Någon gång emellanåt fattar jag varför vissa skaffar mer än ett barn. I eftermiddags hade jag ett sådant moment, när jag satt och kollade igenom lite grejer jag skulle lämna bort till försäljning.
Jag fick lite svårt att andas när jag packade ner babygymmet med den prassliga fjärilen, vars trådantenner hemulen tog sitt första pincettgrepp på. Min lilla fjuniga bebis är ingen bebis mer och tiden då jag formade hennes värld är över. Nu är det femåringarnas värderingar som gäller. Screw könsneutrala plyschkläder och drippdropp-sången.
Jag slits hela tiden mellan "åh, vad hon utvecklas, växer och blir stor, snart kan vi göra ditten och datten, hurra!" och "bli inte större nu!". Förresten så glömde jag bort marknaden. Glömde. Kasst. Skyller kanske på Draw Something.
SvaraRaderaVarför vill du inte ha flera barn? Jag har inte följt din blogg, svaret kanske finns tidigare:)
SvaraRaderaFifi: Jag känner precis samma. Det är skönt att hon blir mindre beroende av mig och att hon lär sig så mycket nytt, samtidigt som jag kan börja gråta för att hon inte är en bebis längre.
SvaraRaderaMisan: Det återkommer då och då :) Jag är "helt enkelt" nöjd. Plus att vi inte har någon backup. Om vi leker med tanken att vi skulle skaffa ett barn till så hade det inte ens funnits någon som kunde passa det barn vi har medan jag födde nummer två.
Jag förstår dig precis. Sitter med kassar fullar av bäbikläder bara för att jag inte kan sälja dem för då försvinner det sista av min bäbi... eller mina bäbisar ska jag väl skriva. Dom är ju två!
SvaraRaderaullrika: När min unge växer ur kläder gör jag först en grovrensning. Bort med trasigt och solkigt (om det inte är särdeles högt affektionsvärde på plagget) och upp på vinden med det som kanske kan vara av intresse för hemulen den dagen hon själv eventuellt får barn.
SvaraRaderaNär grejerna legat till sig ett tag och jag fått lite distans till dem kollar jag igenom dem en gång till och skänker/säljer det som inte fortfarande känns väldigt kärt.