torsdag 14 april 2011

Öppet brev till alla nattamningsbelackare

Hej,

ni hade fel. Man måste inte sluta nattamma för att "lära" sitt barn att sova hela natten. Så småningom fattar hen själv att sammanhängande sömn är the shit.

/Vis av erfarenhet

6 kommentarer:

  1. ahh det gör mig så lycklig att höra! nu ska jag bara vänta några dryga år innan mitt 17 månaders barn har insett lyckan av oavbruten sömn.

    SvaraRadera
  2. Härligt! Vi är inte där ännu, men vaknar vissa morgnar och inser att han bara ammat någon enstaka gång under natten, istället för 3-5 gånger som han brukar. Utan att vi behövt göra något! Och vi har sådan rutin på nattamning nu att jag inte tycker att det stör mig alls.

    SvaraRadera
  3. Tumme upp!
    När Mira var typ 3 månader sov hon 23-06 utan amning. Är det en hel natt? I vilket fall som helst, så behövde jag aldrig "lära" henne att sova hela natten utan mat, det klarade hon av själv.. Väldigt skönt och bra.

    SvaraRadera
  4. Så där ja. Hos oss var det också Knappen som talade om att nu var det slut. Jag vaknade en morgon, klockan var sju och bara: eh okej!

    SvaraRadera
  5. Lisa1: Eller så händer det imorgon. Vem vet? :)

    Lisa2: Nej, nattamningen har inte stört mig nämnvärt heller, men känslan av lyx i att få sova hela nätter är ändå obeskrivlig. Syd bara att det här antagligen är början på slutet för amningen.

    Anne: Jag tror att man definierar fem timmar som hel natt när det gäller bebisar, är det "rätt" timmar så är ju fem timmar guld, men är det mellan 19 och 24 så har man som förälder kanske inte lika mycket glädje av det som om det är som i ert fall :)

    Sofia: Visst känns sånt här extra bra när det är barnet som fått styra!?

    SvaraRadera