Relaxa relaxa

Vad är grejen med katter och lådor?

Han har suttit där större delen av kvällen. Självklart har han också sin favoritleksak med sig.

Good as new

Det är lika spännande varje gång jag tar fram kaffemjölken ur lilla kylen. Kommer det skära sig? Funkar det en dag till? Ribban höjs såklart också av den i antågande rötmånaden.

Bäst före är bara en vägledning. Det är inte lag på att hälla ut mjölk som "gått ut" och innan mejeriprodukter blir skadliga för hälsan har de för länge sedan ändrat smak och konsistens såpass att man inte alls blir sugen på att äta eller dricka dem.

Obs! Den mjölk barnen dricker står det 6 juli på. Dessutom står den i en annan kyl. Ingen risk för förväxling. No worries.

Ölvolontärer sökes för tillfälligt uppdrag

Jag är inget stort fan av sommartidtabellen. Restiden blir nästan dubbelt så lång. Men det ger mig åtminstone gott om tid att spana på morgonpendlare och motionärer. Och så hinner jag såklart fantisera en hel del om alla öl jag skulle kunna dricka i Hagabions käcka källare, eller ännu hellre på uteserveringen. Efter arbetstid alltså, inte klockan halv sju på morgonen. Någon frivillig?

Nurse in på Åhléns City i Stockholm

Idag uppmärksammar Sagogrynet, Lars H Gustafsson, Lady Dahmer och Amningsbloggen att Securitas-vakter eskorterade Monika Meharlizade ut från caféet på Åhléns City i Stockholm, för att hon ammade sitt tre månader gamla barn där. Tycker du också att det är fel att vuxnas bekvämlighet ska gå före små barns behov? Bor du i eller i närheten av Stockholm och har en stund över mellan klockan 12.30 och 15.30 nu på lördag 9 juli? Ta i så fall chansen att gå på nurse in och visa ditt stöd för barns rätt att äta ute.

(På Familjeliv verkar diskussionen mest ha fastnat i käbbel (surprise!) om ifall Monika hade köpt kaffe innan hon ammade sitt barn eller om hon tänkt göra det efteråt. Det är en aspekt, men eftersom vakterna bad henne gå därifrån med motiveringen att man inte får sitta där amma där så tycker åtminstone inte jag att själva kaffeköpets vara eller icke-vara är det relevanta i det här sammanhanget.)

Försoning – del 3: Amningen

Det har varit en spännande resa. Nu är jag ju förvisso inte "i mål" än, kanske ammar jag i flera år till, men det känns som att de stora omvälvningarnas tid är förbi på den fronten. Det rullar på.

När jag väntade barn var amningen en icke-fråga, iallafall till en början och så till vida att jag tänkte att när barnet är fött så ammar man och sen är det inte mer med det. Jag är uppvuxen på landet och har sett djuren föda och dia sina ungar. Det har oftast funkat bra. En viktig skillnad mellan oss och djuren är dock att djuren inte har arbetskamrater, BB-personal, BVC-sköterskor och släktingar som kommer med oombedda råd, baserade på "fakta" som i nio fall av tio är tagen ur luften.

Det var först när jag slutade lyssna på alla självutnämnda experter som amningen började funka och det slutade göra ont. Då var hemulen fyra månader. Dittills hade det mest handlat om att härda ut, jag såg att min unge ville och så fick det bli. Men jag har full förståelse för och respekterar dem – 25 000 om året enligt en uträkning i Amningsnytt – som lägger ner amningen tidigare än de önskat.

Jag tycker att det är fruktansvärt att berörd personal inte få den fortbildning de hade behövt för att kunna hjälpa mammor att få till en fungerande amning. Att det är slumpen som avgör om man får träffa en barnmorska eller BVC-sköterska som har ett personligt intresse av amning och därmed är påläst nog att ge adekvata råd. Att omsorg om blivande och nyblivna mödrar och deras barn är så lågt värderad att personal tillåts ge råd som redan för tio, tjugo, trettio år sedan visat sig vara felaktiga och rent kontraproduktiva.

Det var ironiskt nog först i samband med att jag fick det att flyta (oavsiktig ordvits) som jag kom i kontakt med Amningshjälpen, som är en ideell förening och inte att förväxla med amningsmottagningar eller liknande, och blev medlem. Från början var jag väldigt peppad att bli hjälpmamma, men i och med att det kräver en hel del pluggande har det liksom varit så lätt att skjuta framför sig och inte blivit av. Än. Däremot har jag lärt mig massor om amning och bröst och nära föräldraskap och anknytning och träffat en massa fantastiska människor. Vi har fått vara bland likar. Min unge har fått träffa andra småbarn som ammas.

