Vi har en skitbra närbutik här på torget. De har trevlig personal som gärna tar in de varor som eventuellt saknas, det är lätt att orientera sig och hitta det man söker där inne, priserna ligger på samma nivå som på stormarknaden och deras ekologiska sortiment är helt enastående med tanke på butikens storlek. Det är väldigt sällan vi känner ett behov av att besöka en annan livsmedelsaffär. Men. Utanför står en kille och säljer Faktum och det är väl helt i sin ordning, om det inte vore för att han tror att varje gång jag går förbi är första gången vi ses.
Alltså satsar han på sälja på mig tidningen både på vägen in och ut ur butiken och han ger mig valpögat varje gång jag tackar nej. Vid ett tillfälle tog det max fem minuter från det att jag köpte tidningen av honom och småpratade lite tills att han gjorde ett nytt försök. Det är fan skitjobbigt. Ska jag behöva köpa en bostad till honom för att slippa det här dåliga samvetet varje gång jag handlar middag? Eller ska jag höra av mig till handlaren och ba:
– Jag är inte rasist men... kan du köra bort den där zigenaren som uppehåller sig i entrén?
Åååh killen utanför Hemköp på dr fries torg?! Börjar bli riktigt jobbigt, får så dåligt samvete varje gång.
SvaraRaderaHaha, nej, ett annat torg. Men det finns alltså fler, kanske är de bröder?
SvaraRadera"Skojar" du nu?
SvaraRaderaMan behöver inte vara utbildad inom medicin för att veta att år av missbruk ger hjärnskador som bla kan orsaka störningar på närminnet.
Även om personen i fråga kanske aldrig har missbrukat i hela sitt liv så kan jag tänka mig att man i situationen som hemlös kanske inte prioriterar att minnas vem som har köpt tidningen och när, utan snarare att sälja så många ex som möjligt för att få ihop några slantar till daglig överlevnad.
Fattar inte hur detta kan vara så jävla jobbigt för dig som kan gå in i den fantastiska närbutiken och handla allt ekologiskt du vill medan denna försäljare lever från dag till dag, ur hand i mun.
Du har aldrig funderat över att helt vänligt berätta för honom att du just köpt tidningen och önska honom lycka till med den fortsatta försäljningen?
Jodå, jag brukar berätta för honom att jag redan köpt tidningen av honom och det skulle aldrig falla mig in att vara otrevlig mot honom. Men faktum kvarstår att jag tycker att det är jobbigt att behöva göra honom besviken två gånger om dagen, är det provocerande tycker du? Jag tror inte att han säljer så många tidningar att han inte skulle kunna komma ihåg att jag handlat av honom för bara ett par minuter sedan, det är inte som att jag begär att han ska komma ihåg vem som handlat av honom för tre veckor sedan.
SvaraRaderaJaha, det lät precis som "min". Lustigt att de är så lika. Jag handlar nästan varje dag, han hälsar alltid på min dotter och det känns så jobbigt att han tar till de där valpögonen varenda gång. Både när jag går in, och ut. Kommer snart börja ignorera hOnom känns det som, vilket känns jättetråkigt. Jag har det verkligen inte fett själv, heller...
SvaraRaderaHar du någon teori eller idé om varför den här försäljarpersonen gör såhär mot dig?
SvaraRadera"Men faktum kvarstår att jag tycker att det är jobbigt att behöva göra honom besviken två gånger om dagen, är det provocerande tycker du?"
SvaraRaderaJA, det är provocerande. Du är rädd för att göra han besviken och så lägger du över ansvaret för dina känslor på honom. Det är jävligt provocerande, väx upp och ta ansvar för dina egna reaktioner.
amanda: Jag fattar hur du menar. Jag vill inte heller börja ignorera killen som säljer utanför min affär, men jag vill ju inte heller behöva ha dåligt samvete för att jag inte köper tidningen två gånger om dagen.
SvaraRaderaAnonym: Nej, faktiskt inte. Om det inte rör sig om den där hjärnskadan du nämnde då. Ifall det är en medveten försäljningsstrategi så tror jag att han hade sålt bättre om han lät bli valpblicken.
Jag tror du missuppfattar mig lite, jag lägger inte ansvaret för mina känslor på honom, jag ventilerar mina känslor på min blogg. I mötet med honom beter jag mig hövligt, men jag köper inte mer än ett ex av varje nummer.