De kvinnor jag känner som lever ihop med hantverkare brukar inte överdrivet ofta snickra verandor och experimentera med starkström. Varför skulle de? Min man lagar i enlighet med samma princip inte särskilt mycket mat. Visserligen är det ju inte så ofta man behöver en ny veranda, ett normalt hus har oftast inte mer än två entréer och en veranda har i regel åtminstone några års livslängd, medan mat ska lagas vareviga dag, men ni fattar nog vart jag vill komma.
Det är jag som tar de yttersta besluten vad gäller vad vi ska äta och det är också jag som köper och lagar maten nästan jämt. Eftersom jag har rätt mycket exter för mig i butiken – det ska läsas innehållsförteckningar, klämmas, kännas, luktas och jämföras – så är det att jämställa med ett straff för min stackars äkta hälft att bli skickad att göra mer avancerade inköp än av typen "mjölk, bananer och Bregott".
Frågan är om det skulle sett ut på samma sätt även om mat inte var mitt yrke. Som tur är kommer vi aldrig få reda på det.
Ojämställdhet i vardagen
Ojämställdhet i vardagen – pengar
Ojämställdhet i vardagen – städning
Vi handlar tillsammans och är nästan alltid överens om ingredienserna och vilka måltider som ska tillagas. Det vi ofta argumenterar om är ekologiska råvaror o priser. Men det brukar jämna ut sig med kompromisser.
SvaraRaderaJag hjälper inte till när det kommer till starkström förutom att jag tar hantlangarpositionen och sträcker fram en skruvdragare lite då och då.
SvaraRaderaVad gäller mat så lagar jag nog ser jag nog oftast till att det finns något att äta. Men A lagar också en hel del mat. Det som är skillnaden mellan vår matlagning är dock att hans innehåller ungefär 3 ingredienser: sojakorv, korvbröd och så ketchup. Min brukar innehålla lite mer...
Sedan är A's matlagningskunskaper begränsade men tar sig gärna ut i ett experimenterade. Ja, du var ju själv med när en brustablett åkte ner i kikärtsoppan, så vad mer behöver jag säga? Men han gör en fantastisk vegansk majonnäs och en fantastisk kall sås som vi brukar ha till allt möjligt!
Om du har mjölkallergiker vid din barm eller bara vågar pröva för principens skull så är receptet så här:
Vegansk majonäs:
½ dl sojamjölk
några dl rapsolja/solrosolja
Johnnys senap
Citron/vinäger
1 vitlöksklyfta
salt
peppar
1. Häll upp sojamjölken i en smal och avlång behållare (litermått går bra, men gärna smalare om du har).
2. Ta fram stavmixen och sätt igång och mixa samtidigt som du låter en liten stril av olja rinna ner i mjölken. Gissar att det är på samma premiss som man gör vanlig majonnäs. Fortsätt med denna procedur tills du får önskad konsistens och var försiktig så att det inte skär sig.
4. Häll i kryddorna, ta lite i taget tills du får en önskad smak.
Vegansk kall sås till allt:
2 dl hemmagjord vegansk majonnäs
2 dl Alpro soyayoghurt
Johnnys senap
Vinäger
Vitlök
Gröslök
Dill (om det är sommar eller fisk)
Salt och peppar
Blanda majonnäsen och yoghurten och köra gärna ner mixerstaven så att du får en slät konsistens. Sedan smaksätter du med resten av kryddorna och vinägern.
Såå god!
Mat är inte mitt yrke, men jag är precis likadan.
SvaraRadera'Begränsade men exprerimentella' är en bra beskrivning även på min sambos matlagningskunskaper. Eftersom jag inte anser mig bättre [däremot ganska ovillig] låter jag honom hållas så länge han sanerar själv. Då kan man ha förmånen [?] att bjudas på kötthattar och potatisgrottor.
SvaraRaderaAlex: Jag borde kanske tillägga att jag inte kör över min familj totalt, jag tar deras synpunkter i beaktande. Men är det någon av er som jobbar med mat?
SvaraRaderamikkan: Jag får erkänna att jag kan ha varit med och hetsat honom att krydda med C-vitaminbrus.
Lisa: Är din man totalt handfallen i köket eller har du en fascistoid läggning?
rookiemom: Kötthatt! Ge mig receptet!
Det är nog en blandning av båda. Maken kan laga några enkla grejer, medan jag är smått besatt och vill ha det precis på mitt sätt.
SvaraRaderamen det är han som får leva med konsekvenserna!
SvaraRadera