Pandamamman säger att amning är the shit säger jag hell yeah! Och när jag vill skryta om en ny fin pryl så hejdar jag mig och tänker att det är väl ingen intresserad av, men när Pandamamman har skaffat en snygg tapet och ett rutigt golv och en käck sittmöbel till hallen säger jag hell yeah! och är visst intresserad.
Superficial Ragdoll
De tår du trampar på idag kan ha förbindelse med den röv du måste slicka imorgon.
Hon är helt säkert trevlig och helt fantastisk att ha att göra med, men jag är ändå lite rädd. (Obs, jag har ingen förklaring till varför.) Så jag ger mig inte in i några diskussioner, men jag tänker såklart fortsätta läsa och nicka gillande såhär på lite avstånd.
Sälj Grej Med Tjej
Sälj Grej Med Tjej, inte att förknippas med Sälj Tjej Med Grej fokuserar endast på reklam där tjejer säljer. Bokhyllor, bilar eller trädgårdsredskap. Allt går att sälja med en tjej.
Nej men en slickbar barnröv i en reklam för isglass är väl helt normalt, vad ska man annars lägga fokus på? En bild på glassen ifråga? Men då köper väl ingen? Var nu inte så bitter lilla gumman.
Vilse i lingonskogen
En blogg om mens.
För var hittar man annars information om bananbladsbindor, menskonstnärer och menskonferenser?
Välkommen in i röran!
Feminist, fuskvegetarian, miljötaliban, Øresundspendlare, schlagernörd, småbarnsförälder, språkpolis, badkruka & julfetischist. Allt utan inbördes rangordning!
Kanske är hon inte alls förbannad eller bitter, men jag får intrycket att hon är det, och det är menat som en komplimang. För jag tycker att det är konstigt att så många kan gå genom livet, bilda familj och göra karriär och så utan att stanna upp och ba "Men va' fan?! Det här är inte ok!" emellanåt.
I augusti i år gav jag mig på mastodontprojektet att skriva några rader om varje blogg jag följer. Många blev glada för uppmärksamheten, någon kände inte alls igen sig och någon blev till och med lite stött. Till er som inte blev jättenöjda med hur jag framställde er vill jag påpeka att jag inte vill er något illa, ibland blir det bara lite knasigt när man ska försöka göra sig rolig i text. Det där med tonfall som inte går fram, ni vet.
Hur som helst. Nu gör jag ett nytt försök med de bloggar jag hittat eller återupptäckt sedan dess. Håll till godo:
Avanai och Jesus
Det är svårt att prata tro i en sekulariserad värld, och lätt att känna sig dum. I en blogg ämnad för just det blir det kanske lättare och de som inte är intresserade kan hålla sig undan.
Spin off på Lisas "vanliga" blogg. Om det är för att jag "känner" henne sedan tidigare som jag fascineras så av den andliga sidan, eller om jag hade fastnat ändå, det vet jag faktiskt inte. Jag tycker i vilket fall som helst om tonen där.
Awesome people reading
Kändisar läser också.
En helt ny karriär
Om att forska, pussla å tänka på nobelpris.
En till "sidoblogg", med avsändare tuffaste motvalls. Jag brukar ju hävda att jag gillar de där gamla leffebloggarna bäst, men jag börjar ana en trend. Kanske blir 2012 året då jag börjar läsa nischade bloggar istället. Min inkörsport till den här djävulskvinnan var Diagnos: jävligt förbannad.
En vanlig dag på heroin
Jag är en ganska vanlig Malmö-tjej på 25 år. Eller ja, helt vanlig är jag väl inte. Eftersom jag sedan tio år tillbaka är sprutnarkoman tillhör jag de facto en minoritet.
Jävlar vad den här tjejen kan sätta ord på saker. Jag tror att hon kommer gå långt.
Esmes mamma
32 år, förälskad i Esme och hennes pappa. Fanatisk tv-tittare, tacksam hobbytyckare. Bosatt i Stockholm, verksam som PR-konsult.
Jag läser sjukt många bloggar som skrivs av andra småbarnsmorsor (som i någon utsträckning delar mina värderingar om föräldraskap). Kanske inte så underligt då vi så att säga befinner oss på samma ställe i livet. Men. Hur intressant det än är att läsa om deras barn så är det mest det andra som fångar mig, det som gjort och gör dem till de personer de är idag. Läs till exempel det här inlägget om en svåger.
Glisjox
Saker jag tillverkat.
Jag har köpt en symaskin. Den står här bredvid soffan. När disken är diskad och lägenheten städad och papprena sorterade och hjälpmammeprovet är insikckat kanske jag vågar bekanta mig lite närmare med den. Hos den här glisjoxaren som jag träffade på ett gerillamöte hittar jag inspiration till framtida projekt.
It could be worse... I could be Sting
Det här är ibland en lightblogg. Inget storstilat, ytterst få analyser och typ inga djupdyk. Jag ser det lite som substitutet för den där rökpausen jag aldrig tar.
Är det inte småbarnsliv så är det ofrivillig barnlöshet. Min fixering kring barnalstrande tycks aldrig upphöra. Och så handlar det om en del annat också, men tankarna kring IVF är vassast tycker jag.
Johanna Lagerfors
Jag gillar att dokumentera saker. Fota, skriva ner, lägga märke till och komma ihåg. Därför finns den här bloggen. Jag är journalist och bor i Göteborg, men reser ofta kors och tvärs i världen.
Och så ba åker hon till Japan och tar en massa skitsnygga bilder och skriver så bra och träffar fantastiska människor och äter gott och dricker gott och jag får stanna hemma.
Karins konstgrepp
Jag heter Karin. Jag är 30 år och ganska märkvärdig. Jag gillar att: titta på saker, skapa saker, läsa saker, lyssna på saker, skratta åt saker, hytta åt saker och äta saker.
Jag gillar när det inte är så mycket spärrar och ängsligt kring vad folk ska tycka. Jag gillar Karin och jag gillar Karins projekt. Någon dag när jag känner mig spontan kanske jag till och med köper något ur hennes webshop.
LillaGrå
Fantasilöst namn efter vår feta katt. 30 och lite till. Två barn, ett litet och ett stort. En "karl" som de brukar säga. B säger jag. För många katter och en gammal envis hund. Är säkert rätt tråkig och grå fastän jag försöker dölja det med färgglada kläder och saker. Det här är min klagomur.
Om hon bodde i Göteborg skulle jag tvinga henne att bli min vän. Hon skulle vara klok och balanserad och erfaren och säga att det nog blir bra när jag har ångest över vilken dålig morsa jag är och över att min unge är helt rosa. Och så skulle vi fika. Och dricka öl ibland.
Lyckoprickar
Här är Hästbloggen med alldeles för mycket barnsnack eller Familje/Mammabloggen med på tok för mycket hästar... Jag, Anna (30+) bor i vackra Västerbotten tillsammans med Pappa Pilot, 6-åriga dotter, Stora N och vår 0-åriga son, Lilla N. Vi har också en Galgo Espanol-tik och två kallblodshästar.
När någon ber mig berätta var jag är och vad jag gör om tio år så drömmer jag mig förvånansvärt ofta till Västerbotten (eller Norrbotten) och nästan lika ofta är kallblodshästar en del av ekvationen. Men jag svarar alltid något annat, för hur ska jag kunna styra upp allt det där?
niskalainen
niskalainen: förlängt adj. (urspr. niska) som beskriver en person; t.ex. hon är niska; dvs. snygg, rolig, smart, begåvad, trevlig, intressant, het, underbar. Jag är musiklärare, sångpedagog, mamma och en rätt härlig person helt enkelt!
Västerbottenskvinna. Småbarnsmorsa. Dissar tillsatser och överlever utan att hetsäta kött flera gånger om dagen. Jag sympatiserar.
Pandamamman
Jobbig men kul.
Trivsamt och familjigt men ändå lite vasst. När jag gnäller om att håret inte gör som jag vill känner jag mig fåfäng och dum, men när Pandamamman gnäller om att håret inte gör som hon vill säger jag hell yeah! När jag säger att amning är the shit blir jag ängslig och tror att Agnes Wold ska komma och läxa upp mig, men när Pandamamman säger att amning är the shit säger jag hell yeah! Och när jag vill skryta om en ny fin pryl så hejdar jag mig och tänker att det är väl ingen intresserad av, men när Pandamamman har skaffat en snygg tapet och ett rutigt golv och en käck sittmöbel till hallen säger jag hell yeah! och är visst intresserad.
