Jag har en liten tjej på snart 8 månader, och jag är nästan helt ensam bland mina vänner med att fortfarande amma. De flesta slutade långt innan bebisarna var 6 månader, så ibland känns det ensamt... Att läsa din blogg har varit en tröst och uppmuntran många gånger och jag känner också att jag vill amma länge! Men nu har det blivit så svårt att hitta "naturliga tillfällen" tycker jag. :( Hon är ju "stor" nu och ska äta tre mål mat om dagen och på kvällarna är det helt hopplöst att få henne att somna på bara amning så nu har jag börjat ge henne välling då för att hon ska komma till ro och somna in. Med det är det typ bara nätterna kvar och nästa vecka ska vi till BVC och då kommer jag väl få höra att hon nu är så stor att hon "ska" sluta äta på nätterna också. :( Jag bara undrar om du har något bra tips på hur man naturligt behåller amningen i vardagen? undrar tinatoon.
Jag blir alltid lite nervös (men såklart också smickrad) när någon rådfrågar mig om amning. Att jag har ammat i över tre år och därtill läst nördigt mycket på ämnet hjälper inte. Men med det sagt ska jag ändå göra ett försök. (Amningsbloggen, med Marit och Eva-Lotta i spetsen, och Sagogrynet är däremot riktiga proffs. Och självklart kan man också alltid höra av sig till en hjälpmamma.)
Ett lite större barn, som inte längre är lika beroende av amningen för att få i sig näring och energi, kan man ändå fortsätta att amma fritt mellan måltiderna. Man kan amma som mellanmål, tidigt på morgonen för att slippa kliva upp i ottan och fixa frukost, vid läggdags för att varva ner, när man varit ifrån varandra och ses igen, som tröst, när det blir långtråkigt på en tågresa, som måltidsdryck, vid nattliga uppvaknanden (att fortsätta nattamma kan vara ett effektivt sätt att bibehålla mjölkproduktionen, särskilt då tillfällena under dagen börjar bli glesare, eftersom det är under småtimmarna som nivåerna av prolaktin som högst)... kort sagt: närhelst man känner för det. Bröstmjölk funkar dessutom finfint som vätskeersättning för sjuka barn och många föräldrar vittnar om att det är det enda deras barn vill ha när de mår dåligt.
Det finns ingen särskild ålder då man måste sluta nattamma. Det är upp till varje familj att bestämma själva. En del står inte ut med att bli väckta varje natt och slutar därför, ibland får det barnet att sova mer sammanhängande, andra står inte ut med att vara tvungna att kliva upp och fixa välling/ersättning eller vyssja till sömns och fortsätter av den anledningen.
Värt att reflektera över är att ersättning, välling och tröstnapp kan konkurrera ut amningen, så om man är mycket mån om att behålla amningen kan det också vara idé att överväga att sluta med, eller dra ner på, det.
Hur har ni andra som ammat länge gjort för att hålla igång amningen?
För mig och min unge har det varit nästan tvärtom, hon hade nog levt på amningen om hon hade fått bestämma. Men jag tycker verkligen du skriver bra tips.
SvaraRaderaOch för mig var det likadant, som för frågeställaren. När jag hittade din blogg blev det lite mindre ensamt i amningsträsket :) och det blev lättare att "stå" för sin amning. Vilket ibland är en kamp i sig - att inte dra sig tillbaka och gömma undan sin amning bara för att barnet är över halvåret. Den som tjatat mest om att sluta amma är min syster och min mor. Men när jag sa att jag skulle amma åtminstone tills hon är två (förhoppningsvis längre) så har de tystnat något.
Tyvärr blev det här inga tips - utan mer en eloge till dig Jonna.
/PPD
Jag vill hålla med föregående talare - det är ensamt ibland att själv stå för sin "långtids"-amning när allt man möter är frågor om när man tänkt sluta, och där har du varit en stor hjälp också för mig.
