Oj, så bekymrade personer i min omgivning har varit över att vårt stooora barn (tre år gammal, 91 cm lång, 12 kg tung) sovit i vår säng så länge. Nej, det har inte varit jobbigt. Tvärt om, det är skönt att veta var man har henne, för att inte tala om att slippa kliva upp om nätterna om hon vaknar till. Men nu är det slut på sötebrödsdagarna.
Sedan vi gjorde om i sovrummet för ett tag sedan har hon bedrivit en intensiv tjatkampanj angående en specifik säng som hon fick upp ögonen för när vi besökta det stora möbelvaruhuset. Ok då, sa vi. Så nu står den där. Och ungen sover i skrivande stund i den för glatta livet. Så nu är väl allt frid och fröjd? Ha, bäst ni ringer socialen på en gång. Vi har köpt en våningssäng till ungen!
Klart jag är livrädd att hon ska ramla ner och bryta nacken, men de enda alternativen vi kunde se var a) ingen säng, med följden fortsatt tjat från barnet om en våningssäng och från omgivningen om vikten av självständighet och fan och hans moster, eller b) en vanlig säng, med följden att hon skulle rata den och fortsätta tjata om en våningssäng och att omgivningen skulle fortsätta tjata om vikten av självständighet och fan och hans moster.
FYI: Omgivningen har inte haft någon talan i den här frågan. Det är barnet som valt att flytta in i sitt eget rum.
Vad härligt att hon valde själv! Min man vill flytta Björn till egen säng snart, medan jag tycker att han är för liten. Vi får se hur det utvecklar sig...
SvaraRaderaDet är klart hon klarar att sova i våningssäng utan att trilla ner, så som hon har övat på staket och broräcken etc... :)
Min lilla unge, drygt tre år, 105 cm och 15 kg, har valt att flytta tillbaks in till mig. Hon somnar tillsammans med mig i sin säng varje kväll men kommer varje natt (alltså varje, 100 procent av nätterna jag har henne) in och lägger sig hos mig och sover där tills morgonen. Det stör mig något gruvligt då jag inte är van (det stör mig lika mycket de gångerna jag inte har elsa och det kanske sover en man eller en vän där) men imorse märkte jag henne först när jag vaknade så det börjar nog ge sig. Jag har inga planer på att be henne stanna i sin egen säng om jag inte märker att hon sover bättre där eller så. Man får göra det som passar liksom.
SvaraRaderaGrannens son fick en loftsäng när han var kanske 4,5 och det har aldrig varit några problem. Jag kan inte se att det är så mycket skillnad på så sätt.
Hela vår familj har sedan Lillhjärtats ankomst regriderat och sover helst tillsamanns. Mysigt för det mesta, jobbigt när katterna tar in loppor....
SvaraRaderaPlanen är att barnen ska sova i samma rum när dom känns redo. Men det bilr ett senare problem.
Jag känner att jag har svårt att släppa taget. Vill att dom ska vara små lääääänge.
Jag tycker H har varit duktig som valt säng själv. Då är hon väldigt redo.
Lisa: Jag är mest orolig för att hon ska vara sådär desorienterad som man kan vara när man är nyvaken och bara kliva ut för kanten.
SvaraRaderaÄr Björn till "besvär" när han sover med er? Hade Hrönn hållit på och sparkas och så som många barn tydligen gör så kanske hon hade fått egen säng tidigare.
Bästa grejen med att få ha ett vuxensovrum är helt klart att man kan ligga med tänd lampa och läsa igen.
Lina: Ja, du har nog rätt i att det är en vanesak. Hoppas du lyckas sova lika bra tillsammans med henne fortsättningsvis också.
Icka: Min bror var redo när han var nio år :)
Jo man kan väl säga att han är till besvär. Han sprattlar och flyttar runt mycket, och vaknar ganska ofta under natten. Krypa i sömnen är också en favorit. Vi ska sluta nattamma under sommaren så får vi se sedan.
SvaraRaderaVuxensovrum låter rätt skönt, även om jag älskar att ha honom med oss också.
Finns det ingen kant eller räcke på sängen som skyddar?
Vad fint att hon fick välja själv när det var dags att sova i egen säng, så vill jag göra med Elly också, det skulle kännas fel att tvinga henne att sova i sitt egna rum om hon inte vill.
SvaraRaderaSynd att bilden på din syster inte kom till användning på någon skylt då! Du får göra en snajsig födelsedagsskylt av den istället, till hennes 30-årsdag eller så!
Lisa: Jo, en ganska rejäl kant. Så det är ingen risk att hon rullar ur, men just om hon bara liksom kliver ur i ren förvirring över att hennes föräldrar är borta. Ok, jag är sjåpig. Jaja :)
SvaraRaderaFifi: Ja, och för att inte tala om hur förödande det skulle vara för ens egen nattsömn att hålla på att springa tillbaks med ungen till dess rum.