Det finns minst två ungar som går i S:ets klass som jag ibland kan känna att jag skulle vilja...örfila upp och skicka iväg nånstans. Jävla ungar ibland alltså. Kan stå och koka på skolgården när jag ser äckliga tecken på utfrysning och sån skit. Alltså sån där subtil som man nog bara ser om man varit med om det själv. Sån som inte riktigt går att säga till om heller för att det är lite luddigt vad det handlar om. Om du fattar vad jag menar.
Det finns ett barn jag med all säkerhet kommer säga att G inte kommer få leka med.
Jag kom ihop mig med mamman en gång dessutom. Vi har inte samma syn på saker och ting.
Nästan varje hämtning så antingen slåss/gråter/skriker hen. Jag har aldrig sett hen sitta still eller tala i vanlig samtalston. Och varenda jävla gång stoppar hen in ansiktet i vagnen och gapar: Vad heeeeeteeeer haaaaaan!?
Om jag inte sjalbär, då frågar hen (och ett par ungar till) varför jag inte har vagn...
Ibland vill jag ta tag i barnet och väsa: Skit i det du! Men det gör jag inte. Jag är vänlig, kort men vänlig. Jag inser att hen inte har det alltför lätt hemma. Jag har träffat pappan också. Om man pratar så med sitt barn när två pedagoger plus en annan förälder lyssnar, hur pratar man inte då när man är ensam? Han sa: Skynda dig nu, din tjatiga unge! Håll mun och klä av dig nån gång, ingen vill lyssna på dig.
Men jag vill fortfarande inte att Gus leker med hen.
Josefine: Ja, varför ser inte de vuxna i (för)skolan vad vissa ungar håller på med? Eller vill de inte se?
Icka: Jag bävar för hur det ska bli när hon fyller år. Vilka kommer hon vilja bjuda på kalas? Säkert inte de barnen som hon egentligen är tajtast med, utan de stora "tuffa".
Det finns minst två ungar som går i S:ets klass som jag ibland kan känna att jag skulle vilja...örfila upp och skicka iväg nånstans. Jävla ungar ibland alltså. Kan stå och koka på skolgården när jag ser äckliga tecken på utfrysning och sån skit. Alltså sån där subtil som man nog bara ser om man varit med om det själv. Sån som inte riktigt går att säga till om heller för att det är lite luddigt vad det handlar om. Om du fattar vad jag menar.
SvaraRaderaDet finns ett barn jag med all säkerhet kommer säga att G inte kommer få leka med.
SvaraRaderaJag kom ihop mig med mamman en gång dessutom. Vi har inte samma syn på saker och ting.
Nästan varje hämtning så antingen slåss/gråter/skriker hen. Jag har aldrig sett hen sitta still eller tala i vanlig samtalston.
Och varenda jävla gång stoppar hen in ansiktet i vagnen och gapar: Vad heeeeeteeeer haaaaaan!?
Om jag inte sjalbär, då frågar hen (och ett par ungar till) varför jag inte har vagn...
Ibland vill jag ta tag i barnet och väsa: Skit i det du!
Men det gör jag inte. Jag är vänlig, kort men vänlig.
Jag inser att hen inte har det alltför lätt hemma.
Jag har träffat pappan också. Om man pratar så med sitt barn när två pedagoger plus en annan förälder lyssnar, hur pratar man inte då när man är ensam?
Han sa: Skynda dig nu, din tjatiga unge! Håll mun och klä av dig nån gång, ingen vill lyssna på dig.
Men jag vill fortfarande inte att Gus leker med hen.
J
Josefine: Ja, varför ser inte de vuxna i (för)skolan vad vissa ungar håller på med? Eller vill de inte se?
SvaraRaderaIcka: Jag bävar för hur det ska bli när hon fyller år. Vilka kommer hon vilja bjuda på kalas? Säkert inte de barnen som hon egentligen är tajtast med, utan de stora "tuffa".