Det finns de som är bra också

Jag har ett antal kollegor som jag inte drar riktigt jämnt med. Om nu någon hade missat det*. Kanske har jag gnällt så mycket över dem att ni vid det här laget tror att jag arbetar i den nionde kretsen av helvetet, men riktigt så illa är det inte. Jag har faktiskt flera guldkollegor också. Hon som är kontaktperson för en kvinna som lider av danssjukan till exempel:

Till följd av sjukdomen dräller kvinnan en hel del när hon äter och dricker, men eftersom hon är en smula fåfäng tycker hon det är skämmigt att använda de prassliga blå engångshaklapparna som tillhandahålls (vem hade inte tyckt det förresten?) och om fel personal arbetar och det är mycket att göra den dagen kan hon bli sittande i timmar utan att få hjälp att byta sin blöta tröja. Det här har den (redan underbetalda) kontaktpersonen löst genom att ta hem kvinnans avlagda och slitna överdelar för att på sin fritid sitta och sy om dem till galonfodrade icke iögonfallande haklappar. Och att hon dessutom verkar ha någon slags sjätte sinne för när någon i hennes omgivning mår dåligt och förmågan att trösta och hela genom vad som närmast kan liknas vid handpåläggning är ju inte precis något som gör att man tycker sämre om henne.

* Gnället. So far:
Prioriteringar
Hörru Svarte-Petter
Nu ska jag vara elak en stund
Lite vardagsrasism till frukost
Here we go again
Ni har väl inte tröttnat på mina kollegor än?