Länge var jag bitter över att jag inte fick chansen att helamma från början och att det tog så lång tid innan det slutade krångla. Jag var arg på personalen på BB. Jag har fortfarande inget förtroende för vår BVC – dock inte bara av amningsrelaterade orsaker – och går aldrig dit själv utan låter pappan sköta den delen av föräldraskapet på egen hand. Men jag tror inte längre att de gör det för att jävlas, jag har fattat att det handlar om okunskap. Okunskap som kommer att påverka nyblivna familjer negativt tills vi bestämmer att små barn och deras föräldrar är viktiga och att det måste få kosta pengar.

Det personliga är politiskt.

Del 1 – Förlossningen
Del 2 – BB-vistelsen

Ps. Jag tycker inte att alla måste eller ska amma. No bitching about amningshets, tack.

Var inte den där baljan jättestor alldeles nyss?

Under ytan

Ok, nog för att det allt som oftast ser ut som på bilderna ovan hemma hos oss...

Men. Om man skrapar lite på ytan finner man att det faktiskt bor minst en ordningsfascist här (och det är inte hon som simmat in i bild). Samt att vi har två burkar enbär trots att det kanske är den krydda vi använder minst. Och att vi har malen peppar på burk. Har vi inte brukat en kvarn för det ändamålet åtminstone de senaste fem-sex åren? Kanske dags att rensa lite?

Hur som helst, notera att kryddorna (bortsett från de stora burkarna som ständigt rubbar mina cirklar) ligger i bokstavsordning. Alltid.

2997 kommentarer till så blir det tårta sen. Kom igen!

Ha, jag lurade er! Och mig själv. Det blir inget tusenkommentarsjubileum. Eftersom det tydligen redan lämnats tvåtusentre kommentarer. Jag skyller på gmail som buntar ihop konversationer lite slumpmässigt.

Titta mamma, jag leker med den!

– Wiiwii... tipptapp, tipptapp, tippetippetipptapp...

Partyhöjare: ryck av antenner och klor från en kräfta och ge den en pipig röst. Funkar inte det, testa bebismössetricket*. Funkar inte det heller, byt umgänge.

*bebismössetricket = stryk en katts öron bakåt och säg bebbimössa upprepade gånger med bebisröst.

Nostalgitripp

Häromdagen hävdade hemulen bestämt att hon minns att hon bott på en annan plats. Eftersom hon var sex månader när vi flyttade känns det orimligt att hon skulle komma ihåg något från Bergsjön, men jag blev iallafall inspirerad att ta med henne dit.

Redan när vi höll på med flyttstädningen drabbades jag av någon slags jävligt otippad separationsångest. Valde då att skylla på hormoner. Jag hade förvisso bott där i över sex år – längre än jag bott någon annanstans – men jag hatade verkligen avsaknaden av portlås, grannen med borren och tvättstugebabushkorna av hela mitt hjärta. Och att utsätta sitt barn för stigmatiseringen i att växa upp med postadress 415, när man har ett val, kändes onödigt. Jag var länge helt säker på att jag skulle låsa dörren och gå därifrån utan att vända mig om.

Idag såg jag våra gamla kvarter med besökarens ögon. Jag förfasades över sådant som jag knappt la märke till då. Hur allt tillåts att förfalla. Gungdjur som det sticker ut långa vassa skruvar ur. Glas och fimpar i sandlådorna.

Vi hyr av samma värd här som vi gjorde där, men vilken skillnad det är på servicen och attityden till hyresgästerna. Där väntade vi under alla år på att få en fuktskada i badrummet fixad. Och nu snackar vi ingen liten grej utan en stor bula i badrumsmattan. På att få en tröskel som skulle stänga ute ljud – och ljus – som kom in från trappuppgången. Det var alltså en stor glipa under ytterdörren. Här kommer bovärden och kollar läget och bokar service på en röd sekund när vi ringer om något.

Men det fanns också det som var så mycket finare än jag mindes det. Naturen. Badet. Stora lekplatsen med långa rutschkanan. Alla promenadvägar och trappor. Odlingar. Myllret av barn. Iallafall om man väljer att åka dit sommarens vackraste dag. I mitten av februari hade intrycket kanske blivit ett annat.