Superficial Ragdoll
De tår du trampar på idag kan ha förbindelse med den röv du måste slicka imorgon.
Hon är helt säkert trevlig och helt fantastisk att ha att göra med, men jag är ändå lite rädd. (Obs, jag har ingen förklaring till varför.) Så jag ger mig inte in i några diskussioner, men jag tänker såklart fortsätta läsa och nicka gillande såhär på lite avstånd.
Sälj Grej Med Tjej
Sälj Grej Med Tjej, inte att förknippas med Sälj Tjej Med Grej fokuserar endast på reklam där tjejer säljer. Bokhyllor, bilar eller trädgårdsredskap. Allt går att sälja med en tjej.
Nej men en slickbar barnröv i en reklam för isglass är väl helt normalt, vad ska man annars lägga fokus på? En bild på glassen ifråga? Men då köper väl ingen? Var nu inte så bitter lilla gumman.
Vilse i lingonskogen
En blogg om mens.
För var hittar man annars information om bananbladsbindor, menskonstnärer och menskonferenser?
Välkommen in i röran!
Feminist, fuskvegetarian, miljötaliban, Øresundspendlare, schlagernörd, småbarnsförälder, språkpolis, badkruka & julfetischist. Allt utan inbördes rangordning!
Kanske är hon inte alls förbannad eller bitter, men jag får intrycket att hon är det, och det är menat som en komplimang. För jag tycker att det är konstigt att så många kan gå genom livet, bilda familj och göra karriär och så utan att stanna upp och ba "Men va' fan?! Det här är inte ok!" emellanåt.
Grönt nytt år?
Jag har inga planer på nyårslöften om att äta tråkigare eller motionera mer. Däremot blir jag genuint glad varje gång jag lyckas förändra en vana och på så vis bli lite mindre miljöbovig. Att jag slutade röka för drygt fyra år sedan är nog det som toppar listan hittills. Det var mitt ständigt dåliga samvete dessförinnan, oavsett hur mycket jag än åkte kollektivt och sopsorterade.
Eftersom jag inte befattar mig med facebook får jag helt enkelt lita på att Lisa vet vad hon gör när hon tipsar om en grupp om miljövänligare vardagsliv. Visst kan man köpa utsläppsrätter i julklapp till sin svåger, men det är ju de "små" grejerna man gör hela tiden som gör skillnaden. Bra initiativ!
Eftersom jag inte befattar mig med facebook får jag helt enkelt lita på att Lisa vet vad hon gör när hon tipsar om en grupp om miljövänligare vardagsliv. Visst kan man köpa utsläppsrätter i julklapp till sin svåger, men det är ju de "små" grejerna man gör hela tiden som gör skillnaden. Bra initiativ!
måndag 26 december 2011
Say cheese
Vi har en stadig bit Brilliat Savarin och ett krus Stilton i kylen. Synd att de inte kan gå in hit till soffan själva bara. Ååå, ost. *dreglar lite* Om jag fick välja bara ett livsmedel att äta resten av mitt liv skulle det bli ost. Utan tvekan.
Ps. Ni är några stycken som googlat kombinationen ost och amning och till er vill jag säga följande: Det går alldeles utmärkt att äta ost och amma. Gärna samtidigt. Allt som är bra för ditt välbefinnande gynnar amningen (utom typ missbruk och tungmetaller, om nu någon känner att de bara måste dra det uttalandet till sin spets). Undantag: Du eller ditt barn tål i inte mjölkprotein.
Ps 2. Tur att jag har en man som kan gå. Och som kan hämta ost när han ändå är uppe och går. Och som kan värma glögg.
Ps. Ni är några stycken som googlat kombinationen ost och amning och till er vill jag säga följande: Det går alldeles utmärkt att äta ost och amma. Gärna samtidigt. Allt som är bra för ditt välbefinnande gynnar amningen (utom typ missbruk och tungmetaller, om nu någon känner att de bara måste dra det uttalandet till sin spets). Undantag: Du eller ditt barn tål i inte mjölkprotein.
Ps 2. Tur att jag har en man som kan gå. Och som kan hämta ost när han ändå är uppe och går. Och som kan värma glögg.
Sjung jordärtskockans lov
Efter att par dagars idogt ätande längtar jag efter kål och rotfrukter och annat som inte resulterar i matkoma och svängigt blodsocker, även om jag såklart kommer fortsätta hetsäta godis tills allt är slut.
Vi kör redan minimalistiskt julbord med bara några få favoriter, men nästa år får vi nog banta det ytterligare och när ungen är större kanske vi till och med kan ta bort de tråkiga barnvänliga inslagen, för det här konceptet att äta julmat i dagarna tre eller ännu mer, hur kul är det egentligen? Och vad passar då bättre än att Mirandas have tipsar om vad man kan använda den fenomenala jordärtskockan till?!
Imorgon åker hemulen och hennes far till farmodern och farfadern och stannar någon dag eller två, egentligen skulle jag också ha följt med men jag hade missuppfattat vilken dag vi snackade om och har inte lust att hetsa hem igen på onsdag kväll för att kliva upp och jobba på torsdag morgon så jag blir hemma. Hur som helst: jävar vad jag ska äta typ grekisk sallad eller strimlad fänkål och rå blomkål med citruszest, flingsalt och olivolja och kanske en skiva grillad halloumi när jag är ensam hemma. Till det isvatten, p1 och askes.
Vi kör redan minimalistiskt julbord med bara några få favoriter, men nästa år får vi nog banta det ytterligare och när ungen är större kanske vi till och med kan ta bort de tråkiga barnvänliga inslagen, för det här konceptet att äta julmat i dagarna tre eller ännu mer, hur kul är det egentligen? Och vad passar då bättre än att Mirandas have tipsar om vad man kan använda den fenomenala jordärtskockan till?!
Imorgon åker hemulen och hennes far till farmodern och farfadern och stannar någon dag eller två, egentligen skulle jag också ha följt med men jag hade missuppfattat vilken dag vi snackade om och har inte lust att hetsa hem igen på onsdag kväll för att kliva upp och jobba på torsdag morgon så jag blir hemma. Hur som helst: jävar vad jag ska äta typ grekisk sallad eller strimlad fänkål och rå blomkål med citruszest, flingsalt och olivolja och kanske en skiva grillad halloumi när jag är ensam hemma. Till det isvatten, p1 och askes.
lördag 24 december 2011
fredag 23 december 2011
Tidsoptimism
På spåret börjar om en kvart.
Skinkan är griljerad.
Gröten är kokad.
Barnet är nattat. Inte.
Skinkan är griljerad.
Gröten är kokad.
Barnet är nattat. Inte.
I-landsproblemet löst
Mäkta osugen som jag var på att åka till stormarknaden idag blev jag sjukt nöjd när jag hittade ekologisk skinka i vår närbutik på väg hem från jobbet igår. Det i kombination med att vantarna bara var pseudoförsvunna kickade äntligen igång lite julstämning i det här hushållet. Tjoho!
Nu ska jag bara satsa på att få risgrynsgröten kokad, skinkan griljerad och barnet nattat innan På spåret börjar om knappt två timmar, så är vi all set sen. (Who am I kidding?)
Nu ska jag bara satsa på att få risgrynsgröten kokad, skinkan griljerad och barnet nattat innan På spåret börjar om knappt två timmar, så är vi all set sen. (Who am I kidding?)
torsdag 22 december 2011
Vantarna är upphittade!
Jag hade tydligen slängt ner dem i vagnen (som ungen för en gångs skull åkt i till förskolan) på vägen ut. Väldigt udda beteende. Men hellre det än längs vägen någonstans.
Kära tomten,
i år önskar jag mig ett senilsnöre och att jag hittar mina vantar.
Hittills, inom loppet av en månad, har jag både slarvat bort och fått tillbaks dem två gånger. Senast i morse glömde jag dem på förskolan, gick tillbaka in och hämtade dem och rundade sedan av med att supa bort dem (bildligt alltså, jag dricker sällan innan jag går till jobbet) en gång till innan jag var framme vid hållplatsen.
