Alla kulturer har utvecklat ritualer och mer eller mindre magiska föreställningar kring barnafödande och amning. Det gäller inte minst vår egen kultur. Alla våra ritualer främjar inte en naturlig amningsrelation mellan barn och mamma. Därför kan föräldrar, även om de har läst att spädbarn äter ofta, reagera med panik om deras två veckor gamla barn plötsligt tycks vara hungrigt dygnet runt och verkar vilja suga utan uppehåll. Det kulturarv vi bär med oss innebär bland annat att mat är något som äts vid särskilda, glest utspridda, måltider som dessutom är förlagda endast till dagtid. Under många år sattes likhetstecken mellan amning och mat. Även om de flesta idag vet att amningen och själva sugandet har många andra viktiga funktioner, finns den inlärda föreställningen kvar i bakhuvudet hos många.Jag känner få föräldrar, mig själv inräknad, som varit förberedda på hur ofta och länge spädbarn vill ammas. Att amning, trots att det är en kroppsfunktion, är något som inte sällan behöver läras in.
Trots att jag under graviditeten bestämde mig för att helamma så blev det ersättning redan på BB, för jag hade ju ingen mjölk. Jag hade ingen aning om att det kan ta flera dagar för mjölken att rinna till men att friska fullgångna barn har reserverna för att klara det. Och samtidigt som jag inte ville något hellre än att fasa ut ersättningen, förstå hur fan man gör när man ammar och få igång mjölkproduktionen, så stoppade jag på tionde dagen en napp i den där lilla munnen som ville snutta konstant. Efter en snabb empirisk undersökning på ett föräldraforum jag hängde på hade jag nämligen fått klart för mig att jag fått ett barn med e x t r e m t stort sugbehov, hon ville ju ligga vid bröstet var och varannan timme och halvtimmavis och fan vad ont det gjorde och hon somnade ju bara där hela tiden och när hon hade somnat var hon omöjlig att lägga ner i spjälsängen. Det rimmade inte alls med förhållningsorderna om att amma max tjugo minuter per mål och att lära henne somna i egen säng.
I efterhand har jag förstått att jag var i gott sällskap: 78% av europeiska föräldrar introducerar napp under barnets första levnadsvecka (källa på det: Amningsguiden) och en av de absolut vanligaste svaren som mammor uppger som orsak till att de slutat amma tidigare än de tänkt sig är att de "inte hade tillräckligt mycket mjölk".
Nu blev det inte så för mig, jag slutade inte amma, men det var bra nära ett tag. Jag vet faktiskt inte vad som drev mig, mer än att jag hatade varje sekund av tillredning av ersättning och kokning av kärl och drället när hon skulle matas och fan och hans moster, jag ville helst inte befatta mig med det alls och då plötsligt en dag ramlade jag av en lycklig slump in på Amningshjälpens hemsida. Jag var för långt nere i skorna för att våga ringa då, men det blev vändpunkten. Jag ba:
– Aha, det är så det funkar! Varför har ingen berättat det för mig på MVC? På BB? På BVC? Vad mer har jag missat?
Ja, det är verkligen helt GALET att inte MVC, BB och BVC klarar av att tydligt informera om och lära ut hur amning av nyfödda går till. Det ligger visst nån pärm på BB man kan bläddra i när man har tråkigt och bebisen sover, men tjena liksom.
SvaraRaderaJa, och på MVC får man ju chans att ställa frågor om amning, men om man inte har något hum alls så har man ju inga referensramar att undra något utifrån heller. Jag trodde att man la barnet vid bröstet och så kom det mjölk, hur mycket kan det finnas att fråga om då liksom?
SvaraRaderaKalasbra inlägg! Tack gode gud för internet, säger jag bara, så att man kan luska reda på egen info.
SvaraRaderaEtt jättebra och Viktigt inlägg!
SvaraRaderaDet är sorgligt att det är på det här viset! Alla som "har provat allt" men inte får det att funka, och därför ger ersättning trots att de ville amma... Om man frågar vad detta "allt" är som de har provat, så har bvc kanske tittat på dem och sagt att "det ser bra ut", eller tipsat om amningsnapp, eller sagt "bara amma på".
Gaaah!
*sliter mitt hår*
Jag höll på att dö när en granne berättade att hon var tvungen att ge sin son ersättning, då hon trodde att han inte tålde hennes mjölk. Jag undrade såklart vad som fick henne att tro det. Då svarade hon: - Han bajsade bara sån gul jättelös bajs som luktade surt, han var inte alls fräsch i magen. & så skrek han.
