lisakristin säger: Du kanske inte vill skriva om det, men jag vill gärna läsa mer om er amning. Håller ni på, hur ofta, vilket bemötande får ni om ni ammar offentligt?
Att amma en (nästan) fyraåring är oftast ganska bekvämt. Vi ammar i stort sett bara när vi vaknar på morgonen och när hemulen går och lägger sig på kvällen. Yes, that's right, jag ammar henne till sömns. Vid sjukdom, svår tristess eller när hon ser något annat barn ammas blir det någon gång utöver det också, men hon accepterar (oftast) läget när hon måste vänta en stund, eller om jag säger att jag inte vill.
Som längst har det har det gått tre dagar mellan två amningstillfällen och varken hemul eller bröst har haft ont av det, även om återseendet varit hjärtligt. Jag är inte rädd att mjölken ska sina då vi är ifrån varandra någon dag. När en ammat en tid kan det ta månader eller år innan brösten helt slutar producera mjölk och vid de tillfällen då det har behövts lite större mängder, som när hon varit sjuk, upplever jag att det går snabbt att trigga igång produktionen igen.
Jag ammar sällan offentligt längre, eftersom hon nästan helt slutat be om det. De enstaka gånger vi ammar ute bland folk, upplever jag inte längre att många lägger märke till det. Få förväntar sig att ett så "stort" barn ammas och därför ser de helt enkelt inte vad det är som sker mitt framför ögonen på dem. Numera är jag också såpass luttrad att jag låter kommentarer och menande blickar rinna av mig.
Något som allt oftare inträffar, och som jag har svårare att finna mig i, är att jag hamnar i sammanhang där det rackas ner på amning. Jag tar nästan aldrig själv upp ämnet, och få utanför min närmaste krets vet att jag ammar och är engagerad i Amningshjälpen, men jag märker att amning som företeelse diskuteras förvånansvärt flitigt. Då gärna ur ett freak show-perspektiv. Det kan gå fort, inom loppet av några få meningar, kan en grupp människor ha hunnit enas om att småbarnsamning är äckligt och onaturligt och då sitter en i en knivig sits. Ska en låta det passera, eller ska en komma ut som den äckliga och incestuösa i sällskapet?
Hur brukar du göra oftast?
SvaraRaderaDet är olika, men om det är ett sällskap jag kommer umgås med fler gånger är det nästan nödvändigt att "komma ut" på en gång, för att slippa hamna i samma situation om och om igen. Jag tycker också att det känns skönt att sätta ner foten och visa att jag inte är ok med att personer runt omkring mig ger sprider fördomar om sådant som inte angår dem.
SvaraRaderaJag har inte hamnat i så många diskussioner om amning (än), men jag har då och då hört folk som bara måste påtala att de tycker det är sjukt att amma 2-3-åringar. Ärligt talat förstår jag inte varför någon måste störa sig på det, de är ju knappast tvungna att se på om de nu stör sig så.
SvaraRaderaDet verkar förresten finnas någon myt om att det inte går att amma 1-2 ggr/dygn, att det skulle göra att mjölken sinar och att det därför är svårt att amma när en har börjat jobba.
Ja jag tycker att jag ofta får frågan "hur länge ska du amma?" med ett nervöst tonfall, och så är min bebis knappt 10 månader så jag kan bara hur det är med en tre, snart fyraåring. Det verkar verkligen som att folk tycker att det är galenskap att amma mer än 1-2 år.
SvaraRaderaAha, det verkar som att ni har en schysst amning, en jag själv skulle kunna tänka mig om barnet fortfarande vill i den åldern.
SvaraRaderaSvårt det där med hur man ska bemöta. Jag har ännu inte behövt "komma ut" som (relativt) långtidsammare/småbarnsammare, men det händer titt som tätt att folk frågar hur länge jag tänkt amma, och i samma andeta understryker hur "äckligt" de tycker det är med folk som ammar "för länge". Att inte vilja uppge någon bestämd tidsgräns verkar folk ha svårt att acceptera.
Intressant att läsa hur ni gör!
SvaraRaderaDå och då hör jag också kollegor eller bekanta som ondgör sig över mammor som ammar länge. Visserligen påverkar det inte mig personligen, eftersom jag inte ammar längre, men jag tycker att det är helt galet över alla åsikter som folk har om amning. Jag brukar försöka klargöra min synpunkt att jag tycker att det är upp till var och en att avgöra hur man vill amma.
Jag har svårt att tänka mig att amma över huvud taget (har inga barn, kommer inte skaffa) och har enormt svårt att föreställa mig att göra det i flera år. Men förstår inte varför jag skulle provoceras av andras val. Om det känns bra för dig och ditt barn är väl allt frid och fröjd?