Eftersom de har tillhört min mamma och dessutom har perfekt passform vill jag ogärna bli av med dem, så jag gick hela vägen tillbaka till förskolan och sen till hållplatsen ännu en gång.
Minns ni den där uppvärmningen på gympan som gick under namnet idioten, som gick ut på att springa fram och tillbaks, kortare och kortare sträckor, mellan linjerna i golvet? Ungefär så kändes det, minus den fysiska utmattningen. Naturligtvis hittade jag dem inte heller.
Nu är jag skitsen och stressad och har i affekt bitit hål i underläppen. På två ställen.
Hittills, inom loppet av en månad, har jag både slarvat bort och fått tillbaks dem två gånger. Senast i morse glömde jag dem på förskolan, gick tillbaka in och hämtade dem och rundade sedan av med att supa bort dem (bildligt alltså, jag dricker sällan innan jag går till jobbet) en gång till innan jag var framme vid hållplatsen.
Eftersom de har tillhört min mamma och dessutom har perfekt passform vill jag ogärna bli av med dem, så jag gick hela vägen tillbaka till förskolan och sen till hållplatsen ännu en gång.
Minns ni den där uppvärmningen på gympan som gick under namnet idioten, som gick ut på att springa fram och tillbaks, kortare och kortare sträckor, mellan linjerna i golvet? Ungefär så kändes det, minus den fysiska utmattningen. Naturligtvis hittade jag dem inte heller.
Nu är jag skitsen och stressad och har i affekt bitit hål i underläppen. På två ställen.
onsdag 21 december 2011
Det där enda som alla småbarnsföräldrar snackar om + det onämnbara
Tidigare idag outade barnet att hon hade "jätteont i hela magen" och jag ba: Hello mr. Vinterkräksjuka, så kul att du tar dig tid att komma på besök blott tre dagar innan jul.
Men det var såklart inget att oroa sig över. En kort stund senare slank hon iväg och la en kabel som var ungefär en halvmeter lång och vips var allt frid och fröjd igen. (Eftersom vår avkomma ännu inte har varesig kompetensen eller räckvidden att torka sig själv efter toabesök har vi den stora äran att beskåda varje stolgång.) Jag upprepar: en halvmeter. Vet ni hur liten en treochetthalvtårings torso är? Den måste ju ha varit sprängfylld med skit!
Ps. Självklart ropar jag inte hej ännu. Vi har ju två hela dagar på oss att bli kontaminerade. Hemulen ska till förskolan en sista sväng imorgon och jag ska jobba två dagar till. I förskolemiljö. Dessutom toppar jag med att åka kollektivt både dit och hem. Och ni minns väl vad jag råkade ut för på spårvagnen dan före dan före dan förra året?
Men det var såklart inget att oroa sig över. En kort stund senare slank hon iväg och la en kabel som var ungefär en halvmeter lång och vips var allt frid och fröjd igen. (Eftersom vår avkomma ännu inte har varesig kompetensen eller räckvidden att torka sig själv efter toabesök har vi den stora äran att beskåda varje stolgång.) Jag upprepar: en halvmeter. Vet ni hur liten en treochetthalvtårings torso är? Den måste ju ha varit sprängfylld med skit!
Ps. Självklart ropar jag inte hej ännu. Vi har ju två hela dagar på oss att bli kontaminerade. Hemulen ska till förskolan en sista sväng imorgon och jag ska jobba två dagar till. I förskolemiljö. Dessutom toppar jag med att åka kollektivt både dit och hem. Och ni minns väl vad jag råkade ut för på spårvagnen dan före dan före dan förra året?
måndag 19 december 2011
Hejdå läsekrets
Och förresten. Nu när jag ändå redan är sur. Vad är grejen med att skaffa fler barn än man kan hålla reda på?
Jag vill ju egentligen inte trampa någon på tårna, så ifall du uppfyller fler än hälften av nedanstående kriterier så rekommenderar jag att du scrollar dig vidare till nästa inlägg. Eller en annan blogg.
1. Har du tre barn eller fler?
2. Heter något av barnen Sixten?
3. Är barnen födda med högst arton månaders mellanrum?
4. Klär du dig mestadels i Odd Molly-kläder?
Alltså, just grejen att bli på smällen och föda fram en bunt ungar är den lätta biten med att bilda (stor)familj. Jo, det stämmer, det sedan det jobbiga börjar. Visst kan man underlätta för sig själv genom att tillämpa "fri uppfostran" men det leder bara till att din omgivning (that's me) kommer hata dig. Jag tänker på det där den där tjommen Söderberg skrev: Man vill bli älskad... blablabla... i brist därpå föraktad. Är det så du resonerar?
I så fall: Grattis, du har lyckats. För när dina ungar knuffar ner min unge i plaskdammen (i somras) eller är nära att tända eld på henne med en fackla (i eftermiddags) så förväntar jag mig att du tillrättavisar dem, eller helst skulle jag såklart föredra att hade dem under uppsikt från början men jag förstår att det är för mycket begärt när du har två till att hålla koll på samtidigt som du statusuppdaterar på fejjan på iphonen och dricker någon variant på kaffe som jag inte ens kan uttala med dina föräldragruppspolare. Men gör du inte det själv så gör jag det och blir du upprörd då så, ja, förakt var ordet.
Jag vill ju egentligen inte trampa någon på tårna, så ifall du uppfyller fler än hälften av nedanstående kriterier så rekommenderar jag att du scrollar dig vidare till nästa inlägg. Eller en annan blogg.
1. Har du tre barn eller fler?
2. Heter något av barnen Sixten?
3. Är barnen födda med högst arton månaders mellanrum?
4. Klär du dig mestadels i Odd Molly-kläder?
Alltså, just grejen att bli på smällen och föda fram en bunt ungar är den lätta biten med att bilda (stor)familj. Jo, det stämmer, det sedan det jobbiga börjar. Visst kan man underlätta för sig själv genom att tillämpa "fri uppfostran" men det leder bara till att din omgivning (that's me) kommer hata dig. Jag tänker på det där den där tjommen Söderberg skrev: Man vill bli älskad... blablabla... i brist därpå föraktad. Är det så du resonerar?
I så fall: Grattis, du har lyckats. För när dina ungar knuffar ner min unge i plaskdammen (i somras) eller är nära att tända eld på henne med en fackla (i eftermiddags) så förväntar jag mig att du tillrättavisar dem, eller helst skulle jag såklart föredra att hade dem under uppsikt från början men jag förstår att det är för mycket begärt när du har två till att hålla koll på samtidigt som du statusuppdaterar på fejjan på iphonen och dricker någon variant på kaffe som jag inte ens kan uttala med dina föräldragruppspolare. Men gör du inte det själv så gör jag det och blir du upprörd då så, ja, förakt var ordet.
Fffff
Ibland känner jag mig extra nöjd med mig själv, mitt föräldraskap och min förmåga att hantera världsalltet. Idag är inte en sån dag.
Jag har just låtit en obetald skitfaktura på 69 spänn med förfallodatum mitt i månaden, för en nyckelbricka som försvunnit för länge sedan, riva upp himmel och jord. Jag har snäst av min unge, skrikit åt en katt som jag råkade snubbla över när jag for runt och letade efter nyckelbrickan och slutligen lyckats projicera över min korta ton på mannen i huset. Fan va' gött.
And while I'm at it. Jag h a t a r de där företagen som automatiskt och årsvis förlänger abonnemang på prylar man egentligen aldrig ville ha men som ingick när man köpte något och som var gratis första året och som sedan kostar någonstans mellan en femtiolapp och en hundring om året i all evighet, amen. Finns det någon som kommer ihåg när det gått elva månader sedan man senast betalade och alltså är dags att säga upp abonnemanget innan det börjar om igen? Hoppas att deras ägare sover gott om natten och skrattar hela vägen till banken så att åtminstone någon är nöjd.
Nu har jag iallafall betalat fakturajävlen och samtidigt sagt upp tjänsten. Det ska bli kul att se vad de tar till för tvångsmetoder när jag inte kan returnera den försvunna brickan enligt avtalet, det framgår nämligen inte i det finstilta vad straffet blir. Låt mig gissa, jag blir tvungen att betala någon form av avgift?