Saxparty

Små barn, små bekymmer heter det som bekant. Just nu är definitionen på lycka saxar och bad. Inte nödvändigtvis samtidigt som tur är, men ändå. Det ger mig gott om tillfällen att praktisera storstenens princip. Och hyperventilera i en imaginär papperspåse medan jag visualiserar avklippta fingrar och bakhuvud som möter sten.

Windows/Don't open that door

Ok fågeljävlar, jag har fattat att ni har fått ungar. Och det kanske bor en och annan katt här i grannskapet, men måste ni skräna/kraxa heeela tiden? Sover ni aldrig?

Och hey all ya myggor, vad är ert problem? När flyttade ni in till stan?

Kom och ge mamma en puss

Nu är de hemma om bara några minuter. Jag har just glufsat i mig en burk makrill i tomatsås. Så att de ska känna sig riktigt välkomna. Sån är jag. Omtänksam och vänlig.

De stora frågorna

Jag slits mellan att göra ett ryck och röja upp här hemma* tills de andra kommer hem, eller att gå ut och lägga mig i solen med min bok. Undrar om min familj skulle uppskatta en fräsch lägenhet eller en solkysst mammamage mest. Eventuellt sitter jag kvar här och funderar och lyssnar på Mark Levengood tills jag inte hinner med något vettigt alls.

*Obs! Det är inte i det här hemmet Jimmie Åkesson-tårtan och ölflaskorna har invaderat soffbordet. Här råder bara normal barnfamiljsmisär. Ni behöver alltså inte kontakta Barnavårdsnämnden ifall jag väljer alternativ två.

Jimmie Åkesson, tjalalalala!

De små sakerna i livet

Bortsett från att jag vaknade till av jag fick ett sms vid halv åtta-tiden sov jag ostört i ungefär tolv timmar i natt. 11:39 klev jag upp. 11:39! Jag som inbillar mig att jag egentligen är en morgonmänniska. Förträngningsmekanism? Det är första gången på tre fucking år som jag fått styra över min egen sömn. Jag är en ny människa.

Min familj är hos Hemulens farföräldrar. Jag marinerar kött, dricker starkt kaffe, diskar lite halvhjärtat och lyssnar på radio. Sen ska jag duscha sjukt länge med stängd dörr – utan att lyssna efter barnolycksfall eller misstänkta tystnader, packa kött och öl i en romantiskt somrig kasse, slinka förbi odlingslotten och ta tabberas på myntan, hoppa på vagnen till Örgryte och fira en anarkistisk midsommar.

Ps. Jag såg just att Amningshysteri-bloggen hittills fått 986 kommentarer. Kanske väljer jag att uppmärksamma den som lämnar den tusende.

Folkfest

Alltså, varför göra något i tid, när man kan göra det i otid?

Upprättelse!

Kära herr Nöt,

du kanske inte minns mig. Det är egentligen inte så noga, men jag ska iallafall ge dig en chans att friska upp minnet. Jag heter Jonna och vi träffades på en gruppintervju i höstas. Du körde en klassisk härskarteknikfuling. Ringer det några klockor? Inte? Ok, det är som sagt inte så noga. Vad jag ville säga var bara följande:

Vänligen
Jonna Dignelius

Ps. Jag hade rätt, du hade fel, in your face!

Bara gör't!

Ni är några stycken som verkar intresserade av konceptet menskopp. Good for you. Sådana tendenser vill jag gärna uppmuntra, även om jag varit för lat för att själv skriva en hyllning, men på fitt for fight-bloggen finns ett käckt inlägg (och inom kort en menskoppsskola) som jag varmt rekommenderar.

Har hon ingen egen säng? Men var sover hon då?

Oj, så bekymrade personer i min omgivning har varit över att vårt stooora barn (tre år gammal, 91 cm lång, 12 kg tung) sovit i vår säng så länge. Nej, det har inte varit jobbigt. Tvärt om, det är skönt att veta var man har henne, för att inte tala om att slippa kliva upp om nätterna om hon vaknar till. Men nu är det slut på sötebrödsdagarna.

