Torsdag – lördag: barnet kräktes
Söndag: mamman kräktes
Måndag: pappan kräktes
Tröttheten, den tröttheten, säger jag bara. Jag är helt slut som artist. Varför har vi ingen som kan ta hand om vår färdigkräkta unge och aktivera henne när vi är sjuka? Varför bor inte vi i en härlig storfamilj där alla är glada och pigga och tar hand om varandra?
Mitt hjärta blöder när jag ser min lilla skatt vandra fram och tillbaks genom lägenheten, glo på Pippi för trehundrade gången, vandra lite till, gnälla... understimulerad som få, men när man har kräkts och ammat om vartannat och inte sovit ordentligt på flera dygn är det fan inte lätt att vara en bra förälder, förskolan är tacksamma om de slipper ta i barnen med tång innan alla familjemedlemmar varit kräkfria i 48 timmar och inte är man välkommen på några andra organized indoor activities när man är en smitthärd heller. Igår hade det gått så långt att hon pekade mot förskolan och ynkade när jag släpade mig iväg till lekparken för att hon äntligen skulle få lite frisk luft och några minuter dagsljus. Bad mama.
Imorgon: tvätta all hemtextil
(Ja, jag rippade rubriken nästan rakt av från Miss Muffin.)
INTE bad mama. Sjuk mama. En jäkla skillnad. Är man sjuk får barnen se pippi femhundra gånger till och med. Det har jag bestämt.
SvaraRaderaHåller med ovanstående - sjuk mama, inte bad mama. :-) Tror hon har en alldeles ypperlig mama. Det är helt vidrigt när man är sjuk och barnen är friska. Särskilt magsjuka, man är ju som en urvriden disktrasa.
SvaraRaderaJag får rysningar när jag tänker på min graviditet med andra barnet, jag mådde illa efter lunch fram till kvällen och hade en liten son på 1½ år att försöka vara fungerande moder till. "Lilla röda traktorn" gick på repeat och modern hade uselt samvete.
Ni kanske ska skaffa lite fler barnfilmer, så att hon får variation på tv:n iallafall? Eller är det bara Pippi som duger? =)
SvaraRaderaHade jag bott inom ett resonabelt avstånd (och inte själv varit sjuk de senaste dagarna, verkligen dåligt tajmat med überförkylning utan dess like till Lucia) så skulle jag kommit och tagit med hemulen ut till lekparken varje dag.
Jag vet vad du menar. Storebror kräktes i morse och nu går jag bara och väntar på att resten av familjen ska börja. Men förra året lyckades jag och pappan iaf bli sjuka i omgångar. Men det törs man ju inte lita på att det ska bli så igen. Det är nästan det jag fruktar mest, att ligga utslagen och ändå tvingas ta hand om två pigga barn. Att få magsjuka när man är ensam känns som a piece of cake, att bara få ligga ensam i ett tyst mörkt rum ochlåta timmarna passera. Eller som pappan drömmande sa när jag sa det "åh, det låter lite som semester..."
SvaraRaderaLillaGrå och Johanna: Fast jag är ju inte sjuk längre, bara trött och inte riktigt återhämtad. Då blir det genast mindre OK. Och så ser jag framför mig hur ungen får hjärnskador för att hon kollat på TV innan två års ålder. (Ja, jag vet att det inte funkar så på riktigt.)
SvaraRaderaMartina: Jag var förbi biblioteket och lånade Emil och Bamse. De funkar, sådär iallafall.
Jag ska komma ihåg att du lovat det om vi flyttar till Luleå någon gång :)
Maria: Semester. Haha!
Och eftersom det inte kommer att hända inom en överskådlig framtid känner jag mig rätt safe. ;)
SvaraRaderahellre bad mama än bad santa hahaha!!!
SvaraRaderadum fråga, men kan man inte smitta sitt barn om man ammar det och själv är sjuk? eller är det ofarligt om barnet själv tillfrisknat från samma sjukdom??? eller är det olika varje gång?
ja, sånt funderar jag på när jag slöläser blogg och gör veganjulskinka!!!
Jag har nog med simultankapacitet för att klara av att vara bägge delar :)
SvaraRaderaTvärtom, om man är sjuk och ammar får barnet i sig antikroppar via mjölken. De gånger jag åkt på något först har Hrönn aldrig blivit sjuk, tyvärr funkar det inte åt andra hållet så varje gång hon är sjuk blir jag det också, säkert till stor del på grund av att hon alltid ska hålla på och pilla mig i ansiktet med sina små smitthärdsfingrar just när jag ammar henne.