Jag har just låtit en obetald skitfaktura på 69 spänn med förfallodatum mitt i månaden, för en nyckelbricka som försvunnit för länge sedan, riva upp himmel och jord. Jag har snäst av min unge, skrikit åt en katt som jag råkade snubbla över när jag for runt och letade efter nyckelbrickan och slutligen lyckats projicera över min korta ton på mannen i huset. Fan va' gött.
And while I'm at it. Jag h a t a r de där företagen som automatiskt och årsvis förlänger abonnemang på prylar man egentligen aldrig ville ha men som ingick när man köpte något och som var gratis första året och som sedan kostar någonstans mellan en femtiolapp och en hundring om året i all evighet, amen. Finns det någon som kommer ihåg när det gått elva månader sedan man senast betalade och alltså är dags att säga upp abonnemanget innan det börjar om igen? Hoppas att deras ägare sover gott om natten och skrattar hela vägen till banken så att åtminstone någon är nöjd.
Nu har jag iallafall betalat fakturajävlen och samtidigt sagt upp tjänsten. Det ska bli kul att se vad de tar till för tvångsmetoder när jag inte kan returnera den försvunna brickan enligt avtalet, det framgår nämligen inte i det finstilta vad straffet blir. Låt mig gissa, jag blir tvungen att betala någon form av avgift?
söndag 18 december 2011
Lilla tacksamhetsboken – del 4
När jag såg mamman som försökte värma en flaska genom att spola fesljummet vatten på den på toaletten på Liseberg, kändes det extra skönt att vi lyckades fasa ut ersättningen som hemulen fick när hon var nyfödd.
Sovmorgon från den mörka sidan
Istället för att njuta och glädjas över att hela familjen sov gott (här vill stavningskontrollen i telefonen att jag ska skriva gött istället) tillsammans till klockan nio, lyckas jag hitta det negativa i situationen och ta fasta på det.
Hur ska det gå när det är dags att gå och lägga sig i kväll? Och framför allt, hur ska det gå imorgon när vi ska upp i tid till förskolan?
Hur ska det gå när det är dags att gå och lägga sig i kväll? Och framför allt, hur ska det gå imorgon när vi ska upp i tid till förskolan?
torsdag 15 december 2011
Tvåfrontsdemens
För ett tag sedan sprang jag och min lilla familj på en vän jag inte umgåtts med since yore. Hemulen och hennes far slängde ur sig ett par artighetsfraser och stack sedan iväg och åkte rutchkana. När de gått spårade det ur fullständigt:
Hon: Din kille har jag nog inte träffat, har ni varit ihop länge?
Jag: Oj, var det så länge sedan vi sågs?! Jo, men Oliver har du väl träffat?
*paus*
Hon: Jag var på ert bröllop.
Sen bestämde vi att vi skulle gå och ta en öl någon dag, men glömde såklart att byta nummer.
Hon: Din kille har jag nog inte träffat, har ni varit ihop länge?
Jag: Oj, var det så länge sedan vi sågs?! Jo, men Oliver har du väl träffat?
*paus*
Hon: Jag var på ert bröllop.
Sen bestämde vi att vi skulle gå och ta en öl någon dag, men glömde såklart att byta nummer.
Odling nivå ett
onsdag 14 december 2011
Allergihysteri
Jo, jag vet att man kan vara allergisk mot solrosfrön också, men det betyder inte att de ingår i nötförbudet. Även om just du är jättejätteallergisk. Däremot kan vi se till att du får specialkost vid de tillfällen det eventuellt ingår solrosfrön i någon maträtt. Precis som vi gör för dem som är allergiska mot t.ex. ägg eller mjölkprotein.
Jag förstår att det enklaste vore om allt just du är allergisk mot ingick i nötförbudet, men om alla allergier som någon i den här kommunen har ingick i nötförbudet så skulle vi inte kunna servera någon mat alls och det vore nog ännu omständligare. Ok?
Vintergrönt
tisdag 13 december 2011
Vad är ett minne?
Mamma våren 2009.
Mina första mer sammanhängande minnen har jag från ungefär den åldern som min egen unge är i nu. Det var då vi flyttade från Rosengård i Malmö (hur vi hamnade där är en historia för sig) till ett hus i skogen tio mil från Göteborg.
Mamma cyklade oftast när vi skulle någonstans och jag satt bak på cykeln, vintertid insvept i ett fårskinn, men hon hade också en åldrig Fiat. Jag började hos dagmamman Viviann som hade en förtjusande tax som hette Lufsen och bara ett till dagbarn, Peter, som kom att bli min första bästis. Han hade rosa hängslen och en finsk textilarbetarmamma, mina hängslen var gula.
Någon av dagarna i veckan var mamma, som jobbade i hemtjänsten, hos farbror Paul som var nästan 100 år och så rynkig att han var rutig i pannan. Dit fick jag följa med och han spelade gärna dragspel för mig och bjöd på bruna dragéägg ur en liten kristallskål med lock.
Farbror Pauls son hade hade värphöns i burar och en sådan bur med några ruggiga uttjänta stackare som skulle till slakt tog vi med oss hem en gång. De repade sig och gav fina ägg i många år och deras ättlingar sprätter än idag runt hemma hos min styvpappa, som vid på den här tiden inte hade gjort entré i familjen ännu.
En bunt katter hade vi också. Alltid var det någon som hade ungar och alltid var de hungriga, när mamma stekte plättar fick de alltid den första, den som blev lite sladdrig för att stekpannan inte var tillräckligt varm och som smakade av det som stekts i pannan dessförinnan. Mina katter som jag har idag hade tagit det som en personlig förolämpning om jag försökt bjuda dem på pannkaka.
På baksidan av huset grävde mamma ett trädgårdsland där vi odlade rotfrukter och en vårdag när vi var ganska nya i huset och var där ute och grejade kom en kvinna som bodde någon kilometer bort cyklande tillsammans med en av sina döttrar, som var ett år äldre än mig, för att hälsa oss välkomna. De förblev nära vänner resten av mammas liv och en gång när vi var utan någonstans att bo fick vi flytta in i deras uthus några månader. Jag fick sova själv uppe på ett litet loft där and life was good.
Jag undrar hur bra eller dåligt min och mammas bild av den här tiden hade stämt överens och hur hemulbarnets första bestående minnen kommer skilja sig från min version av samma tid.
söndag 11 december 2011
Lussehybrider
Gör en sats lussekattsdeg. Med saffran. Annars är du diskvalificerad på en gång och kan sluta läsa här och hamnar i fängelset utan att passera GÅ. Jag hittade ett bra recept i senaste numret av Hem och Hyra som lägligt nog dök upp i en hög bråte i hallen i förmiddags. Av nedanstående ingredienser får du ut typ 50 bullar.
50 g jäst (jag använde torrjäst för söta degar)
200 g smör
5 dl mjölk
1 g saffran
2 dl socker
0,5 tsk salt
1 ägg
1,6 l vetemjöl special (enligt originalreceptet 1,75 l vanligt vetemjöl)
ägg att pensla med
Blanda ingredienserna till degen på sedvanligt vis. Kör skitlänge i maskin, tills degen släpper bunkens kanter helt. Har du en treåring bör denna ha tröttnat tre till fyra gånger innan degen är redo att jäsa första gången.
Jäs 40 minuter. Jag lägger plastfolie i stället för bakduk över bunken, så slipper ingen go fukt ut.
Kavla ut och bre på en fyllning bestående av:
200 g mandelmassa
250 g Bregott (knappt ett halvt stort paket)
1 dl socker
Rulla ihop, cutta och stoppa bullarna i formar (har man planlöst köpt rosa formar tidigare under hösten är det ett bra tillfälle att använda dem till det här, det blir en snygg kontrast till de gula bullarna). Jäs sedan 40 minuter till.
Pensla med ägg och skjuts in i ugnen på 250 grader i en fem-sju minuter någonting.
Ät. Säg god damn!
11x4
Ibland sparar jag en lista jag hittar på någon annan blogg till lite senare, ett par tre månader senare kan det bli, det kan alltid komma väl till pass i ett tidsinställt inlägg som dyker upp en söndagmorgon i december när jag har fullt upp med annat. Sovmorgon till exempel.