Sedan vi gjorde om i sovrummet för ett tag sedan har hon bedrivit en intensiv tjatkampanj angående en specifik säng som hon fick upp ögonen för när vi besökta det stora möbelvaruhuset. Ok då, sa vi. Så nu står den där. Och ungen sover i skrivande stund i den för glatta livet. Så nu är väl allt frid och fröjd? Ha, bäst ni ringer socialen på en gång. Vi har köpt en våningssäng till ungen!

Klart jag är livrädd att hon ska ramla ner och bryta nacken, men de enda alternativen vi kunde se var a) ingen säng, med följden fortsatt tjat från barnet om en våningssäng och från omgivningen om vikten av självständighet och fan och hans moster, eller b) en vanlig säng, med följden att hon skulle rata den och fortsätta tjata om en våningssäng och att omgivningen skulle fortsätta tjata om vikten av självständighet och fan och hans moster.

FYI: Omgivningen har inte haft någon talan i den här frågan. Det är barnet som valt att flytta in i sitt eget rum.

Dagens skörd

Odlingslott är the shit!

Undrar om de hinner hem till lunch

Hemulen ska på utflykt idag. Hon har med sig matsäck för första gången.

J: Var ska ni någonstans på utflykt då?
H: Först ska vi gå till Marklandsgatan, sen ska vi åka spårvagn och buss. Sen ska vi åka bil till Joy och Noah (kusinerna i Skåne) och sen ska vi gå till en lekplats.

Ok, om de gör såna utflykter så fattar jag varför det blir så lite budget över till annat. Typ genusfrågor.

Hej kliché

Strumpor på sovrumsgolvet. Mmm. Sexy!

15 years ago

Ok, knäck den här nöten då

Nycklarna i handen.
Brevet i lådan.
Ljuset i Skagen.

Poesi eller minnesanteckningar? Oavsett vilket förstår jag inte alls vad jag ville ha sagt när jag sparade detta minimalistiska meddelande i telefonen. Igår kväll. Hur kort minne får man ha?

Geeks/freaks

Nu minns jag varför jag nogsamt undvikit alla former av föreningsliv under så många år. För att jag hatar (ok, hatar är ett starkt ord) ogillar andra människor så jävla mycket, särskilt när de inte fattar att de har fel och att jag har rätt. Jag är helt enkelt ingen lagspelare.

Tyvärr sitter jag i styrelser till höger och vänster och känner mig därför tvingad att föregå med gott exempel och alltså totalt jävla bakbunden vad gäller att uttala mig kritiskt. Men bjud mig gärna på en öl på lokal någon dag så ska jag spy galla så det står härliga till.

Husmorssemester/punk in drublic

Har alla resebolag någon slags universell hemlig svart lista? Kan mina mail (del 1 och del 2) angående Västtrafiks kombinerade toalett/amningsrum i så fall vara förklaringen till varför SJ klarar att dra pengar från mitt konto men inte att maila/sms:a vare sig bekräftelse eller beställningsnummer? Dem har jag för övrigt inte heller fått svar från på länge. Kanske det vore på sin plats att ligga på lite...

Nåväl. Om det skulle råka dyka upp några tågbiljetter här så åker jag helt solo kvist till Malmö och ser NOFX 22 augusti. Tjoho tjoho tjoho!

Senast jag såg dem var på nittonhundratalet i Christiania. Eventuellt kan jag också ha träffat dem. Och vi kan ha rökt jazztobak ihop. Jag kan också ha fått klä av mig alla kläder i tullen på vägen hem. Det kan ha känts som att det helt klart var värt det. Bildbevisen? De är spårlöst borta. *gräm*

Genusvetenskap på dagisnivå

Ungen valde en rosa volangklänning i morse. Ok, den var kanske inte optimal ur ett genusperspektiv, men med tanke på vädret var den perfekt, och innan dörren ens slagit igen bakom oss utbrast hennes fröken:
– Hej Hrönn, vilken fiiin klänning du har idag! Riktigt sommarfin!

Jag förstår att det är hennes sätt att se varje barn och att hon inte vill oss något ont, men jag tycker de där situationerna är skitjobbiga. Ställer jag inte till en scen så samtycker jag ju indirekt, tar jag däremot diskussionen så känns det som att jag säger till min dotter att hon inte alls är fin, vilket hon tyvärr lärt sig tycka är ett centralt värde här i livet. Damned if you do, damned if you don't liksom.

Idag valde jag medelvägen och väste fram något i stil med:
– Mmm. Den är luftig och sval när det är varmt ute.
Det kändes inte heller helt hundra.

