måndag 19 mars 2012

Önskeinlägg: Om det jobbigaste

Tristessa säger: Jag tar det jobbigaste ämnet jag vet, våld, misshandel och våldtäkt, dina tankar, erfarenheter, hört om, vet om o.s.v.

– ...men när hon inte gör som jag säger måste jag ju bulta till henne.

Jag frågade inte den gången, eller någon annan gång heller för den delen, om det vore lika självklart ifall det varit jag, hans eget barn, som var "hon". Jag lät honom gå på med sitt mässande. När han kommit igång är det lika bra att låta honom hållas. Inte säga emot och inte uppmuntra för mycket. Rida ut stormen och hoppas att ingen vän av ordning råkar hamna emellan.

Jag tyckte ofta att min styvmamma var osmidig när jag var liten. Om hon bara kunde lära sig att spela med så skulle det gå över mycket fortare, tänkte jag, så att vi kunde hitta på något roligt istället för att de skulle bråka hela tiden. Att mamma inte fick stryk av min styvpappa tyckte jag var underligare än att min styvmamma fick det av pappa. Men det kommer väl, tänkte jag.

Barn är mästare på att känna av stämningar och låter en dem dessutom umgås med missbrukare så blir de jävligt strömlinjeformade. Min uppväxt gjorde mig till en social kameleont. Lite konflikträdd emellanåt kanske, men perfekt som personlig assistent, vårdbiträde och till att jobba natt på grillen. Klippt och skuren för att ta skit, påhopp och sexuella anspelningar med ett leende. Bra egenskaper hos en ung kvinna.

7 kommentarer:

  1. Usch, jobbiga saker att läsa om. Men viktigt att prata om för att kunna hjälpa och förändra – så tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  2. Det där mässandet ja, jag lärde mig snabbt att det var bäst att bara låta honom hållas. Och så blev jag väldigt konflikträdd.

    SvaraRadera
  3. När jag läser sånt här tänker jag alltid på boken drömfakulteten när Valerie Solanas säger nåt i stil med att det konstiga inte är att hon försökte skjuta Warhol utan varför inte fler kvinnor skjuter män.

    Att kvinnor lyckas behålla sansen å vettet är en gåta.

    SvaraRadera
  4. Susanna: Jag skämdes länge över att komma från en konstig familj, med föräldrar som inte levde ihop och en pappa som satt i fängelse emellanåt. Men nu är det liksom ingen stor grej längre. För egen del alltså, däremot är tillvaron många gånger en kamp för att inte falla in i dåliga mönster och föra arvet vidare.

    Fifi: Din pappa? Eller något ex?

    motvalls: Jag håller med dig.

    Jenny: Ingen orsak.

    SvaraRadera
  5. Fifi: Var/är han också missbrukare? Har du någon kontakt med honom idag?

    SvaraRadera