Four jobs I've had in my life
1. Jordgubbsplockare
2. Personlig assistent
3. Kallskänka
4. Kock
Four movies I could watch over and over
1. The Big Lebowski
2. Fear and Loathing in Las Vegas
3. Jackie Brown
4. Kill Bill I och II
Four cities I've lived in
1. Malmö
2. Ulricehamn
3. Varberg
4. Göteborg
Four tv shows I love to watch
1. True Blood
2. Family Guy
3. Friends
4. Top Model
Four places I've been on vacation
1. Gran Canaria
2. London/Norwich
3. Prag
4. Oslo
Four websites I visit daily
1. ettklickforskogen.se
2. Gmail
3. Amningshysteri
4. GP Göteborg
Four of my favorite foods
1. Saint Agur
2. Gorgonzola
3. Taleggio
4. Haloumi
Four schools I've attended
1. JMG
2. Pedagogen
3. Löftadalens folkhögskola
4. Tingsholmsgymmnasiet
Four things in my room
1. Sängen
2. Fondtapeten
3. Fågelpinnen
4. Linneskåpet
Four things I'm wearing right now
1. Lovikkasockar
2. Trosor
3. Mjukisbrallor
4. T-shirt
Four places I'd rather be right now
1. Pass
2. Pass
3. Pass
4. Pass
Four jobs I've had in my life
1. Jordgubbsplockare
2. Personlig assistent
3. Kallskänka
4. Kock
Four movies I could watch over and over
1. The Big Lebowski
2. Fear and Loathing in Las Vegas
3. Jackie Brown
4. Kill Bill I och II
Four cities I've lived in
1. Malmö
2. Ulricehamn
3. Varberg
4. Göteborg
Four tv shows I love to watch
1. True Blood
2. Family Guy
3. Friends
4. Top Model
Four places I've been on vacation
1. Gran Canaria
2. London/Norwich
3. Prag
4. Oslo
Four websites I visit daily
1. ettklickforskogen.se
2. Gmail
3. Amningshysteri
4. GP Göteborg
Four of my favorite foods
1. Saint Agur
2. Gorgonzola
3. Taleggio
4. Haloumi
Four schools I've attended
1. JMG
2. Pedagogen
3. Löftadalens folkhögskola
4. Tingsholmsgymmnasiet
Four things in my room
1. Sängen
2. Fondtapeten
3. Fågelpinnen
4. Linneskåpet
Four things I'm wearing right now
1. Lovikkasockar
2. Trosor
3. Mjukisbrallor
4. T-shirt
Four places I'd rather be right now
1. Pass
2. Pass
3. Pass
4. Pass
lördag 10 december 2011
Ps.
Om någon tycker att bilderna emellanåt är för mörka så kan jag inte annat än hålla med. De ser ljusare ut i telefonen men genomgår någon slags förvandling när jag skickar dem. Ett faktum jag lyckas förtränga varje gång jag mobilbloggar.
Pavlovs katter
Med tanke på att man mest ser päls och ludd när man kikar in i katternas öron, vad mer kan det få plats där inne liksom, så tycker jag att det är rätt imponerande att de lärt sig höra skillnad på när man tar ut stora respektive små assietter ur skåpet. De förstnämnda reagerar de inte på. De senare äter de sin blötmat på och alltså ger det omedelbar respons bara man tar fram ett fat att lägga osten på.
De har också hyfsad koll på klockan. När den börjar närma sig sju på kvällen mäts reaktionstiden i tusendelar. Tidigare på dagen nöjer de sig med att ta en lätt jogg ut i köket för att kolla läget.
De har också hyfsad koll på klockan. När den börjar närma sig sju på kvällen mäts reaktionstiden i tusendelar. Tidigare på dagen nöjer de sig med att ta en lätt jogg ut i köket för att kolla läget.
Obs, det är bara barnet jag ammar
Vi vill sluta ljuga om att barnen har det bra
Kanske prenumererar du inte på GP (det gör inte jag heller). Kanske blåste tidningsbudet bort i morse. Det gör inget. Läs istället den här debattartikeln, som vid det här laget har en vecka på nacken men inte är desto mindre läsvärd för det.
fredag 9 december 2011
Perspektiv
På min nya arbetsplats, som inte är så ny längre, tar vi emot sfi-elever som behöver göra språkpraktik. Att jag aldrig hört talas om det tidigare! Hittills har jag haft turen att få träffa:
- en kvinna, lite drygt tio år äldre än mig, som bor med man, tio barn och två barnbarn i en fyra. Eventuellt ska jag sluta gnälla över att det är trångt i vår trea. När det visar sig att hon också har tid att nära ett politiskt intresse mellan skola och familjeliv så undrar jag om våra dygn har olika många timmar. Kanske ligger hon inte i soffan och äter choklad och bloggar om kvällarna.
- en annan kvinna, ungefär i samma ålder som min mamma skulle varit, som totalt i sitt liv gått i skolan i tre månader. De tre månader hon hittills läst sfi. Hon har just lärt sig alla bokstäver i alfabetet och varje gång hon är hos oss har hon i läxa att skriva upp tio ord i sin skrivbok för att sedan ta med dem till skolan och berätta vad de betyder. Och hon gör det med liv och lust. Jag som är en quitter av rang hade aldrig gjort det. Jag hade grävt ner mig i oanställbarhetens djupaste hål och vägrat lära mig att ens stava till mitt eget namn.
- en kille, ungefär jämngammal med mig, som visserligen redan har sfi-kurserna avklarade, men som har vikarierat hos oss ett par gånger och som är före detta barnsoldat. Jag ba: Va?! Det är liksom så långt utanför mina referensramar. Medan jag bekymrade mig över ifall det vore hyckleri av en vegetarian att använda gelatin i håret hade han att välja mellan att döda eller dödas.
Har jag nämnt att treochetthalvtårsåldern är den allra bästa?
Tidigare idag tvingade jag med mig mitt barn ut i stormen för att handla middag (med mera).
– Tror du vi tar oss fram till affären utan att blåsa bort på vägen, frågade jag henne när vi lämnade lägenheten.
– Mamma, jag hoppas att vi blåser bort. Jag hoppas att vi blåser ända upp till himlen och får träffa mormor igen, svarade hon.
– Tror du vi tar oss fram till affären utan att blåsa bort på vägen, frågade jag henne när vi lämnade lägenheten.
– Mamma, jag hoppas att vi blåser bort. Jag hoppas att vi blåser ända upp till himlen och får träffa mormor igen, svarade hon.
onsdag 7 december 2011
tisdag 6 december 2011
måndag 5 december 2011
Därtill är jag nödd och tvungen
Egentligen prioriterar jag sömn före bloggande, men så ser jag att säsongens första snö faller utanför fönstret. Kom ihåg var ni hörde det först, för jävlar vad det kommer vara morgondagens samtalsämne. Särskilt om den fortfarande ligger kvar då.
söndag 4 december 2011
Vad fan hände med det papperslösa samhället?
Har just öppnat en bunt post som först fått stå lutad mot skrivbordslampan och blänga på mig några dagar. Det är försäkringsbesked och VAB-papper och prenumerationserbjudanden och marknadsundersökningar och meddelanden om utbetalningar om vartannat. Give me a fucking break! Jag har fan en hel regnskog arkiverad redan och jag har inte ens fyllt trettio än.
Engagemang på söndagsnivå
Egentligen borde jag a) diska, b) sammanställa en lista över vem som ska få vad för att effektivisera julklappsinköpen, c) baka det där pepparkakshuset jag flaggade för häromdagen, eller d) börja fila på de där sex-/relationsinläggen jag var så peppad på att skriva för ett tag sedan. I stället dammar jag av en lista jag hittade hos J i somras.
Vad heter du? Jonna.
Var bor du? Göteborg.
Trivs du där? Jag har inga planer på att flytta.
Brukar du läsa horoskop? Nej, men bara för att jag inte har tillgång till några tidningar med sådana i. Ramlar jag över en färsk veckotidning så kan jag omöjligt låta bli.
Har du körkort? Ja, sedan 5 maj i år.
Äger du några Converseskor? Ja, två par original och tre par kopior. Alla utom ett par är sorgligt trasiga i hälarna.
Favoritdjur? Katt och häst.
