El grande finale! Ska jag vara ärlig så hade jag glömt att knyta ihop den här ojämställdhetssäcken, men oärlighet varar ju som alla vet längst så jag säger istället att jag har laddat. Bidat min tid.
Jag vet ett par som delar lika på allt. De verkar trivas med det, men jag är ganska säker på att det i vårt fall hade resulterat i katastrof. Åtminstone hade jag ruttnat inifrån om jag var tvungen att föra bok över vem som rensade avloppet senast eller planera min fritid utifrån vilka dagar det var min tur att diska den här veckan.
Det finns nog faktiskt bara en enda sak som ingen av oss velat göra avkall på: föräldradagarna. Om jag fått en krona för varje gång jag hört någon säga vänta bara tills du själv får barn så ska du se att du vill behålla alla dagarna för dig själv så hade jag varit rik idag. Till slut började jag nästan tro på det. Men som tur är så råkade jag vara så hemskt omoderlig av mig att jag inte under hot om våld försökte tvinga min man att överlåta sina 240 pappadagar till mig. Det är jag glad för. Med barn finns det ingen kvalitetstid, bara kvantitetstid.
Ojämställdhet i vardagen
Ojämställdhet i vardagen – pengar
Ojämställdhet i vardagen – städning
Ojämställdhet i vardagen – mat
Ojämställdhet i vardagen – disk och tvätt
Ojämställdhet i vardagen – barn
Ojämställdhet i vardagen – klyschor
Det där är så sjukt, vaddå behålla alla dagarna för sig själv. Ibland låter det som om mna är snäll och "avvarar" sina dagar till pappan (eller den andra partnern). Det är så ojämställt redan från början i många fall.
SvaraRaderaVi har varit väldigt snåla med varsin hälft.
kan inte ens stava för att jag blir så frustrerad.
SvaraRaderaVäldigt intressant ämne. Varje gång du skrivit har jag funderat på hur gör vi? Och det är nyttigt. Jag tror inte heller på millimeterrättvisa, det handlar ju om så mycket, hur det passar oss. Bara båda parter är nöjda.
SvaraRaderaFör oss var det svårt att dela exakt lika på föräldradagarna eftersom Björn hade eget företag, men han var hemma 6-7 månader och jag ett år. Tyvärr sköter jag hemmet mycket mer och det ska det bli ändring på! ;) Men t.ex. så nattar vi Mira varannan kväll och har gjort sen hon var liten bebis. (med undantag i fall någon är borta en kväll förstås).
Jag vet inte vad jag vill säga med detta, men det är nyttigt att fundera! :)
Tack för att du skriver en så braig blogg, Jonna! :)
Alex: Jag undrar varför inte fler pappor sätter ner foten. De är ju ofta så bra på det annars.
SvaraRaderaAnne: Tack!
Det är intressant det där med att många män med egna företag inte har möjlighet att vara hemma alls, kvinnor med egna företag verkar ju inte ha alls lika svårt att få ihop det med ledighet :)
Hej!
SvaraRaderaPå nåt sätt har jag hittat hit och av det jag läst är det kul läsning.
Jag lever i sk ojämställt äktenskap, eftersom jag nästan har tagit ut alla föräldradagar själv. En intressant debatt om jämställdhet är föräldrar vs. förskola. Räkna de dagarna och timmarna! Sjukt ojämlikt! Jag är supersnål, inte främst mot min man, men mot förskola och staten som så ivrigt och tidigt vill ta över. Till dem verkar det som vi är helvilt generösa!
Charlotte: Hej och välkommen! Jag håller med om att det är tråkigt att behöva lämna sitt barn på förskola, så många timmar och dagar som de flesta av oss gör, men att sluta jobba är inte ett alternativ för varken mig eller min man, vi "behöver" åtminstone en och en halv inkomst för att gå runt.
SvaraRaderaSom det ser ut idag är jag (såklart, det är ju alltid mamman som fixar och trixar) ledig en dag, utöver helgen, i veckan. I framtiden hoppas jag att vi båda ska få möjlighet att vara hemma mer med vårt barn, men samhället är ju som sagt väldigt anpassat efter att man ska lämna bort sitt barn långa dagar från tidig ålder. Det är väl baksidan av allas "rätt till heltid".