När ska jag vinna på lotto så att jag kan sluta jobba och slippa lämna mitt barn till folk som matar henne med konstiga värderingar (och margarin och mjukost)?

Har man inte redan sömnproblem så kan man trösta sig med att det aldrig är för sent att skaffa sig det

Ok, om jag går och lägger mig nu så får jag sova sju timmar. Sju timmar är inte fy skam, jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt som till att påstå att sju timmar sömn är fullt tillräckligt för mig. Men. Det är mindre än åtta timmar och åtta är det magiska antalet timmar som någon vid något tillfälle hävdad att man ska ha på ett dygn. Följdaktligen sitter jag uppe ett par tre timmar till eftersom det ändå redan är "kört". Logiken? Icke-existerande.

Barn+staket

Well, hello there!

Optimism i vardagen

Mina leggings har spruckit, det var så länge sedan jag hade örhängen på mig att jag var tvungen att fulpierca lite och jag är sen till personalfesten. Jag räknar med att det vänder snarast. Annars...

Tittut!

Olyckligt ovetande

Jag önskar att jag hade vetat att det kan ta flera dagar för mjölken att rinna till. Och att de flesta barn har tillräckligt med reserver för att klara av att vänta på den. Hade jag vetat det så hade jag kunnat säga tack, men nej tack när personalen på BB plockade fram ersättningen. Att valet att helamma så lättvindigt togs ifrån mig på grund av min okunskap är något jag sörjer än idag.

Gå in och lämna en kommentar hos Sagogrynet om vad du önskar att du hade vetat om amning innan du fick barn.

Du och jag kylrummet, du och jag.

På förekommen anledning

Så du tycker inte att skolavslutning i kyrkan är något att bråka om? Då skulle jag vilja framföra följande punkter, sen kan vi diskutera vidare:

1. Sverige har ingen statsreligion.
2. Det är inte nödvändigtvis ett likhetstecken mellan kulturarv och bra idé.
3. Lek med tanken att låta dina barn fira sin skolavslutning i en moské.

Tomt på mejerihyllan

I provhytten kunde jag för ett tag sedan konstatera att jag minskat en kup-storlek. Inte mig emot. Men förra veckan när jag var iväg nästan två dygn från min unge började jag ana ugglor i mossen. Jag hade räknat med att bli tvungen att mjölka ur för att lätta på trycket, men icke. (Kuriosa: en bekant som var borta en helg från sin tvååring bokstavligen sprutade det en och en halv deciliter mjölk ur, det trots att hon först lånat sin systers bebis, och det var väl något i den stilen jag hade förväntat mig.)

Redan när hemulen (så gott som) slutade nattamma för någon månad sedan fattade jag att det nog var början till slutet, och jag är nog inte heller intresserad av att amma en sex-sju-åtta-åring, men redan? Det känns vemodigt.

Jag inbillar mig att fyra år hade varit lagom för oss. Men om jag känner mig själv rätt hade jag nog omvärderat det när fyraårsdagen närmat sig. Jag har ju redan flyttat fram målet från sex månader till ett år, från ett år till två år, från två år till det lite vaga "så länge vi båda känner för det". Som sagt: vemodigt.

Plånboken går som ett abborrgap

Inträde: gratis eftersom de av oss som är längre än 110 cm har Lisebergskort.
Åkpass för två vuxna och ett barn: 815 kronor.
Lite att äta emellanåt och ett par chokladhjul: en femhundring till.

Slutsats: Det var kul så länge det varade, men nu förstår jag varför vi bara gick på Liseberg en gång om året när jag var liten.

Bonus 1: Rökfritt!

Bonus 2: Ungens fröken extraknäcker som Pariserhjuloperatör.

Ps. Titeln har jag stulit från ett vykort jag hittade som min mamma, metaforernas okrönta drottning, skrev och skickade från Liseberg för en sisådär tjugo år sedan.

Tvångstankar

När de ligger så här och vilar sig fantiserar jag alltid om att ta ett stadigt pilsnergrepp och lyfta.

Re: symbolfråga

Hej!

Tack för att du hörde av dig till Västtrafik.
Det är troligen en toalett med skötbord och amningsstol som är handikappanpassad.

Med vänlig hälsning
Martina
Västtrafik Kundservice

--------------------------------------------------------------------

Hej Martina,

tack för ditt svar, som dock gör mig ännu mer förbryllad. Jag förstår inte kopplingen mellan nappflaska och blöjbyte.

