Alltså, hur kommer det sig att jag allt oftare hör människor säga saker i stil med "jag skulle aldrig bli serverad bacon i Mellanöstern, så..." som ett argument för att det inte ska erbjudas fläskfri kost i förskola och skola? Är det muslimhatet som blivit rumsrent eller har folk bara blivit mer dumma i huvudet rent allmänt?
Jag har hittills aldrig stött på någon som ställt till en scen för att det inte funnits ett fullgott grisfritt lunchalternativ. Hur kan det vara ett problem att en person väljer bort viss mat, för någon annan än den som får gå hungrig förstås? Däremot kan det vara väldigt jobbigt för "allätare" att behöva tugga i sig kycklingpytt eller kikärtsgryta.
Jag undrar om de här personerna tar med sig egen mat då de går på middag hos vänner som äter någon form av specialkost, eller de kanske helt enkelt bara har vänner som är lika inskränkta som de själva så att kostfrågan aldrig blir ett problem privat.
På förskolan där jag jobbar har en familj valt att låta sitt barn äta "vanlig" kost trots att övriga familjemedlemmar inte äter fläsk. Det var ett tufft beslut för föräldrarna, det märktes. Vi har förklarat att deras barn här rätt till specialkost och att vi redan lagar både fläskfri och vegetarisk kost till flera andra personer. Men nej, de vill helt enkelt inte att deras barn ska behöva vara en av dem som är annorlunda.
Vem är det egentligen som har svårt att anpassa sig?
Usch, vad jobbigt när assimileringen ska gå så hårt åt en familj.
SvaraRaderaJust mat är otroligt provocerande, av någon anledning. Att välja att avstå från något sticker i ögonen på folk, särskilt om det är något som andra tycker är gott. Du skulle höra alla dumma frågor och truganden den stackars tjejen som äter LCHF får på jobbet, och då är ändå mina arbetskamrater ovanligt vettiga människor.
SvaraRaderadet här inlägget gör mig så ledsen! Jag håller med Lisa, mat är verkligen provocerande. Och dryck för den delen. Det har jag tjötat om innan. Att avstå från dryck eller särskild mat kan liksom i vissa människors huvud vändas och vridas till en slags förolämpning - varför? Plus: är så less på alla kommentarer om att barn inte ska äta veg. Nu äter ju mina firre med, kanske av den anledningen..att det inte ska sticka i så många ögon. Samtidigt så är ju fisk väldigt nyttigt för de små liven. Men det kan ju vegetarisk kost också vara - bara man kan sina grejer! Jag måste som förälder ta ansvar för att kidsen får i sig det dom ska, i den mån jag får i dom (=det stora barnet) någon mat alls, ibland är han inte alls på det humöret. Och vad gäller "barn välja själv" så vafan - inget barn väljer egentligen själv, föräldrar väljer ju alltid! Vare sig det handlar om att välja att servera kött - eller inte. Eller fläsk för den delen. Och kommentarer som den du nämnde om att anpassa sig..är så less. less less less. hör också det alltmer tycker jag, runt om i debatter. Som om dom då är så jävla anpassningsbara - som inte i vissa måltider bara kan skippa grisen, eller göra alternativt.. oh hej. nu ska jag jobba vidare, slut på bloggläsarpaus.
SvaraRaderaNär min man mer eller mindre bytte identitet (nytt & för- & efternamn) var det inga som helst problem att få jobb i vårt fina Sverige...
SvaraRaderaDe människorna som fäller en sån kommentar som ditt inlägg börjar med är förmodligen människor som inte befunnit sig i ett annat land än sitt hemland (även om det är av en skyddad och frivillig anledning som studier, jobb eller liknande) längre än en semester. De har nog inte varit med om hur starkt ens egen kultur/religion/vana kan bli en stor del av ens identitet och något som blir ännu viktigare att hålla fast vid när man inte bor hemmavid längre. Blir så upprörd.
SvaraRaderaAlltså, ingen press eller så, men nu börjar jag få abstinens efter nya inlägg.... Hoppas allt är bra och att du bara har fullt upp!
SvaraRaderaOlga: Och säkerligen kommer deras barn ändå få lära sig att hen är annorlunda, hur mycket bacon hen än trycker i sig under sin uppväxt.
SvaraRaderaLisa: Kan tänka mig det, särskilt om hon är normalviktig, för då behöööver hon ju inte undvika kolhydrater.
J: Precis! Vi väljer åt våra barn hela tiden. Även då vi ger dem alternativ så har vi ju bestämt vilka alternativen ska vara.
Anna: Tragiskt. Jag som bytte efternamn när jag gifte mig (från ett son-namn till det lite mindre vanliga jag har nu) har märkt stooor skillnad i bemötande.
Linda: Ja, se bara på hur hysteriskt utlandssvenskar firar midsommar och hetsäter knäckebröd med kaviar!
Lisa: Ja, jag vet inte var tiden tar vägen nuförtiden, men jag kommer nig igen. Skönt att veta att man är saknad :)