SvaraRaderaIdag var första gången som jag hamnade i en diskussion om amning av småbarn. Den började i att vi undrade hur länge man är bebis och enda pappan i sällskapet tyckte att när barnet går och har slutat amma då är man inte längre en bebis. Fast, tyckte en mamma det finns ju de som ammar stora barn - jag såg en dokumentär om en som ammade sin åttaåring ... och så kom det hur äckligt det var, och för vems skull ammar man då. Jag tyckte att för barnets skull, men nej det gick ju inte för sig, ett sådant sjukt beteende :roll: kunde enbart en störd människa hålla på med och man tvingade barnet att amma.
SvaraRaderaDet är så synd att okunskapen kring amning är så stor och att småbarnsamning så osynlig...
Fifi: Jag tror att det är lätt att inbilla sig att jobbet som krävs för att etablera amningen är det som är amningen. Det där var jättekonstigt formulerat, men du fattar nog vad jag menar.
SvaraRaderaOlga: Har en själv ammat en kortare tid eller inte alls, kan jag tänka mig att det verkar vansinnigt. Jag skulle inte ha fortsatt amma om inte amningen efter en tid ändrade karaktär från livsuppehållande åtgärd till ett sätt att umgås.
lisakristin: Ja, det där med att ha en plan för amningen verkar väldigt viktigt för många. Att ta saker som de kommer, hujedamig liksom.
Jenny: Jag fattar inte att en del orkar hålla på och försöka bestämma över hur andra ska göra med sin amning. Vad har de att vinna på att påverka någon att sluta?
Elin: Jag tror att en vilja att amma ofta är något som "mognar" (laddat ord, men jag hittar inget att ersätta det med) fram under en graviditet, de allra flesta blivande mödrar vill börja amma. (Men vill en ändå inte det så har vi ju i vår tidsålder privilegiet att kunna välja bort amning.) Eftersom du inte är intresserad av att skaffa några barn är det ju inte heller så konstigt att tanken på att amma känns främmande.
PersonligaMamman: Tråkigt att det så ofta måste vara antingen eller i den typen av diskussioner. Amning kortare än ett år = i sin ordning. Amning i åtta år = sjukt. Och allt där emellan = icke existerande.
Ja, redan nu äter hon mer mat än bröstmjölk men jag tycker att folk "vill" höra att jag ska sluta snart fast jag inte har några planer på det.
SvaraRaderaHur länga hade du ammat bär ni var ifrån varandra i tre dagar?
Intressant att läsa. Ammade också mitt barn till sömns när han var 4 år, väldigt smidigt.
SvaraRaderaJag har aldrig hamnat i någon diskussion om småbarnsamning, vet inte vad jag skulle säga i så fall.
Ammade min pojke i 7 år.
Det jag menade är att även om jag inte alls kan förstå valet så är jag medveten om varför jag inte förstår valet att amma. Och därför ska jag hålla käft. Och alla andra med. Folk verkar mer benägna att lägga sig i hur länga andra ammar än om de uppfostrar sina barn med våld.
SvaraRaderaOlga: Hon var tre år innan vi var ifrån varandra så länge. När hon var drygt två år sov vi på varsitt håll för första gången, men det hade säkert funkat tidigare också. (Vi är en ganska hemmakär familj. Min man är inte bortrest eller ute och svirar i tid och otid heller.)
SvaraRaderaAnonym: På vems initiativ slutade ni?
Elin: Aha, då är jag med. Och jag tycker du har helt rätt i det.
Jag tycker bara att det är så sjukt bra att göra det som känns rätt oavsett omständigheter runtomkring. Jag skiter fullständigt i vad folk tycker om min "långa" amning (14 månader blev det med första). För det mest får jag höra att jag är så duktig. Vad betyder det egentligen?
SvaraRaderaJag har försökt få min tvååring att dricka bröstmjölk som jag pumpar ut för näringens skull men han vill inte. (skulle kunna servera det i gröten etc men det har jag inte gjort). Kanske är det för att det är lillbebisens mat, eller för att han har "frigjort" sig. Jag menar, han dricker ju komjölk. Havremjölk. Varför inte min?
Aha tack! Jag undrar mest in det skulle funka att vara borta någon/ några dagar någon gång men kanske borde vänta lite. :)
SvaraRaderaAlex: Självklart är det skönare att få höra att en är duktig än att en gör fel, men det allra trevligaste vore såklart om omgivningen helt kunde låta bli att lägga värderingar i hur länge och var en valde att amma/inte amma sitt barn.
SvaraRaderaJag kan tänka mig att det smakar "konstigt" när en vant sig av vid det. Tyckte han om komjölk och havremjölk på en gång eller var han tvungen att vänja sig vid det? (Hrönn var inte jätteimponerad av komjölk till en början men nu älskar hon det och dricker det till all mat.) Vissa vill och kan ju återuppta amningen efter ganska långa uppehåll, men jag tror att det i många fall inte är helt lätt, mer beroende på att barnet "frigjort" sig, som du uttrycker det, än på att det är svårt att kicka igång mjölkproduktionen på nytt (i de fall där en inte fött ett till barn alltså).
Olga: Jag kan inte säga från vilken ålder det funkar och när det är för tidigt. Det är nog upp till varje enskild familj att avgöra.