Gäddfisket med pappa var lyckat, 5-kilosgäddan i båten och glada och uppspelta styr vi hemåt för att dricka kvällste. Bilden 35 år gammal. Varje sommar återvänder jag till mitt moderland vid Kalixälven. Den mäktiga älven rinner sen årtusenden samma väg, 35 år är ingenting i det sammanhanget. Ett flöde utan referenser till mätbar tid.
Ett år. Chocken börjar släppa, men jag väntar fortfarande på att det här missförståndet ska klaras ut.
Jag pratar med henne en stund varje dag, när jag går mellan förskolan och spårvagnen, en promenad på knappt tio minuter då jag får vara ifred med mig själv och mina tankar som aldrig annars.
Min mormor och morfar finner sin tröst i att ta en kopp kvällste och titta ut över den där gamla älven, där deras förstfödda vaggas i evigheten.
Tänker på gäddan du fick av din mamma, den med som var fylld med något slags sädesslag. Kan du inte lägga ut en bild på den?
SvaraRaderaNäbbgäddan...
Jag ska se om jag kan hitta den.
SvaraRaderaDu är sjukt lik din mamma! Tusen kramar till dig!
SvaraRaderaanne: Ja, en viss likhet kan man nog ana. Det är jag glad för.
SvaraRadera