SvaraRaderaJag visste inte vad jag skulle säga. Kvinnan är ju några år äldre än mej. Hon jobbar inom vården. Ja, kunde inte fatta att ingen sa något åt henne... Blev långt det här, men det jag tänker är att det finns så lite kunskap om amningen ute i verkligheten...
audhumble: På gott och ont. Det är ju lätt att hamna på vimedbarn eller familjeliv och tro att det finns något vettigt att hämta där när det egentligen är professionell vägledning man behöver.
SvaraRaderaSagogrynet: Tack! Ja, varför varför varför krävs det inte att man kan amning när man ska jobba med det?
Anna: Fan, det är ju så grundläggande att jag hittills inte träffat någon i vården som inte haft koll på hur amningsbajs ser ut, hur dålig koll på spädbarn och amning de än har i övrigt. Ville hon amma? Varför berättade inte hennes BVC-sköterska att bajset ska se ut så?
Jag önskar så att någon hade upplyst mig om hur mycket bäbin skulle amma den första tiden. Jag fick en chock när hon ville vara vid bröstet hela dagarna, jag som hade trott att hon skulle sova flera timmar om dagen. Jag trodde ärligt talat inte att det var normalt att amma så mycket som jag gjorde, och inte blev det bättre av att en BB-tant sa att det var på tok för länge att amma 2 h i sträck, för då "kan barnet vänja sig vid att det får ligga och snutta". Jag önskar att jag hade varit inställd på att sitta om amma nästan hela dagarna i ett par månader, i så fall hade det nog känts bättre. Och nu kan jag faktiskt sakna den tiden.
SvaraRaderaEller hur, när jag fattade att jag och min unge var helt normala började jag också se det sköna i att bo i soffan och kolla på day time tv med Hrönn sovande på bröstet. Man borde ta bättre vara på den där kravlösa tiden.
SvaraRaderaJag trodde det var något fel på mitt barn, när han ville amma oftare än var fjärde timma när han var några veckor gammal. Och ingen i min allra närmsta omgånving (typ mina föräldrar, några andra orkade jag inte träffa), visste bättre.
SvaraRaderaDäremot hade jag, ändå, en bra barnmorska på MVC som i alla fall försökte prata mycket amning innan förlossningen. Amningsförsöken på BB var däremot mest bara jobbiga, med en bm "handmjölkandes" på ena bröstet och en bebis som jag trodde fattat grejjen på andra, men han hade ju visserligen sugit, däremot inte verkat fått i sig något alls.
Åh, vad mycket skönare det är att amma nuförtiden!
Fyratimmarsschemat hängde ju med rätt länge, så de som får barn idag har inte sällan både föräldrar och mor- och farföräldrar som är helt säkra på att det är det enda rätta. Frågar man lite mer visar det sig rätt ofta att de slutat amma tidigt eller aldrig kommit igång, och det är ju inte så konstigt, de måste ju ha varit ännu mer utlämnade än vår generation känner oss emellanåt.
SvaraRaderaJag blev också lite orolig när Björn ville amma nästan konstant. BVC-sköterskan sa åt mig att begränsa amningen eftersom han "behövde vila magen". Men han bara skrek och till slut struntade jag i henne och hennes schema och ammade som han ville. Tack och lov för Amningsbloggen som bekräftade att jag gjorde rätt! Men jag önskar också att jag hade varit förberedd, då kanske det hade varit mindre av en chock att amma så mycket och ofta.
SvaraRaderaLäste precis i en bok av Jesper Juul (Din kompetenta familj) att det tar ca 25 år innan kroppen har lärt sig att bli hungrig på bestämda tider och att det därför är rätt meningslöst att tvinga ens äldre barn att äta på vissa tider och bli sur när de först inte äter och sedan är jättehungriga en stund senare.
Å, vila magen. Jag blir så trött. Det var en röntgenläkare som kom på det där för tusen år sedan efter att ha kommit fram till att det tar fyra timmar innan ett spädbarns magsäck är tom efter en amning. Alltså: Amning var fjärde timme, varken mer eller mindre.
SvaraRaderaMåste kommentera trots gammalt inlägg men det var bla detta som räddade min sans i höstas. Vill att du ska veta det, hur viktigt det var för mig, inlägget plus kommentarerna, särskilt det Fifi skrev om 2-timmarsamningen. Halleluja vill jag utbrista.
SvaraRaderaAlex: Tack för din kommentar. Jag blir lika rörd varje gång jag lyckas göra skillnad.
SvaraRadera