Vad spenderar du dina pengar på? Mat och förbrukningsvaror, någon occasional flaska vin eller öl, några liter bensin emellanåt, någon gång ibland en klädtrasa eller två, födelsedagspresenter och julklappar när det är aktuellt, ungens sparkonto och några andra autogiron, kollektivtrafikmånadskort, en och annan bok, Faktum och några kronor här och där till människor som tigger eller spelar något instrument på stan... frågan är väl snarare vad jag inte spenderar pengar på.
Senaste konserten? NOFX på Malmöfestivalen i augusti.
Festar du mycket? Inte direkt.
Sprit, cider, vin eller öl? Vin eller öl.
Brukar du bli för full? Nix, jag gillar kontroll och ogillar bakfylla.
Antal kuddar i sängen? Två, jag och pappan har varsin, barnet har ingen.
Kan du baka bullar? Ja, men jag gör det alldeles för sällan.
Har du varit med i scouterna? Nej, men jag följde med min kusin på ett par Nying-träffar. Det var inte min grej.
Bläck eller blyerts? Bläck.
McDonald’s eller Burger King? BK om jag inte får välja MAX.
Är du allergiskt mot något? Nej, men jag är slightly laktosintolerant
Äger du ett busskort? Ja, ett sånt som jag blippar när jag åker buss och spårvagn, inte ett D-kort.
Dricker du blå, grön eller röd mjölk? Jag dricker inte mjölk, men till matlagning och för barnet att dricka köper vi oftast röd, ibland gammaldags.
Hur ser du ut idag? Som vanligt ungefär.
Har du haft sex idag? Nej.
Nästa mål i ditt liv? Finputsa och skicka in hjälpmammeprovet för rättning.
Vad såg du senast på tv? Det tar emot att erkänna det, men det var brottstycken av Jims värld som stod på i bakgrunden medan jag tog en tupplur på soffan vid sjutiden i morse. Senaste aktiva tv-tittning var En sydfransk affär som gick igår kväll.
Hur svarar du i mobilen? Oftast med förnamn.
Vem ringde du senast? Hemulpappan.
Vad sa den du ringde? Att han inte hade några särskilda önskemål beträffande middag.
Antal timmar sömn inatt? Fem. Det var pappans tur att ta sovmorgon.
Vad innehåller din favoritnattmacka? Så många sorters ost som möjligt.
Bråkat med ditt husdjur? Jag brukar skälla på katterna när jag snubblar över dem.
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag? Inte som jag kan dra mig till minnes.
Är du ensam nu? Hemulen sitter bredvid mig och spelar pusselspel på ipaden.
Låt som fastnar i ditt huvud ofta: "Jag gick in i en affär..." med Mora Träsk.
Vill du gifta dig? Jag vill gärna åka till Las Vegas och förnya våra löften med Elvispräst, drive in och hela kittet.
Vill du ha barn? Tack, jag är nöjd så här.
FAVORIT…
Rum i huset: Sovrummet.
Typ av musik: Förvånansvärt ofta något med män som spelar gitarr.
Månad: Maj.
Sten: Det här är lite överkurs för mig. Jag tycker förvisso att vanliga gråstenar (ja, det är inte många som vet det, men det är det korrekta vetenskapliga namnet) kan vara riktigt vackra och jag brukar hålla på och jobba mig med att arrangera stenar jag hittar på odlingslotten, men någon särskild favorit har jag inte.
DE SENASTE 48 TIMMARNA, HAR DU…
Gråtit: Åtminstone vid ett tillfälle, då jag och barnet pratade om hennes mormor.
Köpt någonting: Jag handlade lite mat och kvällssnacks i fredags.
Varit sjuk: Hela familjen är lite sänkt, sådär som man tydligen ska vara från oktober till mars.
Sjungit: Julsånger med barnet.
Sagt “Jag älskar dig”: Antagligen.
Velat säga till några att du älskar dem: Jag skulle kunna säga det tusen gånger om dagen till min familj, men då skulle de nog sluta lyssna.
Träffat nån ny person: Nepp.
Saknat någon: Mamma.
Kramat någon: Min familj.
SENASTE…
Låt du hörde: Natten går tunga fjät.
Dokumentären: Vodkafabriken.
Drink du köpte: Något alkoholfritt på Lokal när jag var med barn.
Sak du stal: Tog med mig ett par vinylhandskar hem från jobbet när jag skulle henna håret häromdagen.
FÖRSTA…
Bästa kompis: Kusin Martina.
Inhandlade skiva: Ebba Grön.
Förälskelse: Rasmus.
Begravning: Min klassföreståndare Jerker för femton år sedan.
Piercing/tatuering: Hål i öronsnibbarna när jag fyllde tolv. Om mamma vetat vilken inkörsport hon gläntade på då så hade hon aldrig låtit mig.
Fiende: Pappa, eller snarare mina egna motstridiga känslor för honom.
SENASTE…
Människa du slog: Jag råkade armbåga min unge i huvudet häromdagen, men senaste jag medvetet gjorde illa fysiskt minns jag inte.
Stora bussresa: Ersättningsbussen när jag och ungen skulle åka tåg till Oslo för drygt ett år sedan.
Dusch: Igår.
Irritation: Min mans skägg-tics igår. Kan eventuellt ha berott mer på PMS, men på något sätt måste man ju kanalisera sina känslor.
Glass: En skabbig Magnumkopia från glassbilen.
Skjortan du haft på dig: Jag har en grön tjock bomullsskjorta från försvaret på mig i detta nu.
Vad heter du? Jonna.
Var bor du? Göteborg.
Trivs du där? Jag har inga planer på att flytta.
Brukar du läsa horoskop? Nej, men bara för att jag inte har tillgång till några tidningar med sådana i. Ramlar jag över en färsk veckotidning så kan jag omöjligt låta bli.
Har du körkort? Ja, sedan 5 maj i år.
Äger du några Converseskor? Ja, två par original och tre par kopior. Alla utom ett par är sorgligt trasiga i hälarna.
Favoritdjur? Katt och häst.
Vad spenderar du dina pengar på? Mat och förbrukningsvaror, någon occasional flaska vin eller öl, några liter bensin emellanåt, någon gång ibland en klädtrasa eller två, födelsedagspresenter och julklappar när det är aktuellt, ungens sparkonto och några andra autogiron, kollektivtrafikmånadskort, en och annan bok, Faktum och några kronor här och där till människor som tigger eller spelar något instrument på stan... frågan är väl snarare vad jag inte spenderar pengar på.
Senaste konserten? NOFX på Malmöfestivalen i augusti.
Festar du mycket? Inte direkt.
Sprit, cider, vin eller öl? Vin eller öl.
Brukar du bli för full? Nix, jag gillar kontroll och ogillar bakfylla.
Antal kuddar i sängen? Två, jag och pappan har varsin, barnet har ingen.
Kan du baka bullar? Ja, men jag gör det alldeles för sällan.
Har du varit med i scouterna? Nej, men jag följde med min kusin på ett par Nying-träffar. Det var inte min grej.
Bläck eller blyerts? Bläck.
McDonald’s eller Burger King? BK om jag inte får välja MAX.
Är du allergiskt mot något? Nej, men jag är slightly laktosintolerant
Äger du ett busskort? Ja, ett sånt som jag blippar när jag åker buss och spårvagn, inte ett D-kort.
Dricker du blå, grön eller röd mjölk? Jag dricker inte mjölk, men till matlagning och för barnet att dricka köper vi oftast röd, ibland gammaldags.
Hur ser du ut idag? Som vanligt ungefär.
Har du haft sex idag? Nej.
Nästa mål i ditt liv? Finputsa och skicka in hjälpmammeprovet för rättning.
Vad såg du senast på tv? Det tar emot att erkänna det, men det var brottstycken av Jims värld som stod på i bakgrunden medan jag tog en tupplur på soffan vid sjutiden i morse. Senaste aktiva tv-tittning var En sydfransk affär som gick igår kväll.
Hur svarar du i mobilen? Oftast med förnamn.
Vem ringde du senast? Hemulpappan.
Vad sa den du ringde? Att han inte hade några särskilda önskemål beträffande middag.
Antal timmar sömn inatt? Fem. Det var pappans tur att ta sovmorgon.
Vad innehåller din favoritnattmacka? Så många sorters ost som möjligt.
Bråkat med ditt husdjur? Jag brukar skälla på katterna när jag snubblar över dem.
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag? Inte som jag kan dra mig till minnes.
