lördag 9 april 2011

Orättvist

Varför innebär mina sovmornar så ofta att jag ligger i sängen och osover med en unge som pockar på uppmärksamhet en gång i sekunden medan pappan som "klivit upp" ligger i soffan och drar timmerstockar helt ostört?

7 kommentarer:

  1. Va?

    Kan du inte låsa in dig?

    SvaraRadera
  2. Jo då, men det blir inte mer sovet för det. Då tvingas jag ju lyssna på en unge som bankar på dörren istället :)

    SvaraRadera
  3. De på Chalmers borde ju kunna uppfinna nån sorts skön ljudisolerad bubbla du kan sova i!

    SvaraRadera
  4. Inte så okej. Tvinga pappan att stiga upp (fast det borde inte vara ditt ansvar). Det är din sovmorgon. Och ta ut sovmorgon igen på hans sovmorgon för han har ju tagit din.

    SvaraRadera
  5. Känner igen det där. Ibland är det skit att vara populär. Men om pappan skulle vara vaken och ha en massa roliga lekar att erbjuda skulle du nog få sova :) Hos oss är det nästan ett måste, att övriga familjemedlemmar är extra festliga när jag har min sovmorgon. Annars har ju Miss Muffin ett smidigt förslag :)

    SvaraRadera
  6. Miss Muffin: Jag kanske kan få hyra in mig i deras ljudisolerade rum, bra idé!

    Underlandet: Nu tycker jag du är lite hård mot pappan. Det är inte så att han med berått mod somnar ifrån allt vad ansvar heter. Utan snarare att han däckar av när ungen fintar honom genom att låtsas leka självständigt. Men jag kanske ska föra fram som förslag att han och barnet måste lämna lägenheten eller utföra någon form av superintressant hushållsarbete.

    LillaGrå: Enda skillnaden här är att när de hittar på något kul kommer hon på mitt i att jag också måste få vara med/att hon vill krypa ner och gosa lite med mig (läs: fara runt som en orkan i sängen) och försöker pappan stoppa henne så vaknar jag ju ändå av fighten som uppstår. Jag får väl helt enkelt njuta av att jag för tillfället är nummer ett. Eller börja ta in på hotell då och då.

    SvaraRadera