Kan man inte säga något snällt så kan man lika gärna knipa näbb

Killen i affären ba: Det blir tiotusenåttiofem kronor. Betalar du handpenning eller hela beloppet idag?
Och jag ba: Hela beloppet. *ångest* *stressreaktion*
...
Hemulpappan ba: Hur ska du få in den genom dörren?
Och jag ba: Vad menar du? Jag rullar väl in den.
Och han ba: Den är rätt bred.
Och jag ba: Ok, jag kanske inte tänkte på det, men då får jag väl göra som alla andra i det här huset och ha den i barnvagnsförrådet då. Om den går in genom den dörren. Fan också! I värsta fall får jag väl ha den under trappan i svalen.
Och han ba: Köpte du något lås då?
Och jag ba: *blir fjorton år och ställer till en scen* Jag får väl köpa det på torsdag när jag hämtar ut den då.

Jag tycker det är skitjobbigt att unna mig dyra grejer och tål ingen som helst kritik när jag väl gör det. Idag har jag köpt en cykel och en kärra som jag kan ha barn och matkassar och annat skrymmande i. För det vill jag ha stående ovationer, beröm för min goda smak och handlingskraft samt stöttning när det visar sig att jag, trots att jag gått och filat på det här köpet i månader, har missat vissa rätt viktiga detaljer. Ok?