lördag 8 januari 2011

Tomten är all julångests fader

Tjugondedag Knut dansas julen ut, men innan dess vill jag passa på att ventilera en julrelaterad fundering. Det här med tomten, vad ska det vara bra för egentligen? Finns det någon, förutom handlarna, som vinner på tomtehetsen? Har man inte nog med grejer att rodda utan att det dessutom måste planeras in tidningsinköp mellan Kalle och julbordet? Och ungarna är ju ändå livrädda för den skäggiga främlingen tills de är gamla nog att genomskåda bluffen. Så. What's the point?

Storyn i den här familjen är att det är möjligt att det finns en tomte, men han behöver inte komma och hälsa på oss eftersom vi köper våra egna julklappar. Egentligen hade jag velat avliva myten på en gång men tydligen har det kommit en tomte genom skorstenen på förskolan, så vi har varit tvungna att spela med lite grann för att inte ungen ska tala ut och göra de andra barnen jultraumatiserade för livet.

Någon sa att vitsen med tomten skulle vara att då kan barnen önska sig precis vad de vill, utan att behöva tänka på om föräldrarna har råd eller inte. Ok, det var ju en fin tanke, men hur kul är det då när man ändå inte får helikoptern man önskat sig? Om det inte är av ekonomiska orsaker så måste det ju alltså bero på att man inte varit tillräckligt snäll.

8 kommentarer:

  1. Ja vad fan är det för sätt att lura sina barn? Många verkar tycka att det är gulligt när barnen tror på tomten???

    På julafton drog min brorson snart tre år ner tomtens skägg och sa "Är du min morfar?" "Damn right son!" hade jag velat skrika då.

    Jag fattar inte alls grejen med tomten.

    SvaraRadera
  2. Jag & Oscar snackade om det, tänkte att tomten trots allt är lite förlegad. Men jag slogs lite för att vi ändå ska köra hela tomte-grejen hos oss ändå. Även om jag inte trodde stenhårt på tomten när jag var liten, så var det ju ändå lite magiskt att vänta på den där dörrknackningen. Ebbe blir vare sig mer eller mindre gullig av att tro på tomten, men jag vill gärna ge honom samma grej som jag fick när jag var liten. smyga runt med klappar, tomte, gröt osv. Jag vet inte...jesus, tomten eller helt enkelt bara en dag som man delar ut mängder av nyinköpta grejer, där vann ändå tomten loppet än så länge.

    SvaraRadera
  3. mina barn ska få tro på tomten! jag älskade det som liten. så därför ska mina barn få älska det när de är små. om/när jag får några.

    jag tror att alla barn föds in i ett jobb där arbetsuppgiften består av att uppfylla föräldrarnas önskan, drömmar och behov. Att barnen skall få en lika bra/bättre barndom än mig.

    och så tänker jag att det är underbart att vi har lite plats för mytgestaltning i vårt avlånga land som är näst mest sekulariserat i världen efter Japan.

    men hur hetsigt det blir med julklappar, det får ekonomin avgöra. jag köper ju mina julklappar redan i september för att det inte ska bli så dyrt i december. vuuuuxenpoäng!

    SvaraRadera
  4. J: Körde dina föräldrar tomteracet när du var liten? (Gör en empirisk undersökning.)
    Jag kan tycka att det är lite gulligt när små barn tror på grejer som är helt crazy, så jag fattar att folk tycker det är gulligt med tomteprylen också även om jag själv tycker det verkar mest jobbigt med alla kringarrangemang.

    Jennie: Jag fick aldrig besök av någon tomte, kanske därav mitt ifrågasättande. Jag har liksom aldrig saknat det. Men har man själv goda tomteminnen så kanske det känns värdefullt att ge sina barn samma grej.

    Mikkan: Haha, ska du lura i dem att det finns ett legoland vid fotbollsträningen och insekter i picklesen också? Jo, men så är det helt klart, att barn lever för att göra sina föräldrar lyckliga alltså. Det vet ju både du och jag som har pappor som inte är tillräkneliga att det inte är så lätt att man bara slutar försöka gå dem till mötes i första taget.
    Det finns ju andra tomtar (som dessutom prioriterar att man är snäll mot djur och natur framför att man ska vara "snäll") än jultomten att tro på om man vill ha lite mytgestaltning i sitt liv.

    SvaraRadera
  5. haha! ja, glöm inte att min mamma sa att lövbiff var gjord av elefantöron...

    och jag ser gärna att Oliver klär ut sig nästa år till den lilla arga hustomten i grått och med långt skägg! haha! så kan han passa på att städa lite på självaste julafton så som sig bör! :)

    SvaraRadera
  6. Nix inget tomtelurendrejeri när jag var liten.

    SvaraRadera
  7. Det är intressant ämne detta. Hur folk tänker och gör. Jag önskar egentligen att det var som i USA, där man aldrig såg tomten, utan han hade varit där på natten och lämnat paket. Så man får fantisera, för en utklädd låtsastomte på julafton ser ju hur fejk ut som helst. Men vår tradition är att det kommer en fejk-tomte, och eftersom vi firar med våra familjer som gör så, så blir det så. Det kommer en tomte till dagis också. Blir nästan svårt att styra över det själv.

    Jag tycker det känns fel att "ljuga" om tomte överhuvudtaget EGENTLIGEN, men ändå.. Det är barnens fantasi som får styra..

    SvaraRadera
  8. Mikkan: När genomskådade du henne?

    Anne: Ja, det blir ju som sagt lite så att eftersom alla andra barn tror på tomten så blir man tvungen att spela med.

    SvaraRadera