17 år tog det innan hon var redo att gå. 17 år av "gått in i en dörr", "spelat fotboll med brorsorna" och "snubblat i källartrappan". 17 år av sakta men säkert krympande livsutrymme. Aldrig få behålla vänner. Aldrig få behålla jobb. Aldrig få behålla något som var henne kärt.
– Om jag lämnade din pappa, skulle du fortfarande vara min vän då?
– Ja. Gör det.
Utanför rättegångssalen fick han syn på mig och slet sig loss från poliserna som ledsagade honom. Kramade om mig länge och hårt. Trodde att jag var där för att rädda honom. Pang! Sluten psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det sveket får jag betala för. Om och om igen.
Del 1 – Kärlek
Del 2 – Monoamori/monogami
Del 3 – Äktenskap
Del 4 – Kärnfamiljen
Del 5 – Sexuell exklusivitet
Del 6 – Otrohet
Del 7 – Kärlek eller ideal
Del 8 – Sexuella läggningar
Del 9 – När kärlek blir vänskap
Usch. :( Din mamma?
SvaraRaderaNej, hon lämnade honom när hon fick mig.
SvaraRaderaDet var bra. Starkt.
SvaraRaderaOj.
SvaraRaderaMen alltså, hur ska kvinnor göra för att inte hamna där? Kan det hända alla eller är vissa så starka att de går direkt alt. inte ens skulle hamna i en sån sits?
SvaraRaderaJag vet att det heter "våld i nära relationer" å att det finns kvinnor som slår också. Men den fördomsfulle i mig känner ändå att det är en mansgrej å hoppas att jag inte kommer få några söner...
Man blir så paff av att höra, hur våldet finns närmare än vi tror. & ur allt jäkla elände, föddes något gott till slut.
SvaraRadera17 år är en jävligt lång tid. Starkt att till slut göra det.
SvaraRaderamotvalls: Jag kan bara berätta hur jag hamnade där. Jag blev uppvaktad och älskad och beundrad och satt på pedistal.
SvaraRaderaSedan blev jag sakta nedbruten. Med ord, blickar och hot.
Det som började med ett samtal om älsklingsfilmer och böcker slutade med dagliga hot om slag eller stryptag.
Jag tror dom kan "lukta" sig till nån som är mottaglig.
Jag trodde jag var starkare. Det är jag nu.
Så sorgligt. Och hemskt. Och starkt. Får ont i hjärtat.
SvaraRaderaMin mamma blev illa behandlad (vet inga detaljer) av en man innan hon hon träffade min pappa och den jäveln kontaktar henne fortfarande då och då. Trots att hon aldrig svarar eller uppmuntrar på något sätt. Trots att det har gått 30 år. Vansinnigt.
Får mig att tänka på den hände Jultomten... Tragikomiskt och bara tragiskt på samma gång.
SvaraRaderamotvalls: Jag tror att det är få som inte skulle kunna hamna i den saxen. Just att de så snabbt ser till att få en att klippa banden med de vänner som skulle kunna agera livlina för en så otroligt utlämnad.
SvaraRaderaAnna: Nja, jag vet inte hur mycket gott som kommit ur den situationen.
Josefine: Ja, jag trodde aldrig att hon skulle gå. Skönt att bli motbevisad där.
Mama Bear: Mm, helt otroligt att de liksom aldrig släpper taget. Min pappa ringde mamma och höll på och jobbade sig så länge hon levde. Då hade de ju visserligen mig som gemensam nämnare, men ändå.
mikkan: Ja, den jävla jultomten var bara ett av alla utfall i det här dramat.