Den där amningsstolen, hur ser den ut och hur fungerar den? Jag har själv ammat i tre år utan att någonsin råka på en sådan. Har de ett högt andrahandsvärde? Jag undrar eftersom jag inte såg någon annan stol än toalettstolen när jag var där inne. Kanske någon har stulit den?

Jag blir också nyfiken på hur det kommer sig att amningsstolen var placerad just på toaletten. Mitt barn kan ibland vilja bli ammat i upp till en halvtimme, blir inte medresenärerna irriterade om man uppehåller toaletten så länge?

Sen tänker jag också att en del barn kanske tycker att det känns underligt att äta inne på toaletten. Är det i så fall ok att sitta på ett vanligt säte ute i salongen och mata sitt barn?

Trevlig helg
Jonna

En gång morsa, alltid morsa

Ok, det var trevligt att åka bort och förlusta sig, men inte trevligare än att jag ändå höll utkik efter bra lekplatser, barnvänligt fika och livsfarliga kajkanter. Good to know.

Symbolfråga

Hej Västtrafik,

jag var på kurs på Sydkoster i helgen som var. Det var jättetrevligt på alla sätt och vis och både dit- och hemresan gick smidigt, men på färjan såg jag något som förbryllar mig. På dörren till den större av de två toaletterna satt tre symboler: en klassisk dam-/herrsymbol, en handikappsymbol och en nappflaska.

De två förstnämnda är jag bekant med sedan tidigare, men den tredje blir jag bara inte klok på, så nu skriver jag till er i hopp om att ni ska kunna bringa klarhet i frågan.

Vänligen
Jonna Dignelius

Smaklig måltid!

Största möjliga tyssstnad

För ett tag sedan var jag på en tillställning där alla gäster fick fylla i en plojig visum-ansökan. I en av rutorna blev man ombedd att fylla i sin lön. Jag skrev "otack", någon annan skrev "för lite" och en tredje kort och gott "ja". Så vitt jag vet var det ingen som plitade ner några siffror. Vad är det egentligen vi är rädda för? Jag är övertygad om att de enda som har något att tjäna på att vi mörkar vad vi har för inkomst är våra arbetsgivare.

På mitt förra jobb hade jag inte hjärta att prata lön med mina kollegor eftersom många av dem var så hopplöst underbetalda. En stålkvinna, 64 år gammal, som inte varit hemma med barn många år och som alltid gjort ett gott jobb hade tre tusen kronor mer än mig i lön, och ungefär 40 år mer arbetslivserfarenhet. Känns inte helt renhårigt.

Där jag jobbar nu snackar jag inte heller gärna lön. Men nu är det ombytta roller. Det är första gången jag är anställd som kock av kommunen, så jag ligger i samma löneklass som 19-åringar utan studielån, eget boende och familj. Två tusen kronor under snittet. Klart det är lite pinsamt.

Jag vet inte om jag hade haft mycket mer i lön om jag jobbat på krogen, kanske hade jag fått någon krona i dricks då och då, men hotell- och restaurangfacket är verkligen inte mycket att hänga i julgranen, så antagligen inte. Jag ska ge er ett exempel: senast jag var medlem där hade man 17:50 i ob-tillägg. Punkt. Oavsett om det var en vanlig sketen söndag, okristligt tidig vardagsmorgon eller julafton. Ni fattar va?

Nu har jag istället förmånen fast anställning, slipper jobba helger och kvällar och med lite trixande kan jag ta ut sex veckor betald semester. Och så trivs jag på jobbet. Det är faktiskt inte fy skam ändå.

Vad jag tjänar? 20.000 kronor i månaden. Baserat på heltid alltså.

Jo tack, bara bra, själv då?

Jag är så jääävla trött och det yttrar sig i ett härligt labilt humör. Nyss grät jag till exempel en skvätt när min unge skällde på mig. Nu kollar vi på Pippi och hoppas kunna låta bli att glömma bort maten som står på värmning i ugnen. Ja, i den gamla hederliga ugnen eftersom vi slängde ut micron för några månader sedan, men bli nu inte alldeles till er för vi (eller åtminstone jag) har inte en enda gång ångrat att vi offrade möjligheten att äta Billy's till middag till förmån för några kvadratcentimeter extra bänkyta.

Andra saker jag har ångest över idag är att familjefadern är på Liseberg och förlustar sig med sina kollegor – helt irrationellt, jag vet, men psykoströttheten gör att jag inte förstår hur jag ska orka leva tills klockan blir åtta, eller med lite tur sju, så att vi får gå och lägga oss – samt att mitt Kosterresesällskap har hoppat av med följden att jag får åka med en massa främmande människor. Orka lära känna någon liksom. Orka packa. Orka vara på Centralstationen 8:45 i morgon bitti.

Men allt blir säkert bättre bara jag kommer iväg, sova kan jag ju göra på bussen eller tåget eller vad vi nu reser med. Jag har inte orkat kolla upp det. Inte heller har jag orkat ladda Västtrafikkortet. Frågan är om jag orkar lära mig något nytt eller om jag hemfaller åt att hålla mig i bakgrunden och tramsa hela helgen.

Allt jag önskar mig är lugn och ro. Familjehelg utan kalas eller sovrumsrenovering eller Ikea-besök. Hurra för långhelgen (onsdag-torsdag-fredag-lördag-söndag-måndag!) nästa vecka!

Kvällskalorierna är de bästa kalorierna

Status quo

På plussidan:
Bakat bröd.

På minussidan:
Inte diskat. Sedan kalaset i söndags.

Inte konstigt att man är trind och fryntlig

Man vet att man har ett sunt förhållande till mat när man blir sugen på bubbelvatten, reser sig ur soffan, går och hämtar en glass, äter glassen, inser att man fortfarande är sugen på bubbelvatten, reser sig ur soffan, går ut i köket, står och stirrar rakt ut i tomma intet en stund innan man kommer ihåg sitt ärende och hämtar det fördömda vattnet. Hej tomma kalorier.

Evigt nittiotal

Det har gått i runda slängar ett och ett halvt decennium sedan jag och mina högstadievapendragare hängde hemma hos E och sprayade nackhåren och lyssnade på reklamradio innan vi stack in till stan* för att dricka häxa och hamna i dåligt sällskap, men tydligen har jag inte missat särskilt mycket under de år jag hållit mig på rätt sida av 100 MHz-strecket. Det jag hann höra idag innan jag stängde av mentalt var någon form av lambada-tolkning följt av I'll be missing you.

Kanske ger jag det en ny chans om femton år igen. Inte för att jag tror att Puff Daddy kommer behöva ligga sömnlös om nätterna och oroa sig över pensionen, utan mest för att bekräfta att åtminstone något är konstant i den annars ständigt föränderliga värld vi lever i.

*Ulricehamn

Note to self

Croissanter och treåringar är ingen vinnande kombination.

Vägra lära av historien

Det finns såklart andra butiker där man kan hitta minst lika dyr frukt. Konsum Avenyn till exempel.

Det är alltså så här det känns att bli rånad

 Tur att jag fick en femma rabatt på kexen.

Ungen fyller år i helgen, så på väg hem från jobbet igår gled jag in på Ica Focus för att tjacka lite roliga frukter att bjuda på på förskolan. Misstag. Alla vet att det är ekonomiskt vansinne att gå in där, men jag trodde ändå att det fanns gränser.

Kassör: Den här melonen är säljstoppad.
Jag (försöker vara lustig): Oj, det var värst, är den från Japan?
Kassör: Det vet jag inte. Du kan gå och hämta en annan sort.
Jag: Äh, jag klarar mig. Det är så lång kö.
Kassör: Jag kan vänta.
Jag: *gör som jag blir tillsagd*

Tillbaka i kassan visar det sig att melonjäveln jag i panik plockat åt mig kommer gå på 120 spänn.

Jag: Oj, vad hände där? Kan en melon kosta 120 kronor?
Kassör: Den är ganska tung, nästan fem kilo. Vill du att jag ska väga om den?
Jag: *svettas* Nej, det är lugnt, jag tror dig.
Kassör: *väger om melonen* Nästan fem kilo.
De ungefär tre miljoner människorna som står i kö: *önskar att blickar kunde döda*
Jag: *profylaxandas* Jag tar den.

Som tur var blev jag sen antastad av ett fyllo vid Korsvägen och fick således utlopp för min frustration genom att passa på att överreagera rejält på hans påstående om att han skulle vara den mest begåvade mannen på jorden.

