Hela familjen har varit kräkfri i 48 timmar. Vi har därmed suttit av vår tid i karantän! Pappan, som egentligen skulle ha mönstrat av sin föräldraledighet redan i måndags, har gjort sin första arbetsdag på över tio månader. Jag och hemulen åkte ner på stan och köpte den enda återstående julklappen (till den hårt arbetande pappan) och sedan dubbelfikade* vi på Glädjebubblan. Vi stannar för säkerhets skull hemma imorgon också, det kanske egentligen inte är så nödvändigt men nu är det de buden vi lämnat till jobbet och förskolan och för sent att göra något åt. Det blir bibblan direkt på morgonen och om den lilla spelar sina kort väl och har riktig tur blir det en sväng förbi öppna förskolan som grädden på moset efter det. Men nu ska vi inte förhasta oss, det är fortfarande idag...
När vi kom hem hade jultomten, eller eventuellt brevbäraren, varit förbi och lämnat en tidig julklapp. På hallgolvet låg nya numret av Amningsnytt. Efter åtta maskiner högrisktvätt och en kvällsamning har jag äntligen intagit soffan och läst Cecilia Kauppis artikel Att inte kunna amma – vad betyder det? Mycket intressant. Köp den och läs den idag säger jag redan innan jag satt tänderna i artiklarna om WHO's viktkurvor, "sanningar", helamning och jobb... And more! Life is good. Och jag är en nörd.
*Dubbelfika = först matfika och sedan gofika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar