Förr brukade jag hävda att jag var bisexuell, men ju äldre jag blir desto mer hetero känner jag mig. Eller, identifierar jag mig som, kanske jag ska säga. Men man vet ju aldrig. Jag kanske skaffar mig en röd sportbil och rymmer med en blond 25-årig (kvinnlig) modell när jag 40-årskrisar som värst. Den som lever får se.
Äh, egentligen tror jag väl mest på det gamla djungelordspråket att man blir kär i individer, inte kön. Och så väljer jag att inte problematisera det mer än så. Omgivningens förväntningar? Lalalalala bingo! Next question!
Del 1 – Kärlek
Del 2 – Monoamori/monogami
Del 3 – Äktenskap
Del 4 – Kärnfamiljen
Del 5 – Sexuell exklusivitet
Del 6 – Otrohet
Del 7 – Kärlek eller ideal
Så tänker jag också. När jag var singel tänkte jag på mig själv som bisexuell, men nu när jag lever i ett förhållande som jag inte har någon avsikt att lämna känns sexuell läggning rätt irrelevant.
SvaraRaderaNu har jag börjat uppdatera igen.
SvaraRaderaJag tänkte på mig själv som "tja men jag är väl bisexuell" ganska länge eftersom jag haft några stycken "historier" plus ett förhållande med tjejer. Men så var jag på ett föredrag med Tiina Rosenberg där hon av någon anledning frågade publiken (de som hade lust att svara): "vilka definierar sig som heterosexuella? Som homosexuella? Som bisexuella?" (här räckte jag upp handen). "Och vilka vill inte definiera sig som nåt alls?" avslutade hon med och jag kände att fan där skulle jag ju räckt upp min hand. Jag vill inte alls definiera mig själv utifrån vilket kön jag tänder på. Varför skulle jag? Det är ju som Lisa också påpekar, ganska irrelevant om man är i ett fast förhållande som man trivs med.
SvaraRaderaLisa: Egentligen är det väl alltid ganska irrelevant, men vi människor verkar ju ofta ha något tvångsmässigt behov av att dela in oss själva i fack.
SvaraRaderamikkan: Gött!
Miss Mary: Haha, jag hade också grämt mig. Ba: "Kan jag ändra mig och räcka upp handen här istället?"