Amning är onödigt

Den där uppsättningen speciella glas för vin, eller en 48-tums plasma-TV, eller andra ekonomiska utsvävningar. Totalt onödigt, men kanske ganska trevligt? Växter i fönstrena. De behöver tas om hand, tar lite tid, och kanske borde man göra nån riktig undersökning om hur mycket de egentligen förbättrar luftkvalitén inomhus, om de verkligen är värt besväret att ha dem?

[...]

Faktiskt är det ganska lite som är strikt nödvändigt för att överleva. Vi fyller våra liv med såna saker. Det gör dem inte oviktiga!

Varför utsätts just amning för kravet att den ska vara nödvändig för att berättigas?

Läs hela inlägget, om saker man egentligen inte behöver, hos Hallonbål. Gör det nu.

Bara vara

Hurra för lediga onsdagar! Idag har vi freecyclat tapetseringsbordet (mindre än två timmar efter att jag lagt upp annonsen kom en tjej förbi och hämtade det), lekt doktor och mamma mamma barn (jag fick vara hund eller lillasyster – oklart vilket – och hemulen var pizzabagare), spelat memory, dansat, haft bjudning under torkställningen (som vi inte tömt på torr tvätt), diskat lite, sovit tillsammans i soffan och tusen andra saker. Dock inget av det jag föresatt mig att få gjort, typ baka till kalaset, lämna grejer på Myrorna och greja på lotten. Mycket skönt. Det borde få bli en vana.

Real men wear babies

På väg hem från jobbet klev två helt vanliga män på bussen, de pratade om ditt och datt, verkade daglediga och var till synes på väg på utflykt. Inget man direkt ramlar av stolen över, om det inte vore för att de också hade varsin bebis i sele på ryggen.

Jag önskar att jag inte hade blivit så exalterad, men tyvärr var det en alltför extraordinär upplevelse för att jag skulle kunna klara av att inte tjuvkika och -lyssna på dem hela vägen. Kommer jag få uppleva den dag då pappalediga som umgås i grupp inte är mer uppseendeväckande än mammalediga dito? Hoppas det.

Äh, sovrum är ändå överskattat, vi spikar igen dörren istället

En kompis från förr fick en femtiolapp i studentpresent av sin farfar. Inte för att gubbtjyven hade för avsikt att vara snål utan för att det var ett tag sedan han själv hängde runt på stan och "köpte sig något fint". Jättekul och gulligt tyckte jag då. Idag var det lättare att hålla sig för skratt, när vi stod på ikea och vände på slantarna och önskade att vi hängt med bättre när de pratade om konsumentprisindex i skolan:
– Det kan väl inte gå på mer än max tiotusen? Äh, jag för över femton så är vi på den säkra sidan.

Yeah right. Vi hade kunnat tömma alla konton vi har och sälja ungens fonder och ändå vara panka innan vi ens hunnit halvvägs runt. Ffffffffff... Nu blir vi tvungna att åka dit en gång till innan helgen. Som om vi inte hade annat att sysselsätta oss med.

Parterapi

Klarar vi det här så klarar vi allt, tänkte jag innan vi satte igång. Och i natt färdigställde vi, efter veckor av vardagsrumscamping, det nätta renoveringsprojekt.

Summa tjafs och bråk: färre än när vi sätter ihop ikea-möbler tillsammans. Trots att ingen av oss kan tituleras "den händige".

Slutsats: vi håller nog ihop ett tag till. Förutsatt att vi klarar av morgondagens inköp och montering av nytt sovrumsmöblemang alltså.

Jag är inte rasist, bara lite fördomsfull

O, jag var tvungen att visualisera en stor skämskudde på jobbet idag. (Eller igår om man ska vara nogräknad, why the hell am I äting chips och dricking äppeljuice klockan ett på natten?) Så här var det:

En tjej som läser SFI ska komma och praktisera hos oss. Idag var hon och hälsade på tillsammans med sin samordnare. Vi pratade om vilka tider som kan passa, ifall hon behöver lämna barn på förskola på morgonen och rätta sig efter deras schema eller så. Nej, det var lugnt på den fronten eftersom hennes man är hemma och är pappaledig. Samordnaren gick igång fullständigt på det och ba:
– Oj, så modernt! Och så jämställt! Härligt att du har en sån duktig och bra man som hjälper till hemma, sånt gillar vi i Sverige!

Duktig? Hjälper till? Sånt gillar vi i Sverige (där männen tar ut 20% av föräldraledigheten)?