Är du ensam nu? Hemulen sitter bredvid mig och spelar pusselspel på ipaden.
Låt som fastnar i ditt huvud ofta: "Jag gick in i en affär..." med Mora Träsk.
Vill du gifta dig? Jag vill gärna åka till Las Vegas och förnya våra löften med Elvispräst, drive in och hela kittet.
Vill du ha barn? Tack, jag är nöjd så här.
FAVORIT…
Rum i huset: Sovrummet.
Typ av musik: Förvånansvärt ofta något med män som spelar gitarr.
Månad: Maj.
Sten: Det här är lite överkurs för mig. Jag tycker förvisso att vanliga gråstenar (ja, det är inte många som vet det, men det är det korrekta vetenskapliga namnet) kan vara riktigt vackra och jag brukar hålla på och jobba mig med att arrangera stenar jag hittar på odlingslotten, men någon särskild favorit har jag inte.
DE SENASTE 48 TIMMARNA, HAR DU…
Gråtit: Åtminstone vid ett tillfälle, då jag och barnet pratade om hennes mormor.
Köpt någonting: Jag handlade lite mat och kvällssnacks i fredags.
Varit sjuk: Hela familjen är lite sänkt, sådär som man tydligen ska vara från oktober till mars.
Sjungit: Julsånger med barnet.
Sagt “Jag älskar dig”: Antagligen.
Velat säga till några att du älskar dem: Jag skulle kunna säga det tusen gånger om dagen till min familj, men då skulle de nog sluta lyssna.
Träffat nån ny person: Nepp.
Saknat någon: Mamma.
Kramat någon: Min familj.
SENASTE…
Låt du hörde: Natten går tunga fjät.
Dokumentären: Vodkafabriken.
Drink du köpte: Något alkoholfritt på Lokal när jag var med barn.
Sak du stal: Tog med mig ett par vinylhandskar hem från jobbet när jag skulle henna håret häromdagen.
FÖRSTA…
Bästa kompis: Kusin Martina.
Inhandlade skiva: Ebba Grön.
Förälskelse: Rasmus.
Begravning: Min klassföreståndare Jerker för femton år sedan.
Piercing/tatuering: Hål i öronsnibbarna när jag fyllde tolv. Om mamma vetat vilken inkörsport hon gläntade på då så hade hon aldrig låtit mig.
Fiende: Pappa, eller snarare mina egna motstridiga känslor för honom.
SENASTE…
Människa du slog: Jag råkade armbåga min unge i huvudet häromdagen, men senaste jag medvetet gjorde illa fysiskt minns jag inte.
Stora bussresa: Ersättningsbussen när jag och ungen skulle åka tåg till Oslo för drygt ett år sedan.
Dusch: Igår.
Irritation: Min mans skägg-tics igår. Kan eventuellt ha berott mer på PMS, men på något sätt måste man ju kanalisera sina känslor.
Glass: En skabbig Magnumkopia från glassbilen.
Skjortan du haft på dig: Jag har en grön tjock bomullsskjorta från försvaret på mig i detta nu.
lördag 3 december 2011
Försoning – del 5: Förskola
Vår unge går i en förskola med utomhuspedagogik. Det innebär att de är ute flera timmar om dagen, oavsett väder, och de barn som sover middag gör det i sina vagnar, under en markis. Skitbra! De odlar lite grönsaker på gården och de komposterar en del av sitt matavfall, gör utflykter i naturen och följer ett träd och ser vad som händer med det under året. Med mera.
Vår treochetthalvtåring är på god väg att lära sig läsa, hon pusslar hundrabitarspussel, räknar till tjugofem lätt som en plätt och börjar få grepp om konceptet med veckodagarna. Hon sjunger och dansar och ramsar och målar och gör potatistryck och bygger sagofigurer av toarullar och piprensare och och kottar och pinnar och klipper och klistrar och trär halsband och armband och dessutom funkar hon hur bra som helst i sociala sammanhang. Hurra!
Mindre bra är att personalomsättningen varit hög, på den nivån att jag nu sitter och räknar på fingrarna och har svårt att komma ihåg alla vuxna som mitt lilla hjärta knutit an till och mist under de två år som gått sedan vi (och med vi menar jag pappan, jag var och är för blödig för sånt) skolade in henne. Sju fröknar kan jag komma på som slutat, av en personalstyrka på sex personer, och då har jag inte räknat in de två lite mer långvariga vikarierna som också hunnit med att bytas ut. En av de "ursprungliga" är kvar.
Antalet barn har ökat från 25 till 40 sedan hon började där, medan personalantalet förblivit oförändrat och jag märker att det är omöjligt att ha uppsikt över alla barn samtidigt. För en tid sedan inträffade en otrevlig incident (som dock slutade lyckligt) på en utflykt och enligt föräldraenkäten vi fick besvara i våras är det många föräldrar som känner sig otrygga med att lämna sina barn på förskolan.
Genustänket är det också lite si och så med, som allt annat varierar det med den personal som arbetar där för tillfället. Nu är det ungefär hälften av fröknarna som följer läroplanen vad gäller att inte pressa in barnen i stereotypa könsroller, medan de resterande är så omedvetna om strukturerna kring sig att jag blir mörkrädd.
Vi står i kö till ett föräldrakooperativ som ligger i en annan stadsdel och åt helt fel håll, men som verkar erbjuda det vi önskar och vi har också börjat snegla på ett nyöppnat privat waldorfalternativ som faktiskt ligger riktigt bra till rent geografiskt. Men så kommer tvivlen. Hon tycker ju verkligen om sin förskola, sina fröknar och de andra barnen som hon träffar om dagarna, ska vi då verkligen rycka upp henne därifrån? Om vi gör det, hur ska vi förklara för henne varför vi gör det? Och hur kan vi vara säkra på att det blir bättre någon annanstans? Om och i så fall när vi får ett erbjudande om plats på något av de andra ställena kommer det bli mycket att fundera över och diskutera.
Som en tidig julbonus bjuder jag på ett par inlägg som haft milt lugnande effekt på mig när jag suttit och ångestat i förskolefrågan:
Genus är ju inte det enda som spelar roll när man väljer förskola
Elitskola eller ej
Och såklart tidigare inlägg på tema försoning:
Del 1 – Förlossningen
Del 2 – BB-vistelsen
Del 3 – Amningen
Del 4 – Matintroduktionen
Vår treochetthalvtåring är på god väg att lära sig läsa, hon pusslar hundrabitarspussel, räknar till tjugofem lätt som en plätt och börjar få grepp om konceptet med veckodagarna. Hon sjunger och dansar och ramsar och målar och gör potatistryck och bygger sagofigurer av toarullar och piprensare och och kottar och pinnar och klipper och klistrar och trär halsband och armband och dessutom funkar hon hur bra som helst i sociala sammanhang. Hurra!
Mindre bra är att personalomsättningen varit hög, på den nivån att jag nu sitter och räknar på fingrarna och har svårt att komma ihåg alla vuxna som mitt lilla hjärta knutit an till och mist under de två år som gått sedan vi (och med vi menar jag pappan, jag var och är för blödig för sånt) skolade in henne. Sju fröknar kan jag komma på som slutat, av en personalstyrka på sex personer, och då har jag inte räknat in de två lite mer långvariga vikarierna som också hunnit med att bytas ut. En av de "ursprungliga" är kvar.
Antalet barn har ökat från 25 till 40 sedan hon började där, medan personalantalet förblivit oförändrat och jag märker att det är omöjligt att ha uppsikt över alla barn samtidigt. För en tid sedan inträffade en otrevlig incident (som dock slutade lyckligt) på en utflykt och enligt föräldraenkäten vi fick besvara i våras är det många föräldrar som känner sig otrygga med att lämna sina barn på förskolan.
Genustänket är det också lite si och så med, som allt annat varierar det med den personal som arbetar där för tillfället. Nu är det ungefär hälften av fröknarna som följer läroplanen vad gäller att inte pressa in barnen i stereotypa könsroller, medan de resterande är så omedvetna om strukturerna kring sig att jag blir mörkrädd.