SvaraRaderaJag ammar mitt 22 mån barn när jag kommer hem efter jobbet och när hon ska sova på kvällen. Det sker oftast bara i hemmet så jag slipper blickar och kommentarer från utomstående, men min syster och andra nära frågar ofta hur länge jag har tänkt hålla på. Detta tycks vara av stort intresse för folk och om barnet sover dåligt eller är väldigt mammig (vilket hon är) klassas det av många som ett resultat av amningen och om jag skulle jag klaga över det så får jag bara höra att jag borde sluta amma.
Men oavsett alla åsikter, för mitt barn och mig så har amningen rullat på. Jag jobbar heltid, har varit borta nått dygn då och då och slutat nattamma helt utan att det störts.
Det tinatoon beskriver låter nästan exakt som min förstfödde. Han åt ju så mycket mat, och hade dessutom napp så vid 8 månader ammade jag kanske bara 2,3 ggr/ dag och någon gång på natten. Från 7 mån fick han välling kvällstid och det stod han sig på så bra att han vid 8 mån slutade nattamma. 10 månader ammade jag honom totalt, trots att jag från början tänkt mig 1-1,5 år, kanske längre.
SvaraRaderaSå mitt sätt var ju jättebra om jag velat sluta, men om tinatoon vill amma länge säger jag:
1. Sluta med napp om barnet har det, eller begränsa i alla fall användandet rejält.
2. Sluta ge välling på kvällen.
3. Om du ger vatten till maten, sluta med det och amma istället.
4. Amma fritt, oavsett när barnet åt senast.
5. Nattamma så länge du orkar.
jag blev glad av att läsa det här inlägget, samt kommentarerna, för jag har fått för mig att många verkar tycka att det är "fult" eller "fel" att amma länge. Jag vill helst amma Elly tills hon är över 2 år, om det nu går och det känns som om jag kommer att behöva försvara det ganska mycket. Tråkigt att det ska behöva vara så. Om ungen vill amma, om mamman gillar att amma barnet, så varför inte köra på?
SvaraRaderaMin "stora" tjej ammade jag i drygt två år. Barn #2 är bara 10 månader och ammar massor.
SvaraRaderaLillebror ammar jag när han verkar vilja det, eller när jag erbjuder amning då jag känner att det har gått lång tid sedan sist. När han är ledsen är amning ett bra sätt att trösta. Definitivt en godmorgonamning när han vaknar, och alltid en godnattamning vid läggdags, och ofta före och/eller efter att han sover på dagen. En gång när jag går och lägger mig, och en till två gånger på natten.
Han dricker inte välling och jag är sparsam med nappen just för att det är viktigt för mig att behålla amningen. Napp får han endast när han ska somna i bilen eller i vagnen, eller när han är ledsen och jag inte kan amma (mitt på motorvägen, eller när jag inte är hemma, etc).
När jag börjar jobba igen, efter sommaren, så blir det utpumpad bröstmjölk på mugg på dagen men annars oförändrat.
När storasyster började på dagis blev det mindre amning. Morgon och kväll och natt, samt direkt när vi kom hem från dagis. Det blev ett trevligt sätt att mötas igen efter dagis.
Jag slutade inte nattamma henne förrän hon var två år. Några månader senare slutade vi helt att amma.
kände att jag ville ge respons på den här meningen:
SvaraRadera"på kvällarna är det helt hopplöst att få henne att somna på bara amning så nu har jag börjat ge henne välling då för att hon ska komma till ro och somna in"
Min nästan 8-månaders är likadan, det går inte längre att amma henne till sömns, men eftersom jag inte vill ge välling för att värna om amningen så började jag helt enkelt bara gå och lägga henne istället om hon vägrade somna vid bröstet. Hon protesterar i början så jag får hålla ner henne i sängen, men hon slappnar fort av och somnar oftast inom fem minuter, om hon inte lugnar ner sig tar jag upp henne och ammar igen och då brukar hon slappna av och somna istället. Så det behöver inte vara fel på mjölken eller mättnaden, det är nog bara så att bebisarna kommer in i någon ny fas av livet och det innebär att gamla knep att komma till ro och somna inte längre funkar, då får man prova något nytt. Så vill du skippa vällingen kan du prova "mitt sätt" istället. Eller gå ut och ta en promenad och söva bebisen i sjalen (om du sjalar), det gjorde jag mycket med min första bebis under sommaren och hösten.