Vi står i kö till ett föräldrakooperativ som ligger i en annan stadsdel och åt helt fel håll, men som verkar erbjuda det vi önskar och vi har också börjat snegla på ett nyöppnat privat waldorfalternativ som faktiskt ligger riktigt bra till rent geografiskt. Men så kommer tvivlen. Hon tycker ju verkligen om sin förskola, sina fröknar och de andra barnen som hon träffar om dagarna, ska vi då verkligen rycka upp henne därifrån? Om vi gör det, hur ska vi förklara för henne varför vi gör det? Och hur kan vi vara säkra på att det blir bättre någon annanstans? Om och i så fall när vi får ett erbjudande om plats på något av de andra ställena kommer det bli mycket att fundera över och diskutera.
Som en tidig julbonus bjuder jag på ett par inlägg som haft milt lugnande effekt på mig när jag suttit och ångestat i förskolefrågan:
Genus är ju inte det enda som spelar roll när man väljer förskola
Elitskola eller ej
Och såklart tidigare inlägg på tema försoning:
Del 1 – Förlossningen
Del 2 – BB-vistelsen
Del 3 – Amningen
Del 4 – Matintroduktionen
fredag 2 december 2011
Spara dig till bröllopsnatten eller dö
När jag gick i gymnasiet hörde jag varianter på alla de klassiska klintbergarna på tema ung promiskuös tjej hamnar i trubbel. De flesta genomskådade jag, dock inte den om glittersprayen*. Kanske för att den inte slutar med typ ond bråd död. Det var alltså först ganska nyligen som jag förstod att tjejen i utkanten av min umgängeskrets inte alls hade gjort en discomakeover innan hon stack till ungdomsmottagningen den där gången för över tio år sedan.
Dock kan jag ändå inte låta bli att tänka på det varje gång jag går på cellprovtagning eller av någon annan anledning tvingas fläka upp migpå det där buffébordet i den där charmiga fåtöljen. Ett: Varför skulle man vilja duscha sig med parfym rätt upp i en slemhinna? Två: Varför skulle man vilja att det luktade Chanel no5 i skrevet när gynekologen/barnmorskan kikar in? Vad är har man då att dölja? Går man inte på kontroll just för att kolla så att allt är ok?
*Kortfattat: Tjej har tid hos gynekolog. Inför besöket fräschar hon upp sig med lite parfym. Gynekologen ger uppskattande kommentar i stil med "här var det fint". Tjejen inser efteråt att hon tagit fel på parfymen och glittersprayen. Jättepinsamt. Senare på kvällen ska hon träffa sin pojkväns föräldrar för första gången och så klart är gynekologen killens pappa. Superpinsamt. Sensmoral: Oklar. Något i stil med att det alltid straffar sig att ha en fitta.
Dock kan jag ändå inte låta bli att tänka på det varje gång jag går på cellprovtagning eller av någon annan anledning tvingas fläka upp mig
*Kortfattat: Tjej har tid hos gynekolog. Inför besöket fräschar hon upp sig med lite parfym. Gynekologen ger uppskattande kommentar i stil med "här var det fint". Tjejen inser efteråt att hon tagit fel på parfymen och glittersprayen. Jättepinsamt. Senare på kvällen ska hon träffa sin pojkväns föräldrar för första gången och så klart är gynekologen killens pappa. Superpinsamt. Sensmoral: Oklar. Något i stil med att det alltid straffar sig att ha en fitta.
Jag har förstått att man är en nobody i bloggvärlden om man inte kör den här idag, så...
Vad åt du till frukost?
Naturell yoghurt med solroskärnor och russin, svart kaffe och en lingongrotta (som en hallongrotta med pepparkakskryddor i degen och lingon- istället för hallonsylt).
Vad har fått dig att skratta idag?
Det här (av skadeglädje) samt att jag tog Peking på åtta poäng och nästan alla frågor på Peking i På spåret nyss (av oödmjukhet, jag är en dålig förlorare, men en ännu sämre vinnare). Och så min unge såklart. Hon är i en härligt lillgammal fas som mest troligt bara föräldrar och överdrivet barnkära människor kan uppskatta till fullo.
Vad har du på dig just nu?
Trosor som är så slitna att man kan använda dem att skrämma bort vargar och troll med, grå mjukisbrallor, lovikkasockar och sist men inte minst livmodertröjan, numera ommodellerad till ett livmoderlinne.
Hur ser resten av dagen ut?
Jag håller på att jobba upp en go migrän, förhoppningsvis tar jag mig i kragen och går och lägger mig innan den bryter ut på allvar.
Vad händer ikväll?
Så lite som möjligt.
Och på lördag?
Sovmorgon för mig. Jag satsar på att få minst åtta timmar sammanhängande sömn för första gången på flera veckor. Lite tvättid. Kanske byta sängkläder och baka ett pepparkakshus. Girls night när hemulfadern sticker iväg på bowling.
Och på söndag?
Julklappsshopping?
Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?
Vi var på föräldrasamtal på förskolan i onsdags. Idel lovord. Såklart. Alltså, vi måste vara världens bästa föräldrar, eller så är det helt enkelt ett underbarn jag när vid min barm.
Det var kul när jag hittade mina borttappade vantar också. De har tillhört mamma så jag vill helst inte bli av med dem.
Och det absolut sämsta/tråkigaste?
Att kliva upp om morgnarna när jag konsekvent har vägrat gå och lägga mig i tid hela veckan.
Hur lyder dina senast tre inkomna sms?
1. Ut.
2. Ok.
3. Bra idé.
Samtliga från min äkta make. Erkänn att ni avundas vår effektiva kommunikation.
Vad dricker du i helgen?
Vi tog nyss kicket ur en flaska Boira'. Annars dricker jag mest vatten. Oavsett veckodag.
Bästa bakfylletips?
Don't go there. Det är inte värt det.
Naturell yoghurt med solroskärnor och russin, svart kaffe och en lingongrotta (som en hallongrotta med pepparkakskryddor i degen och lingon- istället för hallonsylt).
Vad har fått dig att skratta idag?
Det här (av skadeglädje) samt att jag tog Peking på åtta poäng och nästan alla frågor på Peking i På spåret nyss (av oödmjukhet, jag är en dålig förlorare, men en ännu sämre vinnare). Och så min unge såklart. Hon är i en härligt lillgammal fas som mest troligt bara föräldrar och överdrivet barnkära människor kan uppskatta till fullo.
Vad har du på dig just nu?
Trosor som är så slitna att man kan använda dem att skrämma bort vargar och troll med, grå mjukisbrallor, lovikkasockar och sist men inte minst livmodertröjan, numera ommodellerad till ett livmoderlinne.
Hur ser resten av dagen ut?
Jag håller på att jobba upp en go migrän, förhoppningsvis tar jag mig i kragen och går och lägger mig innan den bryter ut på allvar.
Vad händer ikväll?
Så lite som möjligt.
Och på lördag?
Sovmorgon för mig. Jag satsar på att få minst åtta timmar sammanhängande sömn för första gången på flera veckor. Lite tvättid. Kanske byta sängkläder och baka ett pepparkakshus. Girls night när hemulfadern sticker iväg på bowling.
Och på söndag?
Julklappsshopping?
Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?
Vi var på föräldrasamtal på förskolan i onsdags. Idel lovord. Såklart. Alltså, vi måste vara världens bästa föräldrar, eller så är det helt enkelt ett underbarn jag när vid min barm.
Det var kul när jag hittade mina borttappade vantar också. De har tillhört mamma så jag vill helst inte bli av med dem.
Och det absolut sämsta/tråkigaste?
Att kliva upp om morgnarna när jag konsekvent har vägrat gå och lägga mig i tid hela veckan.
Hur lyder dina senast tre inkomna sms?
1. Ut.
2. Ok.
3. Bra idé.
Samtliga från min äkta make. Erkänn att ni avundas vår effektiva kommunikation.
Vad dricker du i helgen?
Vi tog nyss kicket ur en flaska Boira'. Annars dricker jag mest vatten. Oavsett veckodag.
Bästa bakfylletips?
Don't go there. Det är inte värt det.
Köttpsykos
Det är inte helt utan stolthet jag kan informera om att vi två (2) av veckans dagar bjudit på helt vegetariska* rätter. Och det är inte helt utan en känsla av trötthet jag konstaterar att kommentarer om avsaknad av protein inte lät vänta på sig. Trots kikärtor.
*alltså vegan
*alltså vegan
torsdag 1 december 2011
"Rå men hjärtlig stämning"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)