PPD: Just runt sju-åtta månader trodde jag faktiskt att amningen var på upphällningen eftersom Hrönn var så otroligt intresserad av mat just då, men annars har det varit som du beskriver: att hon hade kunnat leva på bröstmjölk for evvah.
SvaraRaderaHärligt att veta att andra inspireras och hittar styrka av min tramsiga blogg. Eloger är för övrigt alltid välkomna här :)
Lisa: Tråkigt att det så ofta verkar vara närmaste familjen som inte kan respektera ens sätt att vara förälder, men som tur är är det väl oftast dem man har som lättast att ryta ifrån mot.
Skönt att läsa att amningen funkar så bra för er!
Andrea: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Hoppas du får chansen att amma längre den här gången.
Fifi: Hoppas du har turen att slippa träffa på dem som tycker att det är fult och fel att amma länge och att amningen fortsätter rulla på så länge ni känner för att fortsätta!
htoomik: Bra napptips! Det är lätt att den hamnar i munnen av ren slentrian.
Kristina: Hur menar du med att "hålla ner henne i sängen"? Jag tycker det låter lite tufft, men jag minns en period när Hrönn blev distraherad av ALLT när hon höll på att somna. Då körde jag ett tag med stängd sovrumsdörr och så låg jag bara på sängen och väntade på att hon röjt färdigt i rummet och kom och kröp ner bredvid mig igen. Det kunde ta sjukt lång tid att natta henne så, men som jag minns det nu varade den där lättdistraherade fasen som tur var inte så länge.
Jag sitter bredvid och håller en hand på hennes bröst/rygg beroende på hur hon ligger. Försöker hon sätta sig upp lägger jag ner henne igen. Håller med om att det kan låta tufft, men alternativet är att brottas med övertrött bebis i soffan i flera timmar typ, då tar jag hellre 10-15 minuter i sovrummet, det blir alla gladare av.
SvaraRaderaJag måste säga att det känns sjukt att folk börjar rynka på näsan om man ammar längre än ett halvår. Min bvc-tant sa på åttamånaderskollen nånting om att "jomen så är det ofta om man helammar och långammar". Minns inte exakt vad det var om och jag har ingenting emot långtidsamning, men åtta månader kan man väl för fan inte kalla långamning? Jag vill ha med amningen under hela övergångsprocessen till "riktig" mat, inte byta från det ena till det andra över en natt.
SvaraRaderaTack för ert stöd! :)
SvaraRaderaVi ammar ofta om man tex är ute på nåt som drar ut på tiden och lilltjejen börjar bli hungrig, då kan man amma lite så står hon sig en stund till. Men det är just det där med någon slags regelbunden amning i vardagen som jag var ute efter tips på och det har jag ju fått lite nu, så tack allihopa! :)
Kristina: Det är inte bara det med att komma till ro som inte funkar med henne och bara amning, utan när hon väl somnar så vaknar hon strax igen, det kan ta allt emellan 10minuter upp till en timme och då gråter hon otröstligt och så får jag amma henne igen. Hon somnar då och så upprepas proceduren med uppvaknandet från allt mellan 10 min till en timme, oftast mer var 10-15 min när hon väl har vaknat en gång. På vällingen "står hon sig" 3-4 timmar utan att vakna, även om det fortfarande är lite kämpigt att få henne att SOMNA. Det blir jobbiga kvällar både för henne och mig om hon ska vakna sådär hela tiden, hon får ju liksom ingen riktig vila känner jag, och jag får ingen ro utan kan lika gärna gå o lägga mig 19.00 med henne så jag finns nära till hands när hon vaknar o vill amma. Jag gjorde så i ett par månader innan jag "föll till föga" och började